Allt du vill ha, del 1 |
Ja, egentligen heter jag inte Cleo. Det är bara ett smeknamn, en förkortning för Cleopatra, förförerskan. Jag tycker bättre om det än om mitt riktiga namn. Jag heter egentligen Sara, men berätta det inte för någon! Det låter så tråkigt och vanligt. Jag är INTE tråkig och vanlig. Vi får se om ni håller med mig.
I söndags vaknade jag i en främmande säng tack vare min bästa vän, Mr. Alkohol. Men du vet, keeps life interesting.
När jag försökte resa mig upp märkte jag att det inte gick. Jag tittade ner och såg att Hannes låg över mina ben. Så jag flyttade varsamt på honom för att inte väcka honom. Du kan säga mycket om mig, men säg inte att jag inte låter folk sova ifred!
Jag satte mig upp på sängkanten och tittade på golvet. Det var då jag såg den. Den brutna kondomförpackningen.
För ett ögonblick tappade jag fattningen. Jag hade ju bestämt med mig själv att de dagarna när jag vaknade hos nya människor efter varje fest var slut. Men sedan samlade jag mig och tänkte "Äsch. Jag har ju redan legat med alla andra i skejtgänget, en till gör väl inget?"
Mina axlar sjönk ihop vid den tanken. Jag suckade och reste på mig. Mina kläder låg slängda på golvet, jag fick leta för att hitta allt. Där låg min kjol, där låg min tröja och hoppsan, min bh hängde från lampan. Jag snappade till mig den och klädde snabbt på mig. Jag smög ut ur hans rum.
Fan också. Jag hade helt glömt bort att Hannes bor i en studentbostad, tillsammans med några andra från vår skola.
Walk of shame, here I come, tänkte jag dystert. Men jag fick gå genom hela korridoren utan att höra ett ord! Tills jag gick förbi köket.
- Godmorgon, Cleo! Jasså, du har haft lite rajtan-tajtan?
Josefin, eller Kitty som hon hellre kallas, kom ut till mig med ett stort leende.
- Lite hubba-hubba, va? Hon blinkade med ena ögat.
- Håll käften, Josseful.
- Du vet att jag inte gillar när du kallar mig det, sade Josseful (haha, nu kallade jag henne det igen), ehrm, Kitty med låtsad stränghet.
Jag började ta på mig min jacka och mina skor. Kittys blick kändes hela tiden.
- Vem blev det? frågade hon efter ett tag.
- Hannes, mumlade jag.
- Va?
- Hannes, sade jag lite högre.
- Va?
- HANNES, är du döv eller?!
Kitty brast ut i skratt. Jag vände mig om och självklart stod Hannes där.
- Det här är andra gången på mindre än ett dygn som jag hör dig skrika mitt namn, sade han retfullt.
- Allt för att höja ditt självförtroende, älskling.
Jag gick mot dörren och blåste slängkyssar till dem båda.
- Au revoir, bitches!
Dörren smällde igen bakom mig och det falska leendet försvann genast från mitt ansikte. Händerna letade sig ner i jackfickorna och kroppen slappnade av. Jag gick längs gatan och såg min andedräkt bilda moln framför ansiktet. Hyreshus och deras gårdar passerade på bägge sidor om mig och allt var täckt av frost. Jag gick bort till en glittrande sandlåda och satte mig på kanten.
Äntligen kunde jag andas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | sockervaddsmoln - 7 okt 07 - 17:34- Betyg:  | | det var riktigt bra, du skriver riktigt bra!<3 och jag gillar handalingen | Horse_Power - 25 sep 07 - 14:06- Betyg:  | | Jättebraa! Superbra skrivet! |
|
|
|
