A life of magic del 4 |
(Mary)
Äntligen går de. De är faktiskt väldigt irriterande…
”Kom igen nu! Vi måste skynda oss!” säger Sarah stressat.
Vi småspringer med våra väskor till tåget och lyckas få på alla och väskorna i sista minuten. Speciellt Louises väska var väldigt tung.
”Vad har du i din väska egentligen, sten eller?” säger jag till Louise när vi är tryggt ombord på tåget.
Hon ser lite stött ut. ”Vadå, den är väl inte tyngre än någon annans?”
Jag flinar och ger henne min väska istället för hennes, hon ser först lite förvånad ut, men försöker sen dölja det och säger ”Vadå, det var väl inte så stor skillnad?”. Hon misslyckas totalt och vi börjar gapskratta allihop.
”Kom igen nu, så vi hittar någon kupé” säger Marlene efter ett tag, och vi kånkar iväg med våra väskor.
De flesta kupéer är upptagna, men tillslut hittar vi en som är tom i mitten av tåget. Jag ser att Louise kollar efter marodörerna, men de syns inte till. Skönt, tänker jag.
När vi har lyckats lägga upp våra väskor på bagagehyllan (Louises var väldigt svår att få upp...) utbrister Lily. ”Shit, jag ska ju vara i prefektvagnen! Det höll jag på att glömma.”
Vi andra flinar. ”Lycka till” säger jag. ”Hälsa Lupin” fnissar Louise, Lily gör en grimas mot oss och skyndar sen iväg.
(James)
”Var tog Remusponken vägen?” frågar jag när vi har satt oss tillrätta i kupén.
”Prefektvagnen” säger Peter flinande.
Jag och Sirius flinar tillbaka. ”Det förstås, lilla prefekten Remus vill väl inte sitta med sina gamla vänner när han har chansen att sitta bland de andra små prefekterna” säger Sirius med tillgjord röst och jag börjar skratta.
”Visst är det konstigt att Dumbeldore inte valde nån av oss till prefekter, Tramptass” säger jag med låtsas förvåning.
Sirius flinar stort ”Jaa, vi är ju såna mönsterelever, eller hur Slingersvans? ”
Peter bara skrattar till svar.
Det blir tyst några sekunder innan Sirius säger ”Förresten Tagghorn, vad tänkte du på egentligen eftersom du inte märkte att Måntand gick? ”
Jag känner hur jag börjar rodna, och Sirius och Peter börjar flina.
”Evans va?” frågar Sirius
Jag tänker först förneka det, men mitt röda ansikte gör att de inte kommer tro mig, sa jag nickar försiktigt och tittar ner i mitt knä. Jag riktigt känner hur mina vänner sitter och flinar mot mig. Och när jag tittar upp är det precis vad de gör, eller Peter flinar stort, men Sirius flinar nästan… medlidsamt.
(Lily)
Jag är på väg ifrån prefektvagnen, och bredvid mig går Lupin. Jag vet inte egentligen varför jag går bredvid honom, jag gillar ju honom inte. Men ändå känns det på något sett som om jag har förtroende för honom.
Vi går tysta, men inte en tryckande, pinsam tystnad, utan en skön tystnad, vi känner inte att vi måste prata. Efter ett tag höjer Lupin handen i en hejdå hälsning och går in i sin kupé, jag skymtar Potter inne i kupén och rynkar på ögonbrynen.
Jag går vidare i tåget när en kupédörr öppnas, inne i kupén sitter en grupp flabbande Slytherinkillar.
Han som öppnade dörren tvärstannar i dörröppningen när han får syn på mig. Vi stirrar på varandra några sekunder innan han vänder sig tvärt och går in i kupén igen med sitt flottiga, svarta hår flaxande. Det är Severus Snape.
Jag rodnar och går vidare. Jag känner mig så sorgsen. Severus är min äldsta vän här på Hogwarts. Vi bor ganska när varandra, och han var den som först förstod att jag var en häxa. Vi blev bästa vänner när vi var nio år, och har varit det sen dess, eller egentligen till förra året. När vi började Hogwarts hamnade han i Slytherin och jag i Gryffindor, men vi fortsatte att vara vänner ändå. Jag blev vän med tjejerna, men räknade både dem och Severus som mina bästa vänner. Ingen annan förstod varför jag var kompis med honom, men det struntade jag i. Men han förändrades. Eller jag förändrades väl med, men han blev så konstig. Började umgås med en massa skumma typer och blev helt besatt av svartkonster. Så under förra året bråkade vi en hel del, jag försökte få honom att förstå att han inte kunde umgås med dem han umgicks med.
Jag rodnar igen, jag tänker på det oförlåtliga ögonblicket. När Severus kallade mig smutsskalle... Efter det hade vi vårt värsta gräl, jag sa till honom att vi inte kunde fortsätta vara vänner, han hade valt sin väg, och jag min. Sen dess har vi inte pratat med varandra.
Denna sommar har varit min ensammaste någonsin, även om jag och Severus hade umgåtts mindre och mindre i skolan, så har somrarna alltid varit våra. Vi brukade umgås nästan varje dag, men i år har jag inte hört ett ord från honom. Visst var det ju jag som sa att vi skulle sluta umgås, men jag trodde inte att han skulle ta mig på orden.
Jag rycks upp ur mina tankar när jag märker att jag redan har gått förbi vår kupé. Jag vänder irriterat och går tillbaka. Varför känner jag mig så sorgen när jag tänker på honom?! Han är ju ändå bara en stor idiot. Jag går irriterad in i kupén och slänger mig ner längst in vid fönstret, bredvid Marlene, mittemot Sarah.
Mina vänner ser först lite förvånade ut, men börjar sen le, eller alla utom Sarah ler. Hon tittar istället lite undrande på mig.
”Hur gick det nu då?” flinar Marlene.
När jag inte svarar säger Sarah lågt och medlidsamt. ”Lily, vad är det?”
Jag tittar ut genom fönstret, på träden och ängarna som susar förbi, och bryr mig inte om hennes fråga.
”Lily, vad har hänt?” säger Sarah och jag märker att alla stirrar på mig, Sarah medlidsamt, men de andra nyfiket.
Jag tvekar några sekunder. ”Jag… jag mötte Severus” säger jag, min röst är inte mer än en viskning.
Det blir tryckande tyst i vår kupé.
”Har du inte pratat med honom på hela sommaren?” frågar Sarah tyst.
Jag skakar på huvudet och tittar ut genom fönstret igen.
”Men det är väl inte precis någon större förlust?!” säger Mary plötsligt.
”Mary!” fräser Sarah och ger henne en min som säger håll-käften-hon-är-ledsen.
”Vadå”, säger Mary stött ”han är ju en idiot!”
Ingen svarar, men jag känner att Louise och Marlene egentligen håller med.
”Du saknar honom va?” frågar Sarah efter ett tag.
Jag nickar försiktigt.
Mary fnyser ”Han är väl ingen att sakna!”
”MARY! Håll käften!” fräser Sarah.
Alla tittar chockat på henne, hon ser också själv chockad ut. Sarah är inte precis den som brukar säga åt någon att hålla käften.
Mary mulnar och öppnar munnen för att säga något dräpande när jag avbryter henne och säger ”Du har rätt Mary”.
Alla stirrar på mig, men jag fortsätter.
”Han är ingen att sakna. Jag saknar den Severus han var, den Severus han har blivit vill jag inte ta i så mycket som med tång.”
Jag blir själv förvånad över hur bitter jag låter. Men det är sant, jag saknar den han var, inte den han är.
____________________________________________ _________________________
Jag är MKT besviken på alla som läser men inte kommentera (typ alla utom Jennnyj och Lora, mina trogna läsare)så SNÄLLA kommentera. fattar ni hur deprimerande det är att logga in och se texten "inga av dina verk har kommenteras" när en massa människor har läst det! SÅ KOMMENTERA! jag kan ta ris med... jag blir inte sur, jag lovar ;P
Och så vill jag bara förtydliga en sak, jag har skrivit Remusponken, och det har jag INTE fått från Sirius (asså medlemen på dikta, inte Sirius Black... ;P), jag skrev detta kapitlet långt innan hon la ut en del med ordet "Remusponken", bara så att ni vet...
KOMMENTERA!!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | bonnilie - 23 okt 07 - 21:19 | | Du skriver riktigt bra =) | JennnyJ - 23 sep 07 - 08:53- Betyg:  | | Mhaha... jag är trogen läsare jag! ^^ .... och jag vet exakt hur de e att logga in och se den hemska texten dyka upp... asså det blir absolut inte lika roligt!! =/ ... hnmmm... ris kan jag inte hitta något... du skriver bra och det är bara att fortsätta i den här stilen! :D ... och jag lovar ... det kommer fler som komenterar snart... det brukar ta ett tag för dom trögaste att fatta att det är en helt underbar berättelse här!! :) .... hmmm det där med remusponken tror jag inte att du har snott av Sirius :) ... jag har förresten sett många använda sig av ****-ponken i många andra berättelsen på Fanfiction.net... och det är sådant som passar in i deras språk... asså.... du vet ... marodörerna har ju alltid en förmåga att skämma ut andra personer sådär lite lagom.. och då kan man lätt använda sig av, Remusponken, Jamesponken, lilla Jamei, Remi... aaa du fattar ^^ .... Men iaf... jag älskar den här berättelsen och jag hoppas att du fortsätter snart! :)(föresten.. kul att du drar lite nytta av HP7 ^^... de e ju inte så många som har läst den ännu^^) | | Lora - 22 sep 07 - 13:57 | ÄLSKAAAAR!!! behöver jag verkligen säga mer? okej då... JAG VAR FÖÖÖRST!!!xD hihihi.. dt e verkligen roligt...;p
du skriver som vanligt väldigt bra!:D klart du inte snott remusponken! min älskling skulle aldrig göra ngt sådant!;D
trevligt att du gjort snape och Lily till vänner.. de flesta brukar låta henne tycka synd om honom men stanna där.. kul med lite nytänkande....:D
nästa del tack!:DxD(A) |
|
|
|
