Fina Flickor (del tre) |
När jag sitter på bussen hem från Antonie ringer Sebastian .
- Förlåt att jag inte kom in till stan, jag var tvungen att klippa håret, och förlåt för att jag är en idiot och inte ringde, rabblar jag i ett andetag.
Han skrattar till. Så där mjukt, du vet? Bara Sebastian kan skratta så
- Det är lugnt, Jen. Jag undrade bara var du var. Vart är du nu någonstans?
- På bussen hem
- Kan inte du komma hit? Nu
Jag sneglar på Melanie som sitter på sätet bredvid mig. Hon pekar på mobilen och mimar ”vem?”
- Jo, absolut. Jag måste bara kolla när bussarna går hem från dig, svarar jag och ignorerar Melanie som spärrat upp sina ögon.
- Men du kan väl sova här? Pappa är i Frankfurt och mamma med sin yogainstruktör.
Båda Sebastians föräldrar är advokater och jobbar nästan alltid på stora fall och är ofta bortresta.
- Sure, svarar jag och ler. Bussen stannar hos dig om två minuter typ.
- Jennie, vem pratar du med? Undrar Melanie irriterat. Hon är inte van vid att bli ignorerad. Blonda tjejer med långa, vackra ben och obegränsat med pengar på sitt kreditkort brukar inte bli det.
- Sebastian, mumlar jag
- Jag väntar på dig uppe, det är olåst, så det är bara att gå, säger han. Vi ses snart, hejdå baby
- Hejdå
Melanie vänder sig mot mig
- Vad ville han dig?
- Han undrade varför jag inte var i stan och träffade honom, muttrar jag och drar handen genom mitt korta, nu brunröda hår.
- Men vadå, ska du träffa honom nu? Hon spärrar upp sina otroligt vackra blåa ögon.
- Ja, svarar jag utan att vika undan med blicken. Saken är att jag njuter av att se henne avundsjuk.
- Men alltså…kan inte jag få följa med då?
Inbillar jag mig, eller är hennes ton bedjande ?
- Alltså, jag tror inte det. Jag ska sova hos honom, och hans föräldrar vill inte att mer än en av hans kompisar sover över åt gången, ljuger jag och börjar knäppa min kappa.
Melanie höjer på ett perfekt format ögonbryn.
Okej, jag erkänner att det var en usel lögn. Sen när brydde sig Sebastians föräldrar om vad han gjorde? Han hade ett våningsplan för sig själv, och så länge han inte störde sina föräldrar la de sig inte i vad gjorde eller inte gjorde, och de var nästan aldrig hemma ändå.
- Men då kan jag ju vara där till tolv eller så och ta en taxi hem sen.
Hon kan verkligen inte ta ett nej.
- Han är ändå sjuk och orkar inte med så mycket folk
- Jag kan ta hand om honom, säger hon och fnissar.
Jag trycker in ”STOPP” knappen och reser mig upp.
- Jag är verkligen ledsen, men han orkar helt enkelt inte, säger jag vänligt och väntar på att dörrarna ska öppna sig.
- Jaha.
- Vi ses imorgon, hejdå
- Hejdå
Den kompakta kylan slår emot mig när jag kommer ut ur den varma bussen.
Jag huttrar till och sveper kappan tätare om mig, och småspringer mot familjen Nicolsons stora villa. Som tur är ligger den bara 50 meter från busshållplatsen.
Precis som Sebastian sa är det olåst, så jag går försiktigt in, hänger min kappa över den antika, vackra stolen och ställer mina stövlar prydligt vid dörren.
Sedan tassar jag uppför trappan, och hoppas över de trappsteg som jag vet knarrar.
Sebastian sitter på sin prydligt bäddade säng med en mattebok i knäet.
Jag kan inte hindra ett leende vid åsynen av honom.
- Hello, ljudet av min röst får honom att hoppa till
- Hej! Han är framme hos mig på två sekunder. Hans armar runt mig. Jag har saknat dig, Jen.
- Jag har saknat dig med, mumlar jag mot hans nacke och andas in hans doft, cigaretter och smultron.
Han tar sig försiktigt loss och går och öppnar fönstret, sätter sig på den stora fönsterbänken.
Jag sätter mig bredvid.
Knä mot knä
Hand i hand
Blåsandes cigarettrök upp mot himlen.
- Är du hungrig? Frågar jag och låter min bleka hand leka med hans guldblonda hår.
- Ganska, du då? Han fimpar cigaretten och kastar ner den på marken
Niki, deras hushållerska, går alltid och plockar upp alla fimpar nedanför Sebastians fönster.
Inte för att någon bryr sig om att Sebastian röker
Det ska bara inte synas
Vi dinglar med benen och jag tänker på hur långt det är till marken.
Jag har alltid varit höjdrädd.
- Ganska, svarar jag.
- Vi kan gå ner och värma någonting om du vill, jag tror att Niki har gjort Italiensk pastaröra.
- Visst, jag tar bort mitt huvud från hans axel och börjar trassla mig ut ur fönstret.
Sebastian hoppa vigt ner från fönsterbänken och hjälper mig skrattande ner.
- Du är så söt, ler han och pussar mig på kinden.
Och varför börjar mitt hjärta slå snabbare?
Jag slår igen dörren till hans rum onödigt hårt.
Trappan ner känns evighetslång och brukar det verkligen vara så här många steg?
Det flimrar till framför ögonen och benen känns som spagetti
Jag tappar taget om, trappräcker och ramlar med en duns. Blir sittandes. Orkar inte ta mig upp.
Sebastian, som är efter mig, skyndar fram.
- Är du okej? Undrar han
Jag nickar.
Han skrattar till, och lyfter sedan upp mig
- Jag kan gå, du vet, muttrar jag och rodnar.
- Jag ser det, han börjar gå uppför trappan igen, mot sitt rum.
- Men maten? Protesterar jag
- Jag går ner och hämtar upp den till mitt rum på en bricka eller nåt
- Men…
- Du har säkert feber eller nåt skit, du ser så blek ut
Jag lutar huvudet mot hans bröst.
- Du skulle bara våga tappa mig, mumlar jag.
- As if, han öppnar dörren till sitt rum och lägger mig på sängen.
- Jag kommer snart, fortsätter han och stryker bort mitt hår från ansiktet. Gå ingenstans.
- As if.
Han ler, lägger en filt om mig och går sedan nedanför trapporna.
Jag ler svagt för mig själv,
Sebastian har alltid varit den som har tagit hand om mig.
När jag är förkyld brukar han komma med varm kycklingbuljong (vilket faktiskt inte är så äckligt som det låter) halstabletter och tjejtidningar som har tagit av sin storasyster Lucy.
Han var den som ringde sjukhuset när jag hade körtelfeber, och mamma var iväg på pedikyr och inte ens hade märkt att jag var sjuk och inte hade kommit ut ur mitt rum på tre dagar.
- Tada! Ropar han från dörröppningen till rummet.
Jag öppnar ögonen och ler mot honom. Han håller i en bricka med två tallrikar, två glas och en skål med pastaröra i. I den andra handen håller han en vinflaska, säkert en fin, exklusiv sort från hans föräldrars samling
- Orkar du sätta dig på taket? Undrar han
- Bien sur, säger jag och försöker sätta mig upp.
Armarna är svaga och jag faller tillbaka mot sängen igen.
- Ska jag bära dig? Hans röst är mjuk och hans ögon glittrar
Han är så vacker att jag inte kan låta bli att röra vid hans kind
Han andas, jag andas
- Ja, bär mig, viskar jag.
Han böjer sig ner och jag vågar knappt andas.
Hans läppar snuddar vid mina, och jag besvarar fumligt kyssen.
Det känns fel, men samtidigt helt rätt, för Sebastian är ju den personen som jag älskar mest i hela jävla universum
Sedan kommer jag på,
Ida.
Han har flickvän.
Hans isblå ögon ser rakt in i mina.
Och måste han vara så vacker?
Hans hand smeker mitt hår
Och han vet
Att det här var min första kyss
(den här delen skulle egentligen vara längre, men jag delar upp den i två, så del fyra kommer börja
direkt där den här slutar,
skriv gärna vad ni tycker var bra, och vad som kan bli bättre)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 07:17- Betyg:  | | aaww. gulligt <3<3<3<3 | | Alvinnea - 15 mar 08 - 18:33 | Wow wow wow wow!!
Du bara MÅSTE skicka in den här till nåt bokförlag när den är klar!!
Den är ju bara hur himla bra som helst.
Fast det är nog bra om du sätter punkt där det ska vara punkt så
blir det lite lättare att läsa!! | | nanna_limpan - 14 feb 08 - 21:17- Betyg: | åå den är så jättebra!!!
alltså jätte bra beskrivet alltså allt är super:P!!! | | aakwasweet - 12 dec 07 - 18:13- Betyg: | | Ingenting kan bli bättre, det är redan så bra som det ka bli!! | | TrasigFlikka - 12 dec 07 - 17:09 | | Underbart :) | | jullan95 - 31 okt 07 - 11:07- Betyg: | | Jättebra!! bättreochbättre ;) | | vurpan - 30 sep 07 - 19:06- Betyg: | "Det ska bara inte synas".
LOVE. Du skriver som en ängel. | | sockervaddsmoln - 30 sep 07 - 12:08 | jag har ochså tänkt på det där, och
undrat om jag borde göra så att dom åker taxi ist,
men grejen är att för storyn är det bättre att dom åker buss,
för Jen ska träffa folk på bussen och så i framtiden, och då
blir det ju konstigt om hon helt plötsligt börjar åka buss efter
att ha åkt taxi innan, och dom är för unga för att ha körkort ^^ |
|
|
|
