aldrig mer (del 3) (hela) |
-Kan ja bo hoss dej ett tag?, sa Emmy
-Ja klart ta me kläder i en väska elr nått så klart du kan.
-Jag vill inte va kvar här mer...
-Om du har pengar här så ta me d..., sa Anton o titta i Emmys
ögon.
-Ja vänta ja ska se om ja har.
Emmy gick iväg igen medans Anton satt kvar i den rosa soffan.
Anton började tänka lite på hur Emmy hade haft d igentligen.
Ibland hade hon kommit typ en timme försent till skolan o så
hade hon blod på sina kläder. D va aldrig mkt men d fanns där.
Anton visste att d antingen va för att Emmy hade skärt sej
elr så va d hennes pappa som hade slagit henne. Ibland blev
Anton så arg av bara att tänka på vad han gjorde mot henne
ibland. Emmy kom tillbaks me tvåhundratjugo kr.
-Kom nu går vi, ja vill inte va kvar här.
-Mmm ska vi gå runt lite ute elr vill du hem till mej direkt?
-Vet inte.. Kan vi inte gå till parken?
-Ja d kan vi.
Emmy o Anton gick ut, Emmy titta på sitt stora hus o suckade.
-Vad e d?, sa Anton
-Jag tror inte att ja nånsin vill komma tillbaka hit.
-Kom nu.
Emmy tittade på Anton. Han va ledsen. Han titta på henne o
tog hennes hand i sin. Anton o Emmy gick till parken.
Dom satte sej i gräset. Anton titta ner på sina händer.
Han satte sej så att han satt brevid Emmy o sen drog han upp
ärmen på hennes tröja. När han såg alla såren o ärren fick han
tårar i ögonen o titta bort.
-Snälla sluta skada dej.
-Men allt blir bättre.
-Inget blir bättre av d.
-Men smärtan ja har inom mej slutar göra ont för ett litet tag.
-Mmm men sen då? Efter den tiden som smärtan försvinner? Skär
dej ännu mer?
-Jag vet inte......
-Emmy, du vet att du alltid kommer va min bästa kompis, vad
du än gör.
-Jag vet de.. Men ja vill inte att du ska oroa dej o va ledsen
för min skull..
-Synd för dej att vi e kompisar då för ja kommer alltid att
oroa mej för dej när vi inte e.
Emmy fick tårar i ögonen o krama Anton. Han krama tillbaks.
-Lämna mej aldrig ensam i världen., sa Emmy me gråten i halsen.
-Självklart inte. Jag ska va me dej så länge du vill och mer.
-Jag e så glad för att jag har dej.
Anton strök undan lite hår ur hennes ansikte o titta henne i
ögonen. Sen krama han henne länge. Emmy lät tårarna rinna ner
för hennes kinder. Efter dom hade suttit o pratat i en
halvtimme ungefär så reste dom på sej.
-Vart ska vi?, sa Emmy frågande.
-Vart vill du? E du hungrig?
-Mmm lite.
-Kom vi går till mcdonalds.
Mcdonalds la två kilometer bort så dom började promenera.
Emmy titta på Anton. Han hade fortfarande kvar klämman i håret.
Hon log. Anton titta lite fundersamt på henne. Men sen log
han oxå. När dom hade gått ungefär en o en halv kilometer
så trilla Emmy.
-Ooh jevlar. Vad hände?, sa Anton o hjälpte henne upp.
-Aaj jag snubbla tror jag. Aj fan d svider.
-Kom vi går o sätter oss på den bänken där.
När dom hade satt sej på bänken så drog hon upp ena byxbenet.
Hon hade fått lite skrapsår men d va allt. Hon drog ner d igen.
Anton ställde sej framför henne.
-Kom du kan få rida på min rygg, ja bär dej., sa han o log stort.
-Hahahahha!!, Emmy skratta o ställde sej på bänken o hoppa upp
på Antons rygg. Han höll henne så hon inte skulle trilla av.
Han började gå. När dom va framme vid mcdonalds så hoppa hon
ner från hans rygg. Anton öppna dörren för henne. Dom fnissa
lite när dom gick in. Men plötsligt sluta dom. Emmy såg vem
som satt vid ett bord ungefär 7 meter ifrån henne. De var hennes
pappa!!! Men han va inte ensam. Han hade en kvinna med sej.
Hon hade en allvarlig min. Anton titta på Emmy. Emmy började
backa ut från mcdonalds. Hon fick panik.
-Nej nej nej nej varför e han här?!?!
-Jag vet inte, lugna ner dej. Kom vi går nån annanstans.
Emmy va rädd. När dom hade kommit ut så började hon gråta.
Anton la sin arm runt henne. Emmy ville gå därifrån.
Dom gick hem till Anton i stället. När dom kom hem till honom
så kom hans mamma fram till han o gav honom en örfil. Han
tittade ner.
-Vafan tror du d här e?! Ett hotel, som du kan komma o gå ifrån
när du vill?! Va tror du d?!?!
-Nej...
-Nehe men va tror du då?
-Att d här är mitt hem.
Emmy kunde känna lukten av alkohol. Hon såg att Antons mamma
inte va nykter. Emmy hata fulla människor.
-Säg till förfan när du går ut nästa gång!, sa hans mamma argt.
-Ja då... Men du sov den här gången.
-Då kunde du fan ha skrivit en lapp!
-Mmmm....
-Bra då e vi överrens. O vad gör hon här?, sa hans mamma o titta
på Emmy.
-Hon ska sova här några nätter.
-Jaha!?!?! O du kunde inte ha berättat d tidigare?!
-Jag fick veta de idag.
-Mhmmm..., Antons mamma mumlade nått argt om Emmy o sen gick
hon in på sitt rum.
-Förlåt för d..
-D e lugnt.., sa Emmy o buffa lite på Anton.
Han log lite. Dom tog av sej skorna o gick in på Antons rum.
D va inte stort. Allt som fanns där inne var en data, ett bord,
Antons säng, en fotölj o en cpspelare. Anton satte i en skiva
med from first to last. Dom e Emmys favoritband. När låten
Emily kom så blunda hon o lyssna bara. Anton satte sej i
sin säng. Emmy satte sej i fotöljen o tog upp fötterna.
Knäna var uppe vid hennes haka nästan. Anton titta i en
tatueringstidning som han hade köpt för några veckor sen.
Emmy tog upp sin väska o tittade i den. Där hade hon lite
kläder o cd's. Hon hade sitt smink i en liten röd väska.
Hon tog upp sin kajal o en liten spegel o fixa till sitt smink.
Hon rita ett litet hjärta brevid ögat. Anton titta lite på
henne. Han log stort. Hon titta på han o log tillbaks.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | niinnii - 3 okt 07 - 14:19 | | Den e bra | -Cute - 2 okt 07 - 10:50- Betyg:  | | jättebra :D |
|
|
|
