Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Älskad eller hatad [Del 3]

– Vaddå perfekt? frågade jag med en hes röst.
– Om jag ska medge det var jag faktiskt kär i William när jag gick i trean, men inte nu. Så när jag gick i trean så fick alla ta reda på lite information om olika personer. Och jag valde så klart William. Så jag vet vad han gillar och sånt. Och det är perfekt. Du gillar precis samma saker! kvittrade hon och gnuggade händerna av förtjusning.
Jag drog häftigt efter andan. Vi gillade samma saker!
– Oj, jag är förvånad.
– Det ska du inte vara, sa hon med en betoning. Du ska vara lycklig!
Vi började gå längst korridoren, pratandes om William.
– Men han kommer inte gilla mig bara för att vi gillar samma sak, kraxade jag när klockan plötsligt ringde in.
– Vi får prata mer senare. Nu har du bild. Jag ska iväg på engelska eftersom jag var sjuk i fredags så jag är tvungen att jobba igen. Vi ses på rasten, sa hon och släntrade iväg.
Jag vände på klacken och kollade på alla dörrar. Jag gick förbi några där det stod svenska, träslöjd och mattematik tills jag kom fram till bildsalen.
Jag öppnade dörren med ett kvickt handslag på handtaget.
– Hejsan, hälsade en man med brunt, tunt hår och med gröna, små ögon. Jag är din bildlärare, Sendal. Du måste vara, Julia?
– Ja.
– Okej. Du kan sätta dig var du vill, sa Sendal och pekade runt i hela klassrummen.
Ah, det menade han inte. Det fanns inte en enda plats ledig!
- Du, ursäkta, sa jag och petade på hans rygg.
Den grå kavajen kändes sträv.
– Ja, vad är det? undrade han medan han tog fram en skål med frukt.
Åh, nej. Inte fruktmodellen!
- Alla platserna är fulla, meddelade jag.
Han viftade sarkastiskt med ögonbrynen.
– Det skulle jag inte påstå, invände han och utforskade frukterna.
Han lade till en apelsin. Med en liten nyfikenhet om jag hade rätt vände han sig om. Med några sekunders tittande ut på klassrummet märkte han att jag hade rätt.
– Aha, det är något fel, utberäknade han. Det är någon som inte ska vara här. Vem är det?
Ingen räckte upp handen eller sa något.
– Thomas, sa han och pekade på en kille med svart hår och en sliten skjorta.
– Eh, ja?
– Du var väl här i fredags, var du inte?
– Eh, ja?
Jag kollade sarkastiskt på honom. Han himlade med ögonen varenda gång han sa: - Eh, ja. Han lade sin keps framför huvudet.
– Ingen mössa inomhus! tjöt Sendal. Och det vet du om.
– Eh, nej? Och för att rätta dit lilla misstag, är detta en keps.
Han skrattade för sig själv. Alla i klassrummet bara kollade på honom som om han var galen.
– Ut, ut nu!
Sendal pekade på dörren och Thomas gick med raska steg fram till dörren.
– Amatör.
– Jag hörde det där! vrålade Sendal efter honom. Bara för det ska jag sänka ditt betyg!
– På skoj, viskade han sedan till mig. Alla blir rädda för det.
Jag skrattade.
– Sätt dig på Thomas plats, sa han och pekade på platsen där Thomas satt.
Jag nickade. Bänkarna satt ihop två och två. Där jag satte mig var det en kille bredvid. Han kollade nyfiket på mig. Han hade chokladbrunt hår och exakt samma färg på ögonen. Hans kinder var rosa, men så klart hade han ingen rouge. Sån naturlig look! Han var ganska gullig.
– Hej, hälsade han och räckte fram handen.
Jag log och kollade fram. Han hade fortfarande handen uppe och småfnissade.
– Oj, ursäktade jag mig när jag märkte att han ville att jag skulle skaka den.
Hans handflator var svettiga,
Du heter Julia, det vet jag om nu. Jag heter Adam.
– Vad trevligt att träffas, sa jag och utmärkte mig riktigt noga att det verkligen var det jag menade fast det inte var det.
Han var en sån pina! Hela förmiddagen när vi ritade av de där förbannade frukterna som jag har gjort i min andra skola varje bildlektion, pratade han med mig. Han slutade inte babbla förens det ringde in. Jag drog en suck av lättnad när jag äntligen fick gå därifrån.
– ... Och ibland brukar jag och pappa kolla på stjärnorna med teleskopet. Jag kan nästan lova att de ser ut som ett par hamburgare med vassa kanter, och...
– Eh, ursäkta, avbröt jag honom medan jag lämnade in min bild på "frukterna" som jag hade ritat fast de såg mest ut som små bollar i olika färger. Så har det ringt in.
– Aha, förlåt. Men nästa bildlektion kan jag berätta lite till om teleskopet...
– Javisst! skriade jag medan jag sprang ut ur bildsalen och in i cafeterian för att se om Ebba var där.
Visst var Adam gullig, men hur kan han stå ut med att prata hela tiden. Jag slår vad om att han kommer hacka på mig hela tiden! Hur ska jag stå ut med honom?
Plötsligt fick jag syn på Ebba. Hon satt själv på ett bord och läste en bok medan han tog stora klunkar av sin yoghurt med fruktsmak. Framför henne satt en lapp. Jag kunde inte riktigt tyda vad det stod. När jag gick närmare såg jag att det stod:
" Reserverat för Julia. Inga töntar vid vårt bord. Om ni kan läsa, så vet ni att jag och Julia vill ha bordet för oss själva för att reda ut några kärleksfrågor om W så stör inte. Om ni inte kan läsa så sök hjälp! Med icke töntiga hälsningar E & J (Mest E. Hihi)
Jag gapade stort.
– Ebba! vrålade jag högt så att några som stod i kö för att äta kollade på mig.
Som tur var så var bordet som Ebba satt på längst bak.
– Hej på dig också, hälsade hon glatt och visade ett sprillans leende mot mig, ovetande om vilket stort misstag hon hade gjort.
Jag tog lappen i handen och var på väg att riva den, men Ebba hann ta den före.
– Är inte lappen bra. Nu förstår alla att vi har saker att göra. Eller, förutom dom som inte kan läsa, tillade hon snabbt och la ifrån sig sin bok.
– Är du inte riktigt klok! väste jag och hon kollade chockat på mig.
– Vaddå?
Hon såg helt oskyldig ut.
– Hur kan du ens tänka tanken att skriva W på lappen? viskade jag så att ingen skulle höra oss.
Annars skulle jag ha vrålat ut det.
– Vaddå? Och? sa hon frånvarande.
Hon gav mig en konstig blick.
– Finns det någon mer i skolan än William som börjar på W? fick jag fram dröjande.
Hon rodnade till.
– Ehm...
Mina ögon blev stora. Jag trodde nästan att det skulle hoppa ut.
– Nå?
– Hm... Räknas efternamnet Wang?
Jag drämde till händerna i bordet.
- Ebba!
- Förlåt, jag tänkte inte på det!
Jag suckade.
– Ja, jag förlåter dig. Men det blir synd om dig om någon annan fick se detta.
Hon rodnade till igen. Jag märkte av det direkt.
– Ebba, vill du säga något?
– Nej, inte mer än att människor har stannat till för att läsa lappen och skrattat.
Det kändes som luften i mina lungor blåste ut.
Jag öppnade munnen några gånger men sa inget. Istället gick jag raska vägen till matkön för att äta något. Jag tog en bricka och ställde mig i kön. Jag tog en liten falska vatten, en ostsmörgås, liten skål med chokladpudding och slog mig ner framför Ebba.
– Så, började hon med och tog en tugga av sin äggmacka. Nu ska vi snacka lite om William.
– Okej, sa jag.
Vi sa inget på länge. "Smask, tugg, bit" var det ända som hördes i vår konversion.
– Trevligt, sa jag för att lätta till det hela.
Hon visade fram ett leende som mest såg ut som en fånig grimas.
– Ursäkta, Julia och Ebba!
En röst hördes. Jag vände mig bak, och såg William!
– Ja...?
Jag rodnade.
– Mina polare säger att ni hade en lapp där det stod att ni skulle prata om mig, och...
– Oh, Ebba gillar William! avbröt en av hans kompisar honom.
Ebba kollade chockat på mig.
– Va?
– Ja, Julia har sagt det till alla, sa någon annan.
Ebba for upp. Jag med.
– Va?
– Hur kunde du, Julia! väste hon och sneglade på mig. Hur kunde du?
Jag blev helt förbluffad. Mållös. Jag hade inte sagt något.
– Va? Jag har inte sagt något till någon, jag lovar!
– Jaja. Det är bara du som vet det!
– Vet vad? frågade en person. Att du är kär i William.
Jag lyfte ögonbrynet ironiskt.
– Vad dillar du om? frågade jag dröjande.
– Det du har sagt till alla, svarade killen nonchalant.
Ebba såg sårbar ut. En tår rann ner.
– Jag trodde att vi var kompisar, grät hon och sprang iväg.
Vad hade jag gjort? Inget alls, för att vara med exakt. Jag har inte sagt till någon! (Eller något för den delen.) Vad var detta för hemska rykten!











Ebbas Dagbok! 2 Augusti.
Kära dagbok. Idag har det varit en hemsk dag! Det började faktiskt bra, men blev sämre åt slutet. En katastrof! Vi hade det bra på morgonen. Killarna kivades med varandra och kastade smålappar. Jag satt bredvid William, som jag tycker om som vän (tror jag?) Vi satt och pratade om våra intressen och så. Han var inte som de andra killarna. De andra killarna var en pina. De uppförde sig illa och var dessutom barnsliga. (Väldigt.) William var lugn och sammanbiten. Men nog om han. Ibland verkar jag tro att jag är desperat i honom... (?) I alla fall, kom Isadora (vår lärare) störtande in med sina höga klackar som ekade i klassrummen. Alla ignorerade henne. Men när hon vrålade satt alla tysta. Det var någon ny tjej som skulle komma. Hon hette Julia, den förrädaren! (Snart kommer du att veta varför. ) Hon satte sig emellan mig och William (Åh! ) och började snacka med honom! Jag blev lite rasande. Nu skulle hon förstöra allt mellan mig och William! Det vänskapsbandet vi hade. (Vänskapsbandet?) Men hon verkade snäll och jag trodde inte att hon gillade William så jag blev snabbt vän med henne. Visade runt henne i skolan, pratade vänligt med henne, och allt. Lite senare berättade hon att hon var kär i William. Jag höll på att dö inombords, men så klart visade jag inte det. Jag for bara upp ett leende. (Borde kanske fundera att ta skådespelerilektioner? ) Sedan gick jag iväg på engelskan. Där var William! Jag satte mig bredvid honom, och han log mot mig! (Åh, de fantastiska ögonen! ) Vi skulle arbeta två och två på någon engelsk grej och det blev jag och han. Vi skrattade som dårar! (Skit kul) Sedan gick jag till cafeterian och skrev den lappen. Med vilja, och hoppades att folk skulle se den så att de skulle tro att det var Julia som ville att vi skulle prata om William. (W) När Julia kom var hon helt galen att jag hade skrivit lappen (jag njöt) men jag blev förlåten snabbt. (Som tur var) När hon kom tillbaka kom William fram till oss. (Nu skulle det vara värsta chansen, William skulle inse hur fånig Julia var och inte tycka om henne. Aldrig. ) Men han sa något helt annat! Han påstod att jag är kär i honom! (Som jag kanske var... ) Då sa personer att Julia hade sagt det! Alla sa att det var Julia! Den förrädaren! Jag trodde inte att hon var kapabel till sånt, men där ser man. Hon är ondare än vad hon ser ut att vara…
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
-Cute - 8 okt 07 - 14:59
jättebra :D
Mp3 - 7 okt 07 - 19:17- Betyg:
bra, :) ska läsa nästa del nu .) <3
Ericautank - 7 okt 07 - 16:43- Betyg:
den är sjukt bra
dreamstreet - 7 okt 07 - 12:48- Betyg:
vill läsa mera!!! snälla mera kapittel Please!!!
M-424 - 6 okt 07 - 19:11- Betyg:
Braaaaaa:):)

<33
jullan95 - 6 okt 07 - 18:56- Betyg:
Bääst , meeer! :D (A)
FjOLaa__ - 6 okt 07 - 18:00- Betyg:
jätte bra, vill läsa mer!!!

Skriven av
Miss_Sweetheart
6 okt 07 - 17:17
(Har blivit läst 115 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord