På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Alex, del 6

Här kommer mer om Alex. Kommentera gärna :)

Samma dag, eftermiddag.
Den sista lektionen är slut och Alex står vid sitt skåp och håller på att samla ihop sina grejor. Plötsligt mörknar det, någon har lagt händerna över hennes ögon.
- Gissa vem, viskar en raspig röst i hennes öra.
Alex vänder sig om och ser in i Sandors vackra ögon. Hon närmar sig för att krama honom och han besvarar pliktskyldigt kramen.
- Är något fel? frågar Alex.
- Nej, det är bara en sak... Jag tror inte att det är så bra att vi skyltar med vårt förhållande, i alla fall inte nu i början. Du vet ju hur fort såna saker sprids här.
- Åh, säger Alex besviket.
- Men det betyder ju inte att vi inte får vara nära varandra annars.
Han smeker henne över kinden.
- Gör du något speciellt idag? frågar han.
- Nej... Eh... Du hade kunnat följa med mig hem?
- Det vill jag gärna, säger Sandor mjukt. Vi möts utanför snart, jag måste bara gå och hämta väskan.
Alex går konfunderad mot utgången. Tänk att hon vågade bjuda hem honom!
Utanför skolan står Becca och röker. Hon går fram till Alex.
- Tja.
- Hej, Becca.
- Vill du hänga med hem till mig idag? frågar Becca med en undersökande blick.
Herregud, hon vet, hon vet! tänker Alex innan hon svarar.
- Nej, jag kan inte idag. Jag har hamnat lite efter i skolarbetet, säger hon och klappar menande på sin väska.
När Becca börjar skratta slappnar Alex av.
- Fan, sånt kan man ju inte bry sig om! Men visst, vi ses imorgon! Hon fimpar cigaretten och går därifrån.
Några sekunder efter kommer Sandor ut.
- Pratade du med Becca?
- Ja.
- Vet hon något?
- Jag tror inte det.
De gick hem till Alex. Så fort de kom inom dörren kom Alex's mamma fram till dem.
- Hej gumman! Vem är den här unge herren då?
- Det är Sandor, säger Alex hastigt och försöker dra med sig Sandor upp till sitt rum.
- Nämen, hallå, Sandor! säger Alex's mamma och sträcker fram handen.
- Hej, svarar Sandor och tar i hand med henne.
- Ehm, vi har lite läxor och sånt vi måste ta itu med, hejdå mamma! säger Alex och drar med sig Sandor.
- Det var trevligt att träffas, fru Jonsson! ropar Sandor till Alex's mamma.
De kommer in på Alex's rum och hon lägger sig omedelbart ner på sängen. Sandor lägger sig ner bredvid och tittar roat på henne.
- Vad är det? frågar hon irriterat.
- Du har en så gullig mamma, säger Sandor och kväver ett skratt.
- Men lägg av! Hon kan ju inte hjälpa att hon är socialt handikappad!
- Då vet vi ju var du har fått dina små egenheter ifrån!
- Nänu...
Hon tar en kudde och slår till honom i huvudet med den. Hans hår är alltid rufsigt, men nu blev det FÖR rufsigt på fel sätt.
- Men vafan, låt bli håret!
Han tar upp en egen kudde och gör likadant mot henne.
Dunet från kuddarna flyger omkring av det vilda kuddkriget. Knack-knack, hörs det från dörren. De avbryter leken.
- Vad är det? ropar Alex.
- Är allting okej med er? frågar hennes mamma ängsligt genom dörren.
- Jadå, mamma.
- Okej då... svarar hon och går därfrån.
Alex och Sandor tittar på varandra. Båda är rufsiga i håret, röda i ansiktet och glänser av svett. Dunfjädrarna klibbar vid deras kroppar. De närmar sig varandra och förenas i en lång kyss. Läppar möter läppar, tunga möter tunga.
Sandors andhämtning börjar bli tyngre och han leder henne bort mot sängen. Allting känns så rätt.
Han kysser henne häftigare nu. Alex kan känna att han vill mer.
- Vänta, vänta, säger hon och föser bort honom från sig. Sandor, jag gillar dig verkligen, men... Inte än.
Han sätter sig upp och tittar sårat på henne.
- Jag trodde ju att...
- Men jag är inte redo, avbryter Alex. Kom igen, kan vi inte bara kela? Så som vi gjorde precis?
- Okej då, säger Sandor. Han suckar djupt.
- Alltså, du ska veta hur mycket jag bryr mig om dig. Jag vill inte stressa dig, vi tar det i din takt, säger han och kramar henne.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Cold-like-ice - 22 nov 07 - 13:20- Betyg: