Milja vs Mill [del 9] |
Del Nio
Kudden luktade sjukhus. Täcket också.
Till och med väggarna och taket andades sjukhus.
Milja låg hopkurad under en gul filt utav den typ som brukar finnas på sjukhus. Hon låg på golvet och vid varje rörelse knarrade hennes stela ben.
Men aldrig att hon skulle lägga sig i sängen! Det var bara en maskerad bår, likadan som de som fanns i bårhuset. Om hon la sig på den och somnade skulle hon vara tvungen att göra sällskap med de inlagda i bårhuset. De döda.
Det hade hänt mycket sedan ambulansen hämtade Milja föregående dag. Bland annat hade hon varit tvungen att träffa sin psykolog, en medelålders kvinna i tvådelad dräkt och det gråblonda håret hårt åtdraget i nacken.
- Varsågod och sitt, mitt namn är Birgitta! Hade kvinnan sagt och lett glättigt med sina rosaglaserade läppar.
Milja hade satt sig lite halvt avvisande och Birgitta hade börjat sin utfrågning.
- Du är alltså Milja du?
- Mm...
- Du är tretton år, ser jag. När fyller du år?
- I oktober.
- Jaha, där ser man. Men då går du i sjuan nu då? Det måste väl vara roligt?
- Sådär.
- Har du många kompisar?
- Tillräckligt många.
Utfrågningen hade inte slutat där utan fortsatt i nära en timme till. Milja hade svarat med så få ord som möjligt, och när det kom till frågor om hennes vikt vägrade hon helt att svara.
Till slut hade Birgitta varit tvungen att låta henne gå. Hon hade tillbringat resten utav dagen med att jogga runt i korridorerna, eftersom det var den enda motion som fanns att få på detta vidriga "anpassade" ställe.
Nu låg hon stilla på golvet i det rum som hon blivit tilldelad. Det drog någonstans ifrån, så hon frös en aning.
Tårarna började plötsligt att rinna.
Hon hade ingen förklaring till varför förutom den lilla rösten som gång på gång upprepade att den ville hem.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ifos95 - 22 okt 07 - 14:01- Betyg:  | | Börjar också gråta utan anledning ibland.' |
|
|
|
