Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

FanFic. Fyra Marodörer = Trubbel (6)

Sorry för att det dröjde men jag har velat bli klar med min andra så att jag kan skriva så mycket som möjligt på den här. :) Och jag är klar med den andra nu så.. :) Jag vill ha kommentarer och juste, Tack till alla er NIO den här gången som kommenterade förra delen. Många tack till er! Kram. Joolie <3
(Imogen)

Jag stod kvar där, tillsammans med Sirius. Han såg lite snopen ut när Lily gick därifrån men sen log han mot mig.
”Det här bevisar bara en sak va?” sa han. Jag nickade.
”Hon är verkligen såå kär i honom”, sa jag och såg efter henne. Men hon var redan borta.
”Vad har vi för lektion?” frågade Sirius.
”Lunch”, sa jag. Sirius skrattade.
”Synd att James missar den då”, sa han. Ja log lite svagt, men jag kunde inte släppa det som hänt under trolldrycks lektionen.
”Vad var det som hände egentligen?” frågade jag tillsist, när vi hade börjat gå ut ur biblioteket.
”Öhm, jag och Taggis… vi liksom…” Jag suckade.
”Säg det bara”, sa jag.
”Okej, jag och James viskade, ja kanske inte så värst snälla saker, till Snorgärsen. Okej, okej, förlåt. Snape. I alla fall så skulle han tydligen förhäxa mig men eftersom han är så dålig på att sikta, träffade han Remus istället”, sa Sirius och såg ner i marken. Jag såg medlidande på honom.
”Jag fattar”, sa jag. Han såg upp på mig. Såg han inte lite… förvånad ut?
”Gör du?” frågade han.
”Ja, det är klart. Jag har aldrig tyckt om Snape”, sa jag sanningsenligt. Sirius skrattade plötsligt till.
”Inte?”
”Nej, det är bara Lily som inte gillar det ni gör mot honom. Jag skulle inte tro att hon egentligen gillar honom särskilt mycket hon heller”, sa jag. Sirius såg gillande på mig.
”Menar du det?” frågade han. Jag nickade.
”Japp.”
”Du fattar väl att vi måste göra något?”
”Göra vaddå?” frågade jag och skrattade lite.
”Få ihop dom såklart. Du vet lika väl som jag att dom har vart kära sen första gången de träffades”, sa Sirius.
”Ja, det är klart men… Jag tror inte hon har fattat det själv”, sa jag.
”Men du måste ju få henne att förstå!” sa Sirius och jag trodde att han snart skulle spricka av iver.
”Ja, men hur ska jag få henne att förstå? Jag är ledsen men jag tror inte det här kommer funka. Jag kommer nog inte kunna hjälpa dig” sa jag, en aning mindre entusiastisk. Sirius stannade. Vi hade kommit fram till dörrarna till Stora salen.
Han såg forskande på mig. Tillsist ryckte jag på axlarna och kunde inte låta bli att skratta.
”Förlåt, det är klart att jag ska. Jag kommer nog på något”, sa jag. Men Sirius skakade på huvudet.
”Nej, vi kommer på något”, sa han. Sen öppnade han dörren och drog med mig in i stora salen.

(Remus)

Det var en förtvivlad James jag fick med mig från sjukhusflygeln nästa morgon. Jag hade aldrig någonsin sett honom så ledsen för att ha missat en straffkommendering. Men det såklart. Det var ju en straffkommendering med Lily.
Vi gick ner till stora salen, och jag försökte att inte tänka så mycket på vad jag hade missat på grund av Snape. Jag hade faktiskt ingen aning om vad han kastade för förbannelse mot mig, men Madame Pomfrey lyckades bota mig i alla fall. Jag antar att det är det viktigaste. Jag kom in i stora salen, som nästan var tom på folk. Inte så konstigt, eftersom det var tidigt. Vid Gryffindorbordet satt bara några stycken. Jag såg Sirius skrattande ansikte någonstans i mitten och började gå mot honom. Jag trodde han satt med Norah först, men tydligen inte. Jag stannade upp när jag fick se att det var Imogen. Sirius gapskrattade åt något hon sagt och själv höll hon sig för magen och skrattade hon också.
”Hej”, sa jag och slog mig ner bredvid Sirius.
”Hej Månis”, sa Sirius och log stort mot mig.
”Hej, Remus”, sa Imogen och lugnade ner sig lite. Jag såg hur hon sneglade på Sirius och fnissade sen.
”Hej”, sa James som kom efter mig. Imogen och Sirius såg hastigt på varandra och tystnade tvärt.
”Vad är det?” frågade James och satte sig ner bredvid Imogen.
”Ingenting”, sa Sirius hastigt.
”Var är Slingris?” frågade James förbryllat.
”Han sover”, svarade Sirius. James nickade och stirrade bara på faten framför honom.
”Ska du inte ha någon mat?” frågade jag honom.
”Nej, jag är inte hungrig”, sa James. Jag och Sirius såg med stora ögon på honom.
”Vaddå inte hungrig? Är du sjuk eller?” frågade Sirius.
”Nej, bara halvt förhäxad”, sa James.
”Men, herregud. Det var ju Snorgärsen som förhäxade dig. Det kan väl inte ha vart så farligt?” sa Sirius och kastade en snabb blick på mig.
”Säg inte det. Madame Pomfrey visste inte vilken förbannelse han använt sig av.
”Men du är väl botad?” frågade jag oroligt.
”Halvt, sa jag ju”, sa James. ”Var är Lily förresten?”
”Hon sover. Hon var rätt trött igår så jag lät henne sova”, sa Imogen. James ryckte på axlarna.
”Hon kommer försova sig om hon inte går upp nu. Ska jag väcka henne?”
”Gör det du”, flinade Sirius. James kastade en trött blick på honom innan han försvann ut ur salen.

(Lily)

Jag vaknade ganska så sent på tisdagsmorgonen. Det var ingen annan kvar i vår sovsal. Inte ens Imogen hade stannat och väntat på mig. Lite irriterad, satte jag mig upp i sängen. Hon hade ju i alla fall kunnat väcka mig innan hon gick ner till frukosten. Jag suckade och drog på mig klädnaden. Jag knöt slipsen ordentligt och såg mig i spegeln. Mitt röda hår var spretigt och stod åt alla håll. Jag suckade igen och tog fram en hårborste. Jag borstade håret tills det var blankt, men fortfarande lockigt. Jag hatade att ha platt hår. Inte för att jag någonsin hade haft platt hår, men jag var säker på att det inte skulle passa mig. Jag gick fram till dörren och tryckte ner handtaget. Men dörren gick inte upp. Jag prövade igen, men dörren var fortfarande låst. Vad var det här? Jag tog fram trollstaven.
”Alohomora”, sa jag och tryckte ner handtaget ännu en gång. Det fungerade inte. Jag förstod genast vad som hade hänt. Det var såklart James Potter som vart i farten igen. Haha, väldigt roligt. Låsa in plugghästen så att hon kommer för sent till sin lektion. Jag satte mig ner på sängen och tänkte efter. Jag skulle allt ge den där lustigkurren James Potter. Jag tänkte efter ett tag. Vad kunde det vara för fel på dörren? Jag prövade alla möjliga olika förtrollningar som jag kom på, men när klockan var tio i nio, började jag få panik. Vår lektion började om tio minuter. Borde inte någon komma och hjälpa mig snart? Imogen borde märka att jag var försvunnen. Med tårar i ögonen tog jag sats och sprang emot dörren. Jag skulle få upp den! Men jag sprang bara rakt in i dörren, utan att någonting hände. Jag tog sats igen, men ingenting hände den gången heller. Tredje gången, tog jag längre sats, och sprang så fort jag kunde. Plötsligt flög dörren upp och jag flög rakt in i stenväggen. Med en känsla av att alla mina tänder hade lossnat kände jag att jag gled ner för någonting. Jag såg mig omkring. Vem stod och tittade ner på mig om inte James Potter? Han flinade och sträckte fram en hand för att hjälpa mig upp. Jag tog den inte. Istället reste jag mig, en aning vimmelkantig, och gick bara därifrån utan att så mycket som se på honom.
”Evans!” ropade han efter mig. Jag fortsatte att ignorera honom. Jag hörde hur han försökte springa ifatt mig, men inte förrän jag hade klättrat ut genom porträtthålet hann han ikapp och fick tag i min arm. Jag svängde ilsket runt och gav honom en örfil.
”AJ! Vad gjorde du så för?!!” frågade han och höll sig för kinden.
Där har du för att låsa in mig i sovsalen!” skrek jag. Han såg förbluffat på mig.
”Jag har inte…” Jag slog till honom igen.
”Och där har du för att öppna dörren så att jag flyger in i en stenvägg!” skrek jag. Han såg på mig med en blick fylld av ilska, blandat med ovisshet.
”Lily, vad pratar…” Jag hötte med fingret åt honom.
”Och våga kalla mig Lily, James Potter! Jag vet hur såna som du är och tro mig, jag tycker inte om det!” skrek jag. James stod där och bara tittade på mig. Jag tror han blev lite förundrad över hur stark jag var. För jag kan faktiskt slå rätt hårt om jag vill, fast det inte syns på mig.
”Lily, öh, jag menar, Evans. Lyssna på mig. Jag har inte låst in dig i sovsalen!” sa han ilsket och förvirrat. Han höll sig fortfarande för kinden.
”Ni skulle inte kunna vara lite tystare, tack!” sa den Tjocka Damen irriterat. Men både jag och James ignorerade henne.
”Jag märkte att du inte kom ner till frukost, så jag trodde att du hade försovit dig eller något. Jag gick först för att väcka Peter men han var inte där, sen när jag kom ner tänkte jag gå upp och väcka dig, men jag hann inte innan jag såg att någon hade satt en sopkvast för dörren till er sovsal.”, sa James. Jag såg forskande på honom. Det här kunde vara ett av hans små påhitt att lura mig att gå ut med honom.
”Är det sant?” frågade jag.
”Ja, det är sant. Du åkte ju till och med kana nerför rutschkanan. Du vet ju att killar inte kan gå i er trappa. Jag hade precis försökt gå upp när den förvandlades och jag åkte ner. Sen lyckades du väl få bort sopkvasten för den gled ner på golvet och sen kom du utfarande med världens fart och så gled du nerför rutschkanan strax innan den förvandlades till trappa igen”, sa James. Jag visste fortfarande inte om jag kunde lita på honom.
”Jag lovar!” sa James och mötte min blick. Det var nog för mig. Han fick skratta hur mycket han ville sen, men jag trodde på det.
”Okej då”, sa jag. James sken upp. ”Vad har vi för lektion?”
”Trollkonsthistioria”, sa James och räckte mig min väska som jag måste ha tappat.
”Eh, ja, tack då”, sa jag ganska besvärat. Vi började gå tillsammans mot Professor Binns kontor och klassrum. Jag visste inte om jag skulle vara glad eller arg. Det kändes på ett sätt bra att det inte var James som hade låst in mig, men om det inte var han, vem var det då?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 1 dec 08 - 03:23- Betyg:
stackarn , få massa örfilar av tjejen han älskar <3
JennnyJ - 17 aug 08 - 17:55- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!! *mörda Spade och Dass*
Men nu läser jag vidare, den är uuunderbar!!! :D
<33Remi
cissilarsson_ - 26 mar 08 - 11:13
brabrabra !:D
Melleee - 24 sep 07 - 21:55
braaaaaaa, =)
Maadelen3 - 24 sep 07 - 14:23- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAUSH! =D ME LOVE IT!! :)

skriv meeeeeeeeeeeeera ? :D:D
Du skriver så jeeekla bra =)

Ha D å skriv fort ;) :D
fanny_94 - 24 sep 07 - 13:29- Betyg:
Skitbra!! skriv me r så fort du kan bara!!!! vill läsa fortsättning!!
prickigthallon - 23 sep 07 - 18:38- Betyg:
Åh, så bra :):):)
Jag gillar det med att killarna inte kan gå i tjejernas trappa xD
HandBollsFreak - 23 sep 07 - 17:29
haha sikka galna fans du har : o ;)
svikmejinte - 23 sep 07 - 16:26- Betyg:
skitbra!! Du skriver verkligen helt underbart!! Men måste få en ny del nu! NUUUUUUUUUUUUUUUU! snälla (A)
JennnyJ - 23 sep 07 - 15:23
nej!!! Anchii han just före mig!! GAAAAAAAAAAAH! 'Sliter av allt mitt hår och skriker i förtvivlan så att nymfen Lora funderar på om en av hennes drakar har magont'
JennnyJ - 23 sep 07 - 15:23- Betyg:
GAAAAAAAAAAAH! älskar den hääär!! :D hahaa!!! :D GAAAAAH IGEN!! :D ooo jag e fööörst fööörst fööörst föörst föörst föörst fööörst föörst fööörst fööörst fööörst föööööörst tandborste! : ) ... mahahaha! nu e ni allt avundsjuka va? ha? ojojoj... inget kan slå mig längre !! xD ... jojoj... hmmm.. det ända som var lite små jobbigt var att det inte var så uppdelat i texten utan allt kom lixom löpande ^^ ... men du skriver GUDOMLIGT!! :| :D så fortsätt så här och jag kommer att dyrka dig för resten av ditt liv! :) //Jenny von J Härskarinna över Komenterarorden som kämpar emot smygläsare! ^^ Srry... e liiite trött^^
anchii - 23 sep 07 - 15:12- Betyg:
super! mer fort :D

Skriven av
chulia
23 sep 07 - 14:56
(Har blivit läst 167 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord