Älskad eller hatad [Del 2] |
– Tyst i klassen! skriade min nya lärare, Isadora.
Ärligt, hon hette faktiskt Isadora. Jag satt utanför dörren och hörde på när hon skrek åt klassen. Min klass. Hjärtat slog ett extra slag. Det var snart dags att visa mitt ansikte för min klass. Hela jag skakade. Det kändes som om jag frös fast det var jätte varmt därute. En bädd av oro slank ner när Isadora öppnade dörren.
– Här är vår nya elev som jag pratade om, sa hon och pekade på mig.
Jag var helt orörlig. Jag rörde mig inte ur fläcken. Isadora var tvungen att putta mig in.
– Som ni ser är Julia lite blyg, beviljade hon när hon hade puttat fram mig till katedern.
Jag hade blundat hela vägen in. Jag tog mod och öppnade ögonen. Där satt ungefär 25 elever och stirrade på mig. Alla var olika. Några hade svart hår, några rött, blont, brunt och till och med lila. Några såg rara och snälla ut och några var rena punkarna. Men allas blickar var vända mot mig. Jag såg mig runt på alla. Plötsligt sa allt stopp. Min blick fastnade på någon. På en person som var hur snygg som helst. En kille. Blont hår, havsblå ögon. Osannolik!
– Du kan sätta dig bredvid mellan William och Ebba, sa Isadora pekandes på en tom bänk.
Jag nästan upphörde andningen när jag insåg att jag skulle sätta mig bredvid William, den där söta killen. Jag gick med sakta steg fram till bänken och satte mig på stolen. Jag vände min blick sakta mot William, men han kollade rakt fram. Jag kollade på hans blonda, rufsiga hår och de blåa ögonen. Jag var helt tagen, jag till och med flämtade till.
– Ta upp era matteböcker och börja jobba! befallde Isadora och jag fick panik.
Var fanns min väska? Hade jag lämnat kvar den hemma? Min mattebok och alla andra böcker fanns där!
– Julia, kan du ta upp din mattebok?
Jag rodnade.
– Eem... Jag tror att jag har glömt min väska hemma...
Plötsligt började alla skratta. Förutom William och Ebba.
- Här, du kan få låna min mattebok, för att jag har två. Du kan ta ett räknehäfte som finns på Isadoras kateder, sa William och räckte mig matteboken.
Jag tog sakta emot den och nuddade till hans hand. Han log.
– Tack...
– Nu kan du få låna lite böcker, men nästa gång måste du ta med dig din egen väska! anförtrodde Isadora och skrev ner ett mattetal på tavlan.
Jag nickade. Sedan jag fram och tog ett räknehäfte när jag hörde massor av viskningar.
– Miffo!
– Ha, glömmer sin väska!
– Vem tror hon att hon är, med sitt blonda hår?!
– Hon stöter helt på William, är hon galen? Tror hon verkligen att hon kan få honom! Herregud!
– Tönt!
Jag blev lite ledsen. Varför gjorde dom så? Jag gick tillbaka till min plats.
– Här, du kan få låna en penna, sa Ebba till mig och jag tackade snällt.
– Det är nog tufft att vara ny, sa hon och slog upp sin mattebok.
Du anar inte...
- Men jag ska vara med dig i de tuffa tider som kommer. Jag kan visa dig runt i dag.
– Okej. Tack så mycket!
Vi log vänligt mot varandra och småskrattade. Jag kanske har fått en kompis? I alla fall för idag. Men varför var alla så taskiga mot mig? Jag fick en klump i halsen som skar. Varför tyckte dom inte om mig?
Ungefär 30 minuter gick när klockan ringde in.
– Ja, nu är det rast, sa Isadora medan hon pekade på mig. Julia, jag måste prata med dig.
Jag nickade. Alla gick ut medan de kollade dumt på mig. Jag ville nästan börja gråta. När alla hade gått ut gick jag fram till Isadoras kateder.
– Hör nu på här. Jag vet att du har det tufft just nu. Många kan inte acceptera att de kommer in nya elever i deras klass. Många tror att du är en sån "börja-sen-sluta"-elev. Men dom kommer att acceptera dig när dom inser att du verkligen är här. Att du verkligen ska stanna kvar i denna klass. Jag lovar dig, tröstade Isadora och jag kände mig bättre till mods.
Det var kanske sant, det Isadora sa. De kunde inte acceptera mig. Inte ännu. Eller? Jag tackade för trösten och gick ut ur klassrummet. Det ända jag såg var skåp som gick längst en lång korridor på båda sidorna. Massor av elever gick fram och tillbaka. Några lade in sina böcker i deras skåp. Plötsligt såg jag Melissa. Hon satt med två tjejer och en kille utanför skolan och skrattade. Hon hade fått vänner, hon som inte alls var nervös. Och här sitter jag, ensam.
– Hej!
Jag vände mig om och fick syn på Ebba. Hon strök bort en brun hårslinga runt örat. Hennes hasselbruna ögon matchade hennes långa hår och hon rättade till sina jeans mini kjol som hon hade med ceriserosa tights som matchade den ceriserosa, V-ringade T-shirten.
– Hejsan.
– Jag ska nu visa dig runt lite. Om du vill det?
– Japp.
– Okej. Vi börjar med matsalen som är rakt fram.
Jag följde Ebba med snabba steg fram i korridoren. Vid slutet av koridoren såg man matsalen. Där inne fanns ett kök och ett stort bord där mattanterna la fram några goda rätter och några kanelbullar.
- Vi får äta när vi vill. Men vår lunchtid börjar egentligen klockan 11 och det är då jag alltid äter, men du kan äta när du vill, skrattade Ebba och kollade på mig med ett bländande leende.
– Nej, nej, jag äter när du äter, sa jag med ett skratt.
Hon skrattade.
– Visst!
Hon kollade sig runt.
– Sen finns det en scen därborta där vi visar upp våra pjäser och sjunger de låtar vi är tvungna till att sjunga på dramalektionerna och musiklektionerna.
Hon pekade på en enorm scen bakom matsalen.
– Och det var allt du borde kunna. Sen är skolan bara fylld av massor av elever och klassrum.
Jag tackade för hjälpen.
– Det var så lite så. Om du vill, kan vi vara nu, sa hon medan hon kollade snällt på mig.
– Okej!
– Vanligtvist hade jag en kompis här, Emelie, men hon flyttade, så det är bra att du kom för då kan vi vara, förklarade hon och jag nickade.
– Hihi.
Plötsligt kom William fram med sina kompisar och gick förbi oss med tjejer efter dom.
– Ah, just det. Där har vi William. Skolans populäraste kille. Tjejer ränner efter honom, berättade hon. Speciellt en tjej som går mig på nerverna, Jessica. Hon tro att hon har honom runt sitt lillefinger. Men jag är inte så säker på att William är intresserad av henne. Alla tjejer avundas varandra när någon av dom får chansen att prata med honom. Det är läskigt!
Jag gapade. Skolans populäraste? Jag som trodde att han var en helt vanlig kille. Jag har ingen chans alls!
– Jag avundas nog lite...
Hennes ansikte blev långt och hon lade händerna på midjan medan hon slängde en blick på William och sedan vändes hennes blick mot mig som blev mildare och mildare för varje sekund som gick.
– Liksom... Gillar du han?
– Mm. Lite...
Hon visade upp ett leende medan jag fick blossande kinder.
– Tack för att en normal person gillar en normal kille som inte kan hjälpa att han blev populär. Han måste bli kär i dig!
Jag kollade lite sarkastiskt på henne.
– Hur då?
– Jag vet inte. Men på något sätt måste vi fixa detta. I början av Juni kommer dom ha ett litet test. De väljer ut det snyggaste paret och den tjejen och killen som borde bli ihop och bjuder ut båda på en dejt. Det måste bli du och William. När jag ser det så här, så passar ni. Blont hår, samma ögonfärg. Allt! utbrast Ebba och sken upp som en sol.
Jag log stolt.
– Nu vet jag. Svara på de här frågorna utan att fråga varför, okej?
– Okej...
– 1. Favorit sport?
– Basketboll.
– 2. Favoritmat?
– Hamburgare.
– 3. Favoritmusikstil?
– Hip hop.
– 4. Favorit ämne?
– Språk.
– Herregud! Perfekt!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | M-424 - 6 okt 07 - 15:02- Betyg:  | Braaaaaaaa:D:D Längtaar till nästa deel :)
<33 | | Mp3 - 6 okt 07 - 13:08- Betyg: | | jätte jätte bra, :) <3<3 ÄLSKA!! | | Emmsan_ - 6 okt 07 - 12:48 | | MEER :D haha:P | | -Cute - 6 okt 07 - 12:17- Betyg: | | cool handling vill ha mer :D | | spite_fire - 6 okt 07 - 12:12- Betyg: | | MER!! :D |
|
|
|
