Jag var trots allt ingenting |
Jag var lika odödlig som Super Mario när han fångade
stjärnan, började blinka och musiken spelades jätte fort
men jag hade begränsat antal hjärtslag och varje gång jag var med dig
lyckades alltid hjärtat snabba på lite grann och antaligen kommer
jag dö i förtid på grund av kärlek.
Jag var lika kutryggad som ringaren av Notre Dame
när jag bar på den tunga ryggsäcken så kallat livet
men jag, som aldrig brukade falla hårt, bara snubbla lite lätt sådär
som en balettdansös gjorde i nybörjar dagar, föll pladask
sådär klantigt med näsblod och allt tillhörande
när jag såg dig.
Jag är numera lika trasig som mina converse som har hål
lite här och var och som börjar bli nedtonade från svart till grått
och vi sa att vi skulle bli immuna mot skoskaven
väntade du någonsin på blodet ens en gång älskling?
Du greppar tag om mina kärlekshandtag men du har
inte längre någon kärlek kvar att ge och om du hade det
skulle jag vilja ha tillbaka den?
( vad är det för dum fråga, det är klart att jag vill )
och tar du en titt bakom mina revben så ser du något
som faktiskt slår trots all tejp i brist på lim
Tillsammans var vi starkare än alla andra men du blev en i mängden
och jag blev annorlunda och du kärleksförklarade dig själv via T9 ( eller var det msn kanske? )
att vi var som en rondell,
( du valde höger och jag vänster )
|
| Kommentarer | | deprimerad - 8 okt 07 - 21:27 | Så grymt vackert naturlig o äkta den här var
Annorlunda o ren
Riktigt bra
O lider med dig, har varit där själv |
|
|
|
