Milja vs Mill [del 18] |
Ni får gärna kommentera mer än "bra" och så, konstruktiv kritik, varför tycker du den är bra osv ^^
Del Arton
Sakta lät Milja fingrarna smeka sina läppar.
Dagens samtal hade varit i gruppterapin.
Martina hade låtit de sitta och rita valfritt motiv, men hon ville att de skulle försöka uttrycka sina känslor i form och färg.
Milja hade ritat en smal, smal tjej med revbenen stickande ut ur kroppen. Varför visste hon inte riktigt, hon trodde bara att Martina skulle bli nöjd.
De bjärta färgerna fick teckningen att se konstig ut, ännu konstigare än från början.
Martina hade sett på den med något som närmast liknat avsmak.
- Tycker du verkligen att det här är vackert? För det är det inte. Det är SJUKT beteende. Riktigt sjukt.
Milja hade sett frågande på henne, en smula förvånad av den starka reaktionen.
Martina hade lett lite lugnande.
- De är inte vackra Milja. De är bara skelett. Och skelett är inte vackra, de är bara skelett.
Milja hade fortsatt se förvånat på henne.
Nu tog densamma Milja resolut bort fingrarna från sin mun.
Inte idag.
- Men dö då! Vrålade Diana och gav Linn en käftsmäll. Linn bet henne i handen och Emelie började gråta.
Milja fortsatte peta i sitt potatismos. Scenariot hade varit det samma de senaste tre dagarna, så hon blev inte direkt upprörd utav det längre. All kraft koncentrerades på att få in det tjocka moset i munnen och sedan svälja.
Den uppsnurrade stämningen var helt och hållet Hectors fel, eftersom han titt som tätt var tvungen att gå bort till receptionen för att svara i telefon.
Diana skrek, Linn morrade och Emelie grät och grät. Efter ett tag lärde man att stänga av helt och hållet, och bara koncentrera sig på maten som låg framför. Maten alltså.
Varje dag lassades stora kvantiteter mat som skulle ge henne mera äckel upp på tallriken. Hon behövde all sin koncentration för att ens kunna peta i sig hälften utav potatisen, riset och pastan.
Bråket omkring henne tystnade när Hector kom in igen. Han torkade svetten ur pannan och la på sig ett tappert leende.
- Ja allihopa, nu vill jag att ni lyssnar på mig. Snart kommer det en ny tjej hit, och jag vill att ni skall vara snälla mot henne.
- Vad är det för fel på henne? Krävde Alexander, en kille med personlighetsstörning och aggressionsproblem på kontot, att få veta.
- Depression, svarade Hector och drog fingrarna genom det spretande gråbruna håret. Milja la märke till att hans hand darrade.
- Känner du henne? undrade Emelie lika halvkvävt som alltid. Hon lät alltid som gråten förestod. Det gjorde den vanligtvis också.
- Det... kan man säga att jag gör...
Alla patienter slutade med vad de nu höll på med och såg uppmärksamt på Hectors vita ansikte.
Hector försökte sig på ett litet leende.
- Det är min dotter.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mp3 - 3 okt 07 - 19:12- Betyg:  | | väldigt bra ! :) <3 |
|
|
|
