Milja vs Mill [del 20] |
Ni får gärna kommentera mer än "bra" och så, konstruktiv kritik, varför tycker du den är bra osv ^^
Del 20
- Varför måste HON vara här? Klagade Diana för Hector. Den där dumma, imbicidella tönten...
- Vem? frågade Milja, som precis kom in i rummet.
- Saken, muttrade Diana. Du vet, Hectors dotter vad-fan-hon-nu-heter...
- Lovisa, upplyste Milja lugnt. Hon hade fått reda på flickans namn under deras natt tillsammans, men det behövde ju inte Diana få veta.
- I alla fall! Muttrade Diana och drog sig lite i håret. Hon är bara bortskämd. Jag tycker inte om henne!
- Hon är här eftersom de två andra behandlingshemmen inom en mils radie är fullbelagda, sa Hector trött. Jag vet att du inte tycker om Lovisa, men du måste faktiskt skärpa dig. Hon behöver hjälp och har lika stor rätt till den som du har.
- Om du nu säger så då...
Milja förstod att Dianas foglighet bara var en fasad. Det fick hon bevis på en stund senare, under gruppterapin.
- Jag tror att vi har en deltagare idag som känner sig lite extra upprörd, sa Martina och såg lugnt på Diana som haft ett trumpet ansiktsuttryck sedan sin pratstund på morgonen med Hector. Vad har hänt, Diana?
- Inget! fräste Diana och plutade med underläppen som ett tjurigt barn.
- Något är det väl, sa Martina tålmodigt. Vanligtvis brukar du inte se ut att vara beredd att döda alla och envar som inte håller käft. Så spara lite tid och tala om vad det är nu bara, okej?
Diana suckade uppgivet.
- Det är den där äckelungen Lovisa... Hon irriterar mig.. I morse...
Hon tystnade och hennes annars så bleka kinder blev röda.
- Vad? Undrade Alexander nyfiket. Jag såg att du var upprörd i morse, för du kedjerökte fyra cigg och du brukar bara röka två.
- Ja vad? Resten av gruppen hade spetsat öronen.
Diana skruvade på sig.
- Hon kom in i badrummet när jag duschade... viskade hon till slut.
Martina nickade lugnt.
- Och hur upplevde du det?
- Jag blev väl... arg? Nej jag blev...
Hela gruppen satt tyst. Diana bet sig i läppen och Martina nickade uppmuntrande.
- ... Jag blev rädd.
Förvåningen var totalt i Dianas ansikte, men ändå var det så som något lossnade från henne.
Martina sa mjukt sin följdfråga.
- Och varför blev du rädd?
Dianas svar kom. Hackigt, otydligt och fruktansvärt.
När samtalet var över grät de alla utom Martina. Hon strök Diana över håret.
- Att prata om det är enda chansen att gå vidare. Du har tagit ett stort steg idag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | xTiNGELiNG - 4 okt 07 - 19:27 | | Tack för kommentarerna :D det värmer verkligen ^^ | M-424 - 4 okt 07 - 19:18- Betyg:  | Vaaad ska jag skirva? hmm.. Att den är Braaa?? hehe :) Braaa:) Det blev "bra" till slut haha
<33 | psychopatica - 4 okt 07 - 18:24- Betyg:  | Den är bra, bra språk, bra handling.
Intresseväckande :)
Läser gärna mer..
(f) |
|
|
|
