aldrig mer 5 |
Tyst smög jag in i badrummet och tog en dusch. Vattnet var varmt, varmt som inuti mig, varmt som hjärtat, varmt som hans kram när han kramade om mig hårt innan han gick. Jag log åt mig själv. När jag steg ur duschen och lade en handduk runt min kropp stod mamma i dörröppningen och kollade på mig.
- Men lilla vän? Var har du varit någonstanns? Såhär länge? Klockan är elva och det är skola i mon, hon gav mig en blick som bara osäkra mammor kan.
Jag suckade orkade inte tänka orkade inte berätta, jag fick inte berätta vad jag egentligen hört. När jag tänkte på det stack det till i mig, hårt. Det gjrode ont, hur kunde man behandla sin son så? Jag gav mamma en blick som visade att jag var trött på henne.
- Mamma, jag är sexton.. jag klarar mig bra själv, du behöver inte vara centimetern bakom mig så fort jag går. Jag blir säkerligen ute lika länge i morgon, det är lika bra du vänjer dig, fräste jag åt henne och gick in på mitt rum. Jag smällde igen dörren extra hårt för att hon skulle fatta att jag menade allvar med vad jag sa.
På morgonen kunde jag knappt öppna ögonen. Jag satte mig långsamt upp i sängen. utanför fönstret öste regnet ner. Åskan mullrade långt ifrån.
- Vilken härlig dag muttrade jag och gick fram till min garderob.
Jag slängde på mig nått nyttigt och släpade mig ner i köket som var släckt och öde, mamma började sent, vilket betydde att hon jobbade natt. Det jublade till i mig, då kunde jag vara med honom hela kvällen. Jag drömde resten av morgonen. På väg till skolan mötte jag han redan halvvägs. Han lös upp när han såg mig. Jag log mot honom. Jag stannade mittemot honom och gav honom en varm kram, han lade armarna om mig, jag kände hur han suckade avslappnat. När jag började gå igen, tog jag hans hand i min.
- Vad gör du ikväll? Frågade han.
Jag blev rädd, precis vad jag tänkte fråga. Jag skrattade till.
- Inget speciellt, sa jag tyst.
Jag ville inte visa mig för intresserad, men inuti hoppade glädjen omkring i mig som en hejaklack som nyss sett sitt lag göra mål. Jag hade lust att hoppa resten av vägen till skolan.
- Har du lust att hitta på något? Han log mot mig och fortsatte gå.
- Ja, eller hos vem? Frågade jag lungt.
Jag ville verkligen inte träffa hans pappa, om jag så såg en min eller en blick av honom skulle jag klösa ögonen ur den förbannade jäveln.
- Hos dig tänkte jag, fö..
Mer hann han inte säga innan jag kysste hans mun.
- Ja absolut, mamma jobbar natt, det blir perfekt.
han skrattade på sitt sätt och gick mot sin ingång. Hela vägen till klassrumsdörren log jag. Tjejerna i klassen log mot mig när jag gick förbi, jag gav dem ett "hej". När lektionen segade sig fram ville jag inget annat än längta till rasten. Minuterna segade sig fram. Jag ville inget hellre än att resa mig upp, springa mot toaletten och möta hans läppar. Två minuter kvar, en minut. Klockan ringde eleverna strömmade ut. Jag gick långsamt ut ur klassrummet fast jag egentligen velat springa. Jag ställde mig vid bänken med blicken i golvet, försökte dölja mitt röda ansikte. Jag rodnade. Tänk om.. Jag blev rädd, tänk om jag var upphets..
- Snygging. hörde jag en röst bakom mig.
Jag vände mig om och mötte dem finaste ögon jag visste. Han tog tagi min hand och drog in mig på toaletten. Som tur var, var toaletten på andra sidan skolan så ingen såg vilka som gick in.
- Jag saknade dig hela lektionen! Sa han och strök mitt hår.
- Mm, jag saknade dig med. han drog ner mig på golvet. han satte sig ner, placerade sin hand på min kind, smekte den och böjde sig framåt för att kyssa mig. Jag hade längtat efter det här hela första lektionen. Jag njöt, han hade världens goaste, finaste och underbaraste läppar i hela världen.
Jag slutade kyssa honom och kollade ner i marken lite.
- Det här händer inte. Sa jag tyst för mig själv.
- Vadå? Vilket händer inte? Sa han osäkert.
- Du och jag, jag.. du, du jag förstår inte vad du ser hos mig, ett mobboffer, ett mobboffer som fick vänner genom att bli nerslagen.
han böjde sig fram och tog mig under hakan.
- jag ser allt hos dig, jag ser det ingen annan ser. Jag ser det folk inte vill eller kan se. Jag ser dig. Och den jag ser är speciell. Hon är min och bara min. Folk tror sig veta hur du är. Men ingen vet. Du är så oerhört underbar. Jag älskar dig sofie! Och det här händer visst, som vilken händelse som helst, du måste bara våga ta tag i situationen.
Jag släppte en tår. han sa orden så fint, jag blev rörd. Han gav mig en blick. Vi fick en såndär kontakt igen, bara kollade på varann.
- Vi börjar nu sa han tog mitt huvud mellan sina händer. han torkade bort min tår som fortfarande låg vilande på min kind.
- ja, vi börjar nu, och när lektionen börjar måste jag längta ända till lunchen. sa jag tyst.
han skrattade. Kysste mig igen, lät hans tunga möta min en sista gång innan han reste sig upp och gav mig sin hand. han drog upp mig. Han lade sina händer om min nacke. Kysste mig igen.
- Glöm inte, vackra sofie.
- Glöm inte, underbaraste honom.
Vi log åt varandra. Resten av dagen var lika bra. Lunchen kom, vi hånglade hela rasten, inga mellan slag. Allt bara hände. han stoppade till och med handen under min tröja. Smekte mig över magen. Viskade ord i mitt öra. Jag njöt av stunden, av honom. han var perfekt.
Jag var bara jag. Och det gjorde fortfarande lika ont i mig. Och kvällen ihop med honom, Undrar om jag egentligen var redo.
För jag var fortfarande osäkra jag. Jag hade bara fått en pojkvän. Eller bara?
Fortsättning? Snälla kommentera om du läst :) <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tiggarflikkan - 5 okt 07 - 19:26- Betyg:  | | SKITBRA!!! | | HandBollsFreak - 28 sep 07 - 19:30 | | Måste bah säga att jag tänkte skriva sanna, men det blev sofie jag ber så jemskt mycket om uursäkt! <3 | | Fallen_Angel - 27 sep 07 - 21:49 | Skitbra <3
Måste bara säga,
Nyss hette hon ju Sanna ? :S | | Horse_Power - 26 sep 07 - 20:24- Betyg: | | JÄTTEBRAAAAAAAAAA!! <33 Fortsätt <3<3<33 | | sweet_s92 - 26 sep 07 - 19:31- Betyg: | | skitbra :D fortsätt <3 |
|
|
|
