En glömd dröm, Kapitel 2 |
Kapitel 2
Klockan ringde ut. Jag lämnade mina matteböcker i det slitna skåpet och började gå mot bussen. Jag brukade jämt gå dit med Carro, men så blev det bara inte idag. Nu fick jag syn på busskuren som måste ha funnits där i minst hundra år (okej, nu överdrev jag, men den var en av min bys äldsta busskurer). Glaset hade dom fortfarande inte lagat. Glassplittret låg överallt, som ett hav av glas. Ett äldre par stod en bit ifrån. En tjej i tonåren stod och lyssnade på musik. Men ingen Carro. Jag ställde mig mitt i glassplittret. Tanten såg lite på mig, och tittade sedan ner i marken och ruskade på huvudet. Bussen kom sakta emot oss. Till slut bromsade den in och tjejen skyndade sig för att bli först. När jag var liten hade jag jämt sprungit fram, till och med trängt mig fram, och mamma hade jämt fått ursäkta sig, fast man hade sett att hon funnit det ganska komiskt. Jag klev upp på det gråa golvet, jag hade hamnat sist. Jag drog mitt busskort, sedan sökte jag med blicken på personerna på bussen. Alla glodde på mig, förutom en kvinna som hade fullt upp med att inte låta sitt barn springa runt. Jag är inte emo!
Jag var på väg mot en plats bredvid en kvinna i mitten, men hon såg på mig och satte sin väska bredvid sig. Jaha, då fick jag väl stå. Jag tog tag i en grå hängare och gungade med i farten. Bussen var grå, helt enkelt. Gråa handtag, gråa säten, grått golv, grått, grått, grått. På skärmen syntes plötsligt min hållplats: ”Indagruschen”. Jag hatade det namnet. Vad betydde det egentligen? Indagruschen. Busschauffören gav till en suck och började starta motorerna.
- Hallå?! Jag ska av, utbrast jag.
Återigen föll alla blickar på mig, högg mig i ryggen likt knivar. Busschauffören bromsade igen, halvt ute på vägen.
- GÅ AV DÅ! röt han.
Hugg, hugg.
- Du kanske ska ta och öppna dörrarna då?!
Hugg, hugg.
Dörrarna öppnades. Jag mer eller mindre sprang hem.
- Hallå? Carro? ropade jag ut i det stora huset.
Inget svar. Jag gick till köket och tog ut en macka med ost, och ett glas mjölk. Jag kände den vita ilen gå genom strupen ner till matsäcken. Ett tag senare satt jag på mitt rum, på min säng. Jag undrade vart Carro var. Jag hörde ytterdörren slå igen.
- Hallå? hörde jag Gunilla ropa.
Gunilla var Carros mamma, och min låtsasmamma.
- Hej, ropade jag.
Gunilla gick uppför trappan.
- Din pappa ringde, och han undrade om du ville följa med till din farmor och farfar?
Jag tänkte efter. Allt eftersom åren hade gått hade liksom mor och farföräldrarna hamnat långt ner på listan efter kompisarna, skolan och sånt. De låg nog någonstans mellan att lämna soporna och städa rummet.
- Nej, inte idag. Imorgon kanske.
Gunilla log mot mig.
- Okej.
Efter en stund fick hon en fundersam rynka i ansiktet.
- Vet du vart Carro är?
- Nej, sa jag.
- Okej, säg till om du hör något ifrån henne.
- Jadå, sa jag.
- Du, Kajsa, du är väl inte ledsen?
- Nej då.
Gunilla gick därifrån. Ytterdörren gick igen med en smäll.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | stenhjaerta - 13 okt 07 - 13:23 | | tack så mycket :D | Maadelen3 - 13 okt 07 - 10:23- Betyg:  | | jättebra, superduper, öhm.. går det å säga nå mer,? NEJ? :) | | stenhjaerta - 8 okt 07 - 18:54 | | jizmo: haha, tack :D | | jizmo - 8 okt 07 - 16:04 | | jävlar. keep on! | | stenhjaerta - 8 okt 07 - 08:57 | Kaulitz_Love: Okej :)
sweet-92: Tack så mycket, del tre är på väg ;) | | sweet-92 - 7 okt 07 - 17:03- Betyg: | Hej
Vad bra du skriver.
Klart du ska fortsätta med den.
Vill läsa alla delar. | | Kaulitz_Love - 7 okt 07 - 14:26- Betyg: | | Jaa! Du ska fortsätta! :) | | zoey94 - 6 okt 07 - 22:18 | | jaa fortsätt :)<3 | | stenhjaerta - 6 okt 07 - 11:25 | | Ska jag fortsätta? Vad tycker ni? |
|
|
|
