Aldrig mer! 1 (det betyder om ni komenterar) |
Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här? Det är antagligen något som får mig att vilja... eller så vill jag att folk ska få reda på det, på något sätt vill jag få ut det jag haft inom mig så länge nu. Jag vet inte hur allt började egetnligen. Det jag egetnligen ville minnas är bara en rad full med massa tråkiga minnen, men ändå kommer jag ihåg allt som om det var igår. Jag blir rädd varje gång jag ser det eller när jag tänker på det.
Mackan låg framför mig, den såg lika ensam ut som jag. Den hade en liten skinkbit på sig som också skulle bli uppäten. Det man egetnligen gå och väntar på är att dö. jag funderade ofta på döden, det blev bara så. Jag visste ingen bättre väg ut, jag visste inte heller hur jag orkar med allt som händer, både hemma och i skolan. Allt är egentligen inget, men ändå det man fruktar mest. Jag stoppade i mig mackan med stora och glupska tuggor. Jag mådde illa ett tag efter det att jag svalt det sissta. Mamma steg in i köket tog fram en cola ur kylen och lämnade köket igen. Hon har vart så isolerad. Man kan inte prata med henne längre. Jag hatade det, men jag älskade henne. När jag med långsamma steg tog mig mot skolan. Magen vände sig, vred sig och gjorde allt möjligt. Allt för att jag inte ville gå dit. Bänkarna, lärarna, Rektornerna, elverna, väggarna, dem spygröna skåpen, allt med skolan. Alla barn/ungdomar hatade skolan. Jag läste överallt om barn och ungdommar som alltid skrev jag hatar skolan, osv. Men egetnligen förstår dem inte vilken tur dem har. Jag tycker själv ibland att jag har tur. Att jag orkar gå upp på morgonen, att jag klarar av att se mig själv i spegeln utan att kalla mig själv "Grisensomäterbullar". Jag hatade det. hatadehatadehatade.
Skolan låg främmande för varje dag som gick såg den alltid lika skrämmande och läskigt vanlig ut. Alla elever stod som vanligt i grupper och snackade om allt möjligt, fnissade åt mig när jag gick förbi. Kommentarer kastades på mig, som hårda stenblock. Jag blev svag i knäna. jag orkar inte mer tänkte jag för mig själv och små sprang in i skolan. Det första jag möttes av var lukten av osäkerhet, falskhet och osäkerhet. Jag klev fram till skåpet och tog fram mina rakblad, jag klev in på toaletten och stag ett rakblad i huden, inte djupt men blodet rann ändå. Jag såg den röda färgen blänka i lyset av lampan i taket och andades tungt. Det sved som fan, men det känndes bra. Allt försvann. Jag sköljde av armen och lade papper om. Det rann lite, men det gick över, med tiden. I alla fall är det så dem säger, men jag vet inte vad jag ska tro längre.
Jag klev in i klassrummet och möttes av snea blickar, stenarna kom tillbaka, jag gick långsamt till min plats lade ner böckerna och slog mig ner på en stol. Allt kändes plötsligt vingligt, suddigt och en aning konstigt. Allt jag funderat på under förmiddagen rann av mig, jag var van vid alla ord som sades bakom min rygg. "Kolla hur ful hon är, grisen". Jag hade lärt mig att inte bry mig om det utan fokusera på tavlan. Alla tal och bokstäver suddades ut. Jag tryckte knytnävarna hårt mot bordet. Inget slagsmål idag. tänkte jag lungt och slappnade av. Efter lektionen gick jag till cafeterian och köpte en läsk, jag slog mig ner vid bordet längst in i cafét och var helt tyst, läste en bok. Dem klev in i cafét, jag lyfte boken högre och bad att dem inte skulle se mig, blåmärkena från allt missade inte mamma att kolla, hon frågade varje gång hon såg dem, vart dem kom ifrån, hur jag jämt lyckades följt efter en suck. Jag vände blad i boken och läste vidare, märkte inte att det var någon som flåsade mig i nacken. Jag vände mig hastigt om och kollade in i ett par ögon som gav mig en blick fullt av hat misslyckande och osäkerhet.
- kom, sa han och tog tag i min hand.
Jag tvekade en stund men följde efter, vågade inte göra mer. han drog in mig på en toalett för handikappade. han kollade lite på mig och gav mig ett snett leende.
- Vad? sa jag tyst och kollade ner i marken.
- Det vet du mycket väl sa han och kasta in mig i väggen med en hård smäll.
Ryggen värkte hårt, jag gav ifrån mi ett "aj" men blev tyst igen. han gick långsamt fram mot mig och drog tag i håret och lyfte upp huvudet så att jag kollade rakt på honom. Han klappade mig på kinden. Kysste mig och smekte mig över magen. Jag var fortfarande inte van vid att han gjorde såhär. När hans tunga letade sig fram i min mun, drog jag undan huvudet och kollade ner i marken igen, han tog ett fast tag om min hals och tryckte mig hårt mot väggen.
- passa dig jävligt noga sa han argt.
Jag ville inte hångla med honom, jag förstår inte vad man kallar sånthär, jag vet inte om det är våldtäkt, men något är det ju och det känns mycket fel. han släppte taget om min hals, jag kipade efter luft och föll ner till marken, han tog ett hårt tag om mitt hår igen och drog upp mig. han kysste mig igen, jag tänkte inte så mycket på det, jag lät honom sticka in tungan i min mun, jag lät honom smeka mig, jag lät honom hålla på tills han ville knäppa upp byxorna, jag ryckte mig ur hans grepp och satte mig ner på toaletten med en smäll. han kollade förvånande på mig.
- Jag vill inte, sa jag tyst.
- Jävla idiot! Du ska veta hur jävla många där ute som skulle göra vad som helst för att få det du får av mig!!! Skrek han.
Jag blev tyst.
Knytnäven gjorde jätte ont, men ondare gjorde benet som senare kom i magen. När han lämnade mig därinne orkade jag inte resa mig. Orkade inte skrika, blodet rann ur munnen, jag blev varm, små svettdroppar bröt ut i min panna, lektionen hade för längesen börjat. Knapparna på mina byxor var öppna och tröja var på sniskan. Jag grät så hårt att jag hulkade, magen värkte hårt i mig när jag skakade, det gjorde så ont. Jag kunde inte gråta heller kom jag på efter ett tag. jag hatade mig själv. Jag vill aldrig mer se dig viskade jag till mig själv, aldrig mer! aldrig mer! Hjärtat och pulsen dukande hårt i mig när jag reste mig upp, böjd över marken och och håret utsvängt som en ny påsatt bimbo började jag gå mot ytterdörren, men blev stoppad av två armar. Jag kollade upp och såg två ögon jag kände igen. Jag skrek, men inget kom. magen gjrode ont, armarna gjorde ont, ansiktet gjorde ont. han drog upp mig så att jag stog rakt jag sträckte på magen så långt att jag fick ont, jag kvidade till. Snälla inte igen. han tog mig på mitt underliv och tryckte hårt. Det gjorde ont. jag försökte dra mig loss ur hans grepp men det gick inte han höll hårt fast. Inuti mig bubblade det av gråt och ilska, jag ville skrirka så högt att gud hörde, han släppte taget om mig och jag föll ihop på marken, allt snurrade. Jag vet inte vad som hände sen, men allt svartnade och jag hade ont i drömmen också.
Nå blire en fortsättning? (A) :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | nanna_limpan - 27 mar 08 - 19:47- Betyg:  | Neeej va hämskt!!!
Men så Jäklans bra!!!! | | Plupp90 - 1 okt 07 - 17:46 | wow!
du skriver riktigt riktigt bra!!! jag försvann från verkligheten ett tag där.. glömde att andas t o m tror jag.. så bra beskrivet av känslor!!
du är en klass för sig!
jag skriver oftast att det är bra när jag läser ngt men jag menar det verkligen när jag läser din!! så sjukt bra!^^ | | Tantor - 23 sep 07 - 11:54- Betyg: | | ow den var jättebra, fortsäätt? ( A ) | | Love_Max - 23 sep 07 - 00:18- Betyg: | | jätte bra :* | | Tiggarflikkan - 22 sep 07 - 16:36- Betyg: | | Jättejättebra skrivet! | | SkrivaLover - 22 sep 07 - 12:53 | | hm.. | | Selleberg - 22 sep 07 - 12:47 | Låter fruktansvärt,vill veta mer,
tänk att det verkligen finns såna killar | | Fallen_Angel - 22 sep 07 - 12:44- Betyg: | | Skynda skynda ! *) | | anchii - 22 sep 07 - 12:36- Betyg: | asbra!
fortsättning tack (a) |
|
|
|
