Milja vs Mill [del 10] |
Del Tio
Gråt i telefonen. Gråt på besöken. Varför gör du så här mot oss Milja?
Om och om fick hon höra det.
Psykologen Birgitta föredrog varianten ”Varför gör du så här mot dig själv?” men i grund och botten var det ingen som helst skillnad på de båda meningarna.
De antydde båda att det hon gjorde var fel, och det var det ju inte alls.
Det var egentligen det enda rätta.
Birgitta log lika glättigt som alltid när hon räckte fram en välvässad blyertspenna och ett linjerat ark.
- Milja, jag skulle vilja att du ritade dig själv på det här. I profil.
Milja tog emot pappret och pennan och ritade en smal, smal tjej. Hon såg visserligen inte ut så enligt sig själv, men hon visste att Birgitta skulle bli nöjd om hon ritade sig själv som ett anorexiafall (vilken fånig tanke, ett anorexiafall var MYCKET smalare än vad Milja någonsin varit!).
Tigande räckte hon över teckningen till Birgitta, som skrockade förnöjt.
- Ser man på, ser man på... Jag tror minsann att du har fått en bättre självbild under din vistelse här.
- Ja, jag inser hur smal jag är nu. Det är inte hälsosamt! ljög Milja självsäkert.
Birgitta såg ännu belåtnare åt.
Hon liknade en beige padda som någon kletat lite illrosa läppstift på och tryckt ner i en utav psykets mörkgröna fåtöljer.
Milja kände hur hatet strålade ut från henne, en miljon små hatstänk ur havet av hat.
- Nåå... Birgitta drog ut på det som Milja vetat skulle komma. Eftersom du har varit här såpass länge och...
Milja klistrade på sig sitt soligaste leende.
-... nu verkar du se dig själv och din omgivning på ett tillfredställande sätt, så nu tror jag att du kan få åka hem.
Milja flämtade till, låtsat hänförd.
- Menar du det?
Birgitta nickade med det vidriga leendet fastklistrat vid läpparna.
- Ja gumman, du får åka hem.
Milja fick nästan fnysa över hur lätt det hade gått. I en vecka hade hon bott på akuten, och den mesta tiden hade ägnats åt samtal. Trots det hade ingen fått ur henne sanningen, att hon var Milja/Mill.
Hon kände ingen skuld för att ha lurat Birgitta. Det kunde hon gott ha, som den kärringen hon var.
Det första Milja gjorde ute i frihet var att kräkas upp den senaste måltiden och köpa två paket light-cigaretter.
Det andra hon gjorde var att ringa Nicklas.
|
|
|
|
