På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Kär i kärleken? [9]

Detta hände i förra kapitlet

”Helvete” svor jag högt för mig själv, och en gammal tant tittade chockat på mig när hon gick förbi. Det var ju skola i morgon, det var studie dag nu så de hade känts som lov.
Fan också att jag hade kunnat glömma det, då måste jag ju ta mig hem. Mamma skulle bli vansinnig om hon fick höra att jag inte hade varigt skolan.
Plötsligt kom jag på vem jag kunde ringa, hastigt drog jag upp mobilen och började knappa in numret.

Visserligen var det ett tag sedan jag hade pratat med Jocke sist, men honom visste jag att jag kunde lita på. Han hittade mig i stort sätt medvetslös på gatan för ungefär ett halvår sedan.
Jag hade testat ecstasy för första gången och snedtent helt. Jag hade försökt hålla mig ifrån sådana droger, rökt på hade jag gjort hos Oliver många gånger. Men denna gången hade han tvingat mig att svälja de små pillren, jag hade inget val utan tog dem.
Mycket mer minns jag inte från den kvällen, alla minnesluckor skrämmer mig samtidigt som jag är ganska glad att jag inte minns något.
Dagen efter hade jag vaknat upp i Jockes lägenhet och fått panik när jag först inte visste vart jag var. Men Jocke hade varigt så underbar mot mig, att jag inte kunde göra annat än att tycka om honom. Vi kom varandra nära och träffades lite ibland, som vänner.
Detta var förstås något jag höll hemligt för Oliver, han skulle slå ihjäl både mig och Jocke om han fick reda på något.
Men nu var det som sagt ett tag sedan jag hade haft kontakt med Jocke.
Jag blev smått nervös när signal efter signal gick fram utan att han svarade, tänk om det hade hänt honom något?
Jag var precis på väg att lägga på då jag plötsligt hörde Jockes röst i andra änden.
”Hallå?” Han lät nyvaken och jag log för mig själv.
”Hej, det är Alice” sa jag så muntert jag kunde.
”Heej min sötaste, det var länge sedan” Sa han glatt, och jag kände hur han log.
”Har du något speciellt på hjärtat?” Det var helt omöjligt att inte tycka om honom.
”Eh ja, jag…” Började jag, men visste inte hur jag skulle fortsätta utan förblev tyst.
”Har det hänt något Alice?” Hans oroliga röst, fick mina ögon att tåras, och jag började i korta drag snyfta fram vad som hade hänt. ”Stanna där du är, så kommer jag och hämtar dig” Sa han och la på. Gud vad jag älskade den människan, han hade sina tragiska historier och misstag och skit hade i stort sätt varigt hans liv. Men det ändrade inte det faktum att han var en underbar person. Jag satte mig ner i vägkanten och tittade upp på stjärnorna som såg ut som miljoner penselstänk på himmelen. Efter några minuter hörde jag skriket av gummidäck mot asfalt, och tittade upp mot korsningen. Och mycket riktigt, där kom Jocke sladdandes i sin ganska risiga Volvo. Han svängde av vägen när jag han fick syn på mig, och öppnade dörren åt mig inifrån. ”Hoppa in” hojtade han. Jag kravlade mig upp från marken, och kände hur det brände och sved i mina sår. Försiktigt sjönk jag ner i sätet bredvid Jocke och drog igen bildörren efter mig. ”Jävlar vad du ser ut!” Sa Jocke och stirrade på mig.
Jag sänkte blicken och stirrade ner i mitt knä, jag skämdes för mycket för att våga möta hans blick. ”Du kan inte låta honom hålla på såhär med dig, han förstör dig ju!”
”Jag älskar dig Alice jävligt mycket, och det vet du. Och det gör ont att se dig såhär varje gång, förstår du inte det?” Hans ord fick gjorde mig rörd, och ännu en gång började mina tårar rinna. Jag borde ha varigt tom på tårar vid det här laget, men jag kunde tydligen lipa hur mycket som helst. ”Förlåt” snyftade jag, och tog mod till mig och såg rakt in i Jockes ögon.
”Jag älskar dig också” Slank det ur mig, och jag lyckades pressa fram ett leende som mer blev till en grimas. ”Ja vet” sa han och log. ”Men du ser verkligen för jävlig ut” Sa han allvarligt, men jag kunde allt ana ett leende bakom det där allvarliga. ”Vi åker hem till mig så får jag tvätta av dina sår lite, och så kör jag hem dig sedan, okej?”
”Du är underbar, vet du de?” sa jag och log.
”Allt för dig” sa han och skrattade lite lätt. Det tog inte mer än fem minuter att köra till Jockes lägenhet. Smärtan dånade i hela kroppen när jag skulle ta mig ur bilen, men jag bet ihop och låtsades inte om det. Men när jag skulle ta mig upp för de två trappor som ledde upp till Jockes lägenhet, vek sig mina ben och jag sjönk ihop i trappuppgången. Jocke tittade medlidsamt på mig och hjälpte mig upp för trappan.
Jockes lägenhet såg ut som jag minns den, disk i höga travar hela lägenheten var i stort sätt uppochner men det störde mig inte. Jocke föste undan en trave med kläder och lite annan bråte från soffan och beordrade mig sedan att sätta mig. Jag sjönk ner i soffan med ett stön och kände hur det började snurra i huvudet efter den lilla ansträngningen. Jocke tittade oroligt på mig. ”Hur är det med dig egentligen? Frågade han. ”Det är bra” ljög jag och pressade fram ett leende. ”Hur kommer det sig att jag inte tror på dig?” sa han och flinade mot mig.
”Inte vett ja” sa jag och skrattade lite, men skrek nästan rakt ut av smärta.

Fortsättning?

[Blev rörigt och dåligt som fan:/]

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Taxslax - 2 feb 08 - 22:54- Betyg: