,.. |
Slänger mig på sängen, gråter.
Torkar tårarnam gråter ännu mer.
Vill inte att de andra ser.
Nu märker fler och fler.
Blodfläckarna på tröjärmen som inte ville bort.
Alla såren på armen som kommit som ett skott.
De tror de kan göra något åt det.
Nu sitter jag fast i ett ända stort klet.
Av lögner och falskheterm som slagit rot.
Det hjälper inte hur mycket jag än stretar emot.
Mitt hjärta är svart som sot.
Av allt hat.
Snart orkar jag inte mer.
vad tror dom detta ska leda till om jag får fråga?
Det är bara en enda stor plåga.
Ni har nu förstört mitt liv.
Ni har av det på mitten sågat.
Fast det splelar ingen roll längre.
Det krävs mycket med mod.
Men en dag där jag stod.
Med kniven i min smutsiga hand.
Jag var ute på havets vilda vågor.
Fast jag ville inte heller ställa några frågor.
Såg någor i ögonvrån.
Det var min vän som till sist tog mig i hand.
Och ledde mig till land.
Nu står jag här och har det så bra som aldrig förr.
Och nu öppnar jag min dörr...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | wow_93_ - 29 sep 07 - 08:43- Betyg:  | oh, tur att de fortfarande finns riktiga vänner
som bryr sig om en som verkligen finns
o låter oss/mig synas !! |
|
|
|
