Äntligen ringde det på dörren. Det var Mirre. "Har det hänt något?" frågade Mirre och tittade rakt in i Bellas ögon. Bella skakade på huvudet. Mirre var verkligen en vän att lita på och en person man alltid kunde prata med när man mådde dåligt. Hon var Bellas bästa kompis. "Vi kan prata om det sen" sa Bella lite tyst. Mirre sa bara okej och sen gick dom in. När dom kom in frågade Mirre om hon kunde låna Bellas dator en stund. Medan Mirre satt vid datorn satt Bella vid sin brors.
Två timmar senare så ville Bella göra något annat med Mirre. Men Mirre ville fortfarande sitta vid datorn. Bella blev irriterad och utbrast:
- Om det är roligare att sitta vid datorn än att vara med mig kan du gå nu.
Mirre skrek "idiot" och gick. Bella fick lite dåligt samvete och bestämde sig för att ringa Mirre och be om ursäkt lite senare. Då kom hon på att Mirre aldrig stängde ner det hon höll på med och Bella som är så nyfiken gick såklart fram till dataskärmen och kollade. Det var en bild på Sahara Hotnights, ett band som Bella verkligen älskade. Det stod: "Finns nu i varukorgen, för att gå vidare till kassan tryck här". Då förstod Bella. Mirre hade tänkt köpa deras senaste skiva till Bella på hennes födelsedag om en vecka. Bella blev ledsen för att hon aldrig frågade varför Mirre ville sitta kvar där. Hon tog fram hemtelefonen och tryckte in Mirres nummer. Det tog fyra signaler innan någon svarade. "Gösta Svensson?" sa Mirres pappa. Bella frågade efter Mirre. "Hon är väl hos dig?" sa han underligt. Bella mumlade bara fram ett "okej" och la på. Bella var orolig och bestämde sig för att gå ut och leta efter Mirre. Det var kallt ute så Bella tog med sig en extra jacka eftersom hon visste att Mirre bara haft på sig en tunn tröja.
Hon gick först hem till Malin som tittade konstigt på henne när hon frågade efter Mirre. "Nej" sa hon bara och smällde igen dörren. Bella tog upp sin mobil. Klockan var redan 22.15 men hon bestämde sig för att hon måste hitta Mirre. Bella gick till skogen och kollade om hon var vid deras hemliga gömställe. Nu var det så mörkt att hon inte såg något. Hon testade att ringa till Mirres mobil. Den tysta skogen började då spela Mirres ringsignal. Bella följde ljudet och snubblade på något. Det var Mirre. Bella blev rädd och ringde ambulansen på nolltid.
Efter några långsamma minuter hörde Bella äntligen ljudet av sirener närma sig. När ambulansen var på plats bar ambulansmännen upp Mirre på en bår och spärrade av platsen. Bella fick inte följa med till sjukhuset så hon åkte hem. Den natten sov hon dåligt.
Nästa morgon vaknade hon av att telefonen ringde. Det var sjukhuset. Dom berättade att Mirre avlidit. Hon hade frysit ihjäl. Bella började gråta hysteriskt. Hon sprang fram till sin mamma och grät precis som ett litet barn. Efter att ha varit i mammas famn i några minuter så gick på en promenad till platsen där Bella hittade Mirre. Bella frågade sin mamma när begravningen skulle äga rum.
- Om en vecka redan, dagen efter din födelsedag, svarade hennes mamma. Dom gick hemåt och sa nästan inget alls.
En vecka senare var det dags. Bella hade på sig sin svarta klänning och håret uppsatt i en prydlig hästsvans. När hon kom till kyrkan såg hon alla människor som tydligen kände Mirre. Alla ställde upp sig framför kyrkporten, för att sedan gå in. Bella satte sig på femte raden som hon blivit tillsagd. Prästen pratade fast Bella lyssnade inte. Hon tänkte bara på Mirre och om det som skulle hända i eftermiddag. Efter tio minuters prat fick alla en varsin ros som de skulle lägga på kistan. När det var Bellas tur lade hon den försiktigt på kistan och viskade "Förlåt för allt. Jag älskar dig och vi syns ikväll". Efter att alla lagt sin ros skulle det vara fikapaus i en byggnad bredvid, fast Bella ville inte vara med. Hon gick hem och bytte om. Därefter tog hon fram papper och penna och skrev en lapp. "Förlåt, men Mirre var en del av mig". Hon lade lappen på hennes mammas säng. Sen tog hon på sig sina skor och gick till bron över motorvägen. Staketet var inte högt och hon klättrade upp. När hon var där uppe skrek hon så högt hon kunde: "MIRRE, NU KOMMER JAG" och hoppade. Precis när hon snuddade marken blev allt svart som natten.
Hon vaknade upp på sjukhuset. Runt henne stod det blommor och vykort. Bredvid henne satt hennes mamma. Hon sken upp när hon såg Bella.
- Jag såg lappen, sa hennes mamma och tårarna trillade ner för hennes kind.
Bella försökte krama sin mamma, men hon misslyckades. Det kändes som att armarna blivit påkörda av ett ångvält.
Efter några månader var Bella nästan helt återställd och fick åka hem. Bellas mamma hade ordnat en kurator till Bella. Han hette Oskar. De första gångerna var hon lite nervös när hon pratade med Oskar, men efter en tid kunde hon prata med honom om allt. han gav henne livskraften tillbaka. En dag gick Bella till Mirres gravsten och sa:
- Det bästa som finns är livet, så jag ska leva för dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| 930622 - 6 nov 07 - 20:37 |
| det sa min svensklärare med, heh. fast jag fick VG (: |
| Tiggarflikkan - 6 nov 07 - 20:35 |
| Den hade bra slut, men du skrev inte så bra. Du får inte fram så många känslor... Men bra handling!! |
| 930622 - 11 okt 07 - 19:33 |
det kommer... nån gång
haha XD |
| Piinkhallon - 28 sep 07 - 22:28 |
va bra:)
men det var väl ingen fortsättning på förra novellen?
man blir lite snurrig.
saknar dig<3 |
empalove - 26 sep 07 - 19:47- Betyg:  |
| skit bra!! väldigt sorglig med ett bra slut! |
| SHADOW_93 - 26 sep 07 - 19:45- Betyg: |
| sa bra :D |
| mallan_malin - 26 sep 07 - 19:23- Betyg: |
den är ju jättebra&spännade.
du är bäst på att skriva noveller
jag vill vara lika duktig som dig!
Jag saknar dig<3! |
