Varför jag? (del 1) |
Ögonen slogs upp.
Ansiktet kändes stelt och konstigt.
Mascaran hade jag glömt att ta bort igår, så nu hade den spridits ut över hela mitt ansikte.
Plötsligt hörde jag ett knackande på dörren som jag snabbt besvarade med ett "JA?!"
- Vad bra att du är vaken, Felicia! sa mamma och drög upp dörren en aning
- Mmmm.. muttrade jag till svar och gömde mig under täcket
- Men nu måste du allt ta och gå upp, annars kommer du försent till skolan!
Jag kröp längre under täcket och gav henne ett knappt ohörbart svar.
Hon gick ut ur mitt rum och nerför den knarrande trappen.
Jag låg kvar i några sekunder innan jag motvilligt gick upp ur sängen.
Jag gick direkt in på toaletten, som låg mittemot mitt rum,
sköljde ansiktet med kallt vatten och tog bort det utsmetade sminket från ansiktet.
Sedan gick jag tillbaka till mitt rum, sminkade mig och klädde på mig.
Började att plocka fram matteboken och hann räkna några tal innan mamma ropade nerifrån:
- FRUUKOOOST!!
Jag skyndade mig inte precis ner, utan tog så lång tid på mig som möjligt.
När jag kom ner så hade Simon, som är min lillebror, redan ätit klart.
Pappa satt som vanligt och drack sitt kaffe och mamma rusade fram och tillbaka i köket med sin smörgås i handen.
Jag satte mig lugnt ner och bredde en macka.
- Men gumman, skynda dig lite! Annars kommer du försent till skolan! sa mamma stressat
Sedan rusade hon ut genom rummet, i jakt efter något
- Jag bryr mig inte.
- Men Felicia Lindeblad! Du måste lära dig att tider är viktiga och till för att passas! Sade pappa skarpt
- Tider kanske är viktiga om det finns någon mening i att man ska passa dem.
- Så du säger att skolan inte är viktig? sa pappa
- Klart att den är viktig, men jag har bara inget intresse av att lära mig något idag.
Pappa gav mig en skarp blick, men kom inte på något bra att säga.
Jag slog upp juice i ett glas och slörplade sakta i mig den.
- Kan du sluta med det där, är du snäll? sa pappa irriterat
- Nej, det kan jag inte, sa jag surt
Pappa reste sig upp och gick ut ur köket,
jag satt lugnt kvar.
När jag tillslut var klar så var jag redan en halvtimme försenad.
Varför bry sig om att gå överhuvudtaget? tänkte jag.
Folk skulle märka att jag var borta, men ingen skulle bry sig så värst.
Tillochmed lärarna gillar när jag är borta.
Då slipper de stå och se ut som frågetecken när jag frågar dom frågor.
Jag gick och satte mig i soffan och slog på teven.
Plötsligt ringde någon på dörren.
Jag satt förvånat där i några sekunder innan jag reste mig upp för att öppna.
Jag menar, vem ringer på dörren mitt på dagen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Ciissii - 5 okt 07 - 11:55- Betyg:  | | jättebra, forsätt! | | Mp3 - 5 okt 07 - 00:36 | | verkligen bra, hoppas på en fortsättning ! <3 | | niinnii - 4 okt 07 - 20:21 | | bra skrivet! | Horse_Power - 4 okt 07 - 20:21- Betyg:  | | Braaaaaaaa!! |
|
|
|
