FanFic. Fyra Marodörer = Trubbel (13) |
Tackar tackar! Tio kommentarer, inte illa! :) Mådte äta så jag hinner inte skriva mer nu, men ni får läsa under tiden! :) Ha det bäääääääst!
Kapitel tretton - Överraskningar
(Imogen)
Jag stirrade efter Remus som försvann ut genom dörrarna till stora salen. Vad hade det tagit åt honom?
”Vad var det med honom?” frågade Sirius som om han kunde läsa mina tankar. James såg sig förvånat runt i salen.
”Ingen aning Trampe”, sa han.
”Men, sa jag något?” frågade Sirius och såg förvirrat på mig. Jag skakade på huvudet och tog hans hand som låg på bordet.
”Nej det gjorde du inte”, sa jag och log mot honom. Han besvarade med ett stort, varmt leende som fick mig att rysa.
”Jag ska snacka med honom”, sa James och reste sig. Lily reste sig också.
”Det är nog bättre om jag går, jag menar, det var ju ändå er två han blev arg på”, sa Lily.
”Men vad gjorde vi då?”
”Ingenting, ingenting. Jag menar bara att han kanske lyssnar bättre på mig”, sa hon. James ryckte på axlarna och satte sig ner igen.
”Du har kanske rätt”, sa han. Hon nickade och skyndade ut ur salen, samma väg som Remus. James följde henne med blicken och jag sneglade på Sirius som blinkade med ena ögat åt mig.
”Öh, Jamie. Vi drar. Immie lovade att hjälpa mig med… öh, astronomi uppsatsen”, sa han och reste sig upp.
”Visst”, muttrade James helt frånvarande. Jag fnissade lite när jag och Sirius gick på varsin sida av det långa bordet och slutligen möttes. Fnittrandet blev värre när Sirius letade upp min hand och kramade den.
”Jag stod inte ut med alla andra längre”, sa han och drog med mig uppför trappan. Vi gick tysta hand i hand ett tag och jag var riktigt glad. Jag hade aldrig haft större känslor för Black tidigare. Bara tyckt att han såg ruskigt bra ut. Men jag måste erkänna att jag föraktade flickorna som stod på kö för att få honom. Men jag förstod inte hur det kunde det bli såhär. Att jag gick hand i hand med Sirius och fick ignorera de avundsjuka blickarna jag fick av yngre elever som satt strödda här och var i korridorerna.
”Åh, jag står inte ut längre!” stönade Sirius. Han ökade takten och plötsligt fann jag mig småspringande bredvid honom.
”Har vi bråttom på något sätt?” skrattade jag. Sirius skrattade också.
”Ja det har vi”, sa han och knuffade mig framåt för att få mig att springa fortare. Det enda han inte räknat med var att jag inte var beredd och istället tappade balansen och föll pladask ner på golvet. För ett ögonblick trodde jag att jag skulle skämmas ihjäl. Men sen såg jag upp på Sirius som låg över mig. Han flinade brett och charmigt.
”Vad i hela friden gör du ovanpå mig?” frågade jag och fnissade vildsint. Sirius ryckte på axlarna.
”Tyckte det såg mysigt ut bara”, sa han. Jag skrattade och knuffade undan honom så att jag i alla fall kunde sitta upp.
”Mysigt?” sa jag och plattade till håret lite och sen rätade jag till klädnaden.
”Mm”, sa Sirius och satte sig ner bredvid mig.
”Vad hände med Remus egentligen?” frågade jag. Sirius såg ner i golvet och ryckte på axlarna.
”Jag vet faktiskt inte. Det känns så konstigt. Han och jag har aldrig bråkat och det är inte likt honom att hålla på så där”, sa han. Jag nickade och höll med. Det var verkligen inte likt honom.
”Dessutom frågade jag Månis om det var något i morse, innan jag gick, men han sa att det inte var något.”
”Varför kallar ni varandra för Månis och Trampe och allt det där?” frågade jag appropå ingenting. Sirius synade mig, kanske såg han lite orolig ut.
”Det… det är en av våra små grejer vi håller på med. En fixidé du vet”, sa han. Jag flinade. Marodörerna hade många ”fixidéer”.
”Jag borde ju ha fattat, men jag hade för bråttom till Dass”, fortsatte Sirius och gav mig en ursäktande blick. ”Förlåt, du vill nog inte veta”, sa han. Jag ryckte på axlarna.
”Jag är glad att du gick”, sa jag. ”Annars hade jag inte hittat dig där inne.”
”Nä, det förstås, och vem kan motstå något så vackert som min kropp?” sa han och spände musklerna. Jag skrattade och boxade honom i magen.
”Äh, du har ju inga muskler alls”, sa jag och slog honom löst igen.
”Det har jag visst!” sa han och spände ännu mer. Jag klämde honom lite på ena armen.
”Nej, inga alls. Du är klen som en husalf”, retades jag. Han stirrade förebrått på mig.
”Muckar du eller?” skrattade han och tog tag om mina armar. Jag skrattade högt.
”Oj, vad rädd jag blir! Så klen som du är så…” Han tryckte ner mig mot golvet och satte sig över mig så att jag ärligt talat inte hade en chans att komma upp.
”Klen? Ta tillbaka det!” flinade han mot mig. Jag skrattade igen och skakade ivrigt på huvudet.
”Aldrig!” sa jag. Han flyttade huvudet närmre mitt så att hans andedräkt fläktade mig i ansiktet.
”Ta tillbaka det!” viskade han igen, nu med ett ännu bredare leende på läpparna. Jag svarade inte utan kämpade för att inte brista ut i gapskratt. Han vred på huvudet så att våra ögon möttes. Vi såg på varandra i några sekunder, sen förde vi båda två våra huvuden tätt ihop. Näsorna snuddade vid varandra och plötsligt kysste han mig.
(Lily)
Jag visste faktiskt inte vart jag skulle hitta Remus. Han kunde vara precis vart som helst, men jag kunde alltid börja med Uppehållsrummet. Jag skyndade på stegen och var snart framme vid den Tjocka Damens målning.
”Glitterstänger”, mumlade jag och skyndade in genom hålet. Så fort jag kom in såg jag mig omkring. I ett hörn satt ett par förstaårselever och gjorde sina läxor, James reserverade fåtölj var för tillfället upptagen av en pojke som gick i tredje årskursen. I soffan satt Dass, Peach och Spade och viskade med huvudena tätt ihop.
De gav mig ilskna blickar när jag gick förbi dom, men jag brydde mig inte. Nu skulle jag hitta Remus.
I uppehållsrummet var han tydligen inte så jag skyndade uppför trappan till pojkarnas sovsal. Dörren var olåst så jag ryckte upp den, och mycket riktigt. På sin säng längst bort i salen låg Remus med huvudet begravt i kudden. Han skakade och det såg till och med ut som att han grät. Jag tog några försiktiga steg fram men han verkade inte märka mig. Jag tog ytterligare några steg innan jag gick normalt de sista metrarna.
”Remus?” sa jag oroligt och la en hand på hans rygg. Han ryckte till vid min beröring och såg upp på mig. Han hade gråtit. Ögonen var svullna och ansiktet rött.
”Gråter du?” frågade jag häpet. Remus skakade på huvudet och torkade snabbt undan tårarna med baksidan av handen.
”Nej, det gör jag inte”, sa Remus vresigt. Jag satte mig ner på hans sängkant och tog inte bort handen från hans rygg.
”Du… det var ganska onödigt att brusa upp sådär på Sirius och James”, sa jag tyst. Remus satte sig tvärt upp i sängen.
”Jag vet! Om du är här för att föreläsa om hur fel jag gjorde och att James är underbarast i världen, så inte mig emot, men förvänta dig inga åskådare!” sa han ilsket och jag kunde inte låta bli att rygga tillbaka. Remus ögon hade inte längre den där lugna, mjuka känslan i sig. Istället hade de skiftat och han såg nästan ut som ett rovdjur.
”Jag tänker inte föreläsa om någonting, jag tycker bara att det var onödigt av dig! Dom hade faktiskt inte gjort någonting elakt! Vet du varför, Remus? För att dom är dina vänner, precis som jag”, sa jag men Remus verkade inte gå att lugna. Han reste sig upp och såg helt vansinnig ut. Jag hade aldrig sett honom sån och det skrämde mig verkligen. Plötsligt verkade han väldigt mycket längre än mig och han reste sig hotfullt över min kropp. Det sved till i ansiktet och jag blundade. Önskade att det skulle försvinna. Skuggan över mig försvann också.
Jag såg mig omkring. Jag låg på golvet. Jag hade krypt ihop för att skydda mig mot något. Något som var Remus. Han satt på sängen och gömde ansiktet i händerna. Han hulkade hejdlöst Jag backade undan och tryckte mig mot väggen. Det brände på kinden och jag kunde inte låta bli att lägga handen på det, i förhoppning på att det skulle kylas ned.
”Förlåt”, kved Remus. Jag visste inte vad jag skulle göra.
”Vad… vad gjorde du?” frågade jag och hoppades att misstankarna jag hade inte stämde.
”Jag vet inte vad som for i mig! Jag menade inte att slå…” Hjärtat sjönk i bröstet på mig. Han hade slagit mig. Remus, min vän, hade slagit mig. Han såg upp på mig mellan fingrarna.
”Förlåt mig, snälla. Jag mår inte bra”, sa han. Jag nickade långsamt. Jag hade fått lära mig att man skulle förlåta. Alltid.
Jag gick långsamt fram till honom och satte mig på sängen. Hoppades att det inte skulle hända igen. Han grät igen och jag kunde inte hindra mig utan drog honom intill mig i en kram. Han hulkade och snyftade mot min axel.
”Remus, dom är dina vänner. Dom skulle aldrig göra illa dig. Vet du varför? För dom tycker om dig”, sa jag med darrig röst. Remus nickade.
”Jag vet. D-Det är nog bara… bara månen som spökar.” Jag ryckte till.
”Vad sa du?” frågade jag och såg på honom. Han såg upp på mig. Först oförstående, sen såg det ut som att det gick upp ett ljus för honom.
”Jag…”
”Månen?” sa jag och oron väcktes i mig igen. Att säga att ’det är månen som spökar’ var ett klassiskt uttryck för varulvar. Dom kunde tydligen känna sig konstiga några dagar innan det blev fullmåne. Jag reste mig och ryggade tillbaka. Kunde inte stanna där. Jag var tvungen att kolla upp det. Jag backade ut ur rummet och fumlade med dörrhandtaget. Det kunde inte stämma. Remus satt olyckligt kvar på sängen och såg efter mig. Sen fick jag upp dörren och skyndade mig därifrån.
Kommentera, kommentera, kommentera, kommentera! :) Vill veta vad ni tyyyycker! Kramar <3 Jooliee
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 1 dec 08 - 04:22- Betyg:  | | Så fick hon veta det ja | | fanny_94 - 2 okt 07 - 13:19- Betyg: | | Men guud, får hon veta det nu?!:S Hjälp!! Mendet är ju bra ändå, hon borde ju inte bli sådär förskräckt!! Han är ju hennes vän, så det är konstigt.....mjaja, men det var iaf jättebra!! typiskt att du inte hunnit skriva någon mer del efter denna ännu, när den slutar såhär vill man ju bara läsa mer ju!!!!!:D:D längtar;) kraam<3 | | Tonks - 2 okt 07 - 03:14- Betyg: | | SKIIIIIIT BRAAAA!!!!! Meramerameramera !Snälla skynda dig att lägga ut nästa del ! Gud vad spännande, att Lily fick veta att Remus är en VARULV! Snälla fortsättning ! FORT !:D:D:D:D:D | | Melleee - 1 okt 07 - 21:46- Betyg: | hahahha, diggar JennyJ : s kommentarer :P assköna ju.
Asbra del det här också =D | | anchii - 1 okt 07 - 20:13- Betyg: | ooh my, nu tycker ja du kan skynda dig lite faktiskt! :))
super! | | svikmejinte - 1 okt 07 - 20:02- Betyg: | | bäst | | Mp3 - 1 okt 07 - 19:50- Betyg: | jätte jätte bra, hoppas verkligen på en fortsätting snart :) <3 , jaja jag håller med dig Jenny von J ,hon borde vara förstående ,.. :/ :P
JÄTTTE JÄTTE BRA; DU SKRIVER UNDERBART!! :D:D:D:_:D:D <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3 | | JennnyJ - 1 okt 07 - 19:26- Betyg: | | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! :| ... mhaha... villken underbar novell :D ... hmmm... Sirius e visst lika charmig mot alla tjejor beroende på novell xD ... GAAAAAAAAAAH!!! jag vítte de jag visste de jag visste de jag visste de jag visste de jag visste de!! :| xD <3 GAAAAAAAH ... Love is mysterius, one day it is your best friend, the other day, it's your nightmaer .... Srry... xD hade lust att skriva så xD ... HAHA xD Men iaf... ja va trea!! HAHA (alla som kommenterar flera gånger samma person räknas ändå som en! 'blänger surt på er') GAAAAAH du Chulia din lilla sak ;) Du kommenterade hundra delen snabbare änn mig på en novell... och jag hade då kommit först !!! :| GAAAAAAH det förlåter jag dig aldrig för! Eller .... hmmm... ifall du kommer med en ny del så kanske? 'xD' ... haha men iaf, JAG VISSTE DET!!! nu hade jag en stor lilltå med i spelet... Immie + Sirius e så söta!!! GAAAAAAAAH... men hmmm... jag tkr synd om Remi... jag tkr att Lillsi (LILLSI xD) ska va snäll och förstående... tkr inte ni andra kommenterare de? =/ ... men iaf... orkar inte skriva mer... hade tänkt att börja på en onechoot (hur de nu stavas, ni vet... där de bara e ett kap...)som ploppade upp i mitt huvud så som Plupp90 ploppade upp här på Dikta för ett tag sedan xD /JvJ | | Maadelen3 - 1 okt 07 - 18:27- Betyg: | Mahahaaa, ler skadeglatt mot Plupp90's kommentar ;)
Hahahaha ;> skoooja :)
JAG TROR VI BÅDA TKR CHUILA SKRIVER HELT UNDerBART, ELLER?? ;p | | Plupp90 - 1 okt 07 - 18:08 | 'blänger hatiskt' på maadelen3 som kommenterade medans jag skrev min kommentar!'BLÄNGER'
ÅNEJ! tänk om Chulia tror att maadelen3 bryr sig mer om hennes noveller än jag!! det kan ingen någonsin göra!!
snyyft....
vad skriver jag egetnligen? skyller på godiset....xD | | Plupp90 - 1 okt 07 - 18:06 | oh! ånej! hon kan inte gå bara för att han är varulv!! han behöver stöd ju!! stackars lilla remieponken.. ska jag komma och trösta?(A)
jättebra skrivet! underbart beskrivet och skrivet när sirre å immi ja...;p
dramatiskt och underbart samtal mellan månis å lily också!
uuundeeeerbaaart!!!:D
kan ju bara påpeka att jag var föööööörst också..;p | | Maadelen3 - 1 okt 07 - 18:00- Betyg: | | JAG TYCKER ATT DEN VAR HELT ALLDELLES UNDERBAR!! :D OOOOOOOOOOOH, JAG VAR FÖÖÖRST ;) MEN DET ÄR HURSOMHELLST ALLDELLES UNDERBART SUPER, JA, JAG VET ITNE RIKTIGT VAD <3<3<3<33<3<3<3<3 |
|
|
|
