Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vill inte leva, men kan inte dö - Del 12 (epilog)

Förra delen
”Hon är död Isak”, sa han. Isak nickade.
”Jag vet”, sa han.

-

Ett år senare

”Du är så jävla bögig!” skrek Adrian och slog honom hårt i ansiktet. Men Isak hörde inte att det var Adrian som skrek dom. Istället var det Toves röst som sa det... Han orkade inte. Telefonen ringde någonstans långt borta. Ett slag till.
”Isak! Du har telefon”, sa mamma utifrån köket. Adrian lät honom gå. Långsamt reste han sig upp och gick ut till telefonen.
”Hallå?” stönade han.
”VI VANN!!!” skrek någon i andra änden.
”Va?”
”Vi vann! Fattar du? Vi ska till ITALIEN!!!” Först nu fattade Isak att det var Vera. Vunnit?
”Vann vi?” frågade han.
”Ja! Vi åker om en månad! Fattar du? En MÅNAD?!! Vi ska vara där hela sommaren! Och Hösten! Och vintern och… HUR LÄNGE VI VILL!!! Hela utbildningen!!!”
”Jag… jag fattar, men…” Vera lugnade sig lite.
”Är du inte glad?” frågade hon. Isak rätade lite på sig.
”Ja, jo, det är klart jag är glad. Men… Det känns inte rätt… Jag vet inte…”
”För det där med Tove?” frågade Vera dystert.
”Ja…”
”Hon hade åkt. Hon hade velat att vi åkte”, sa Vera.
”Ja, men det känns som att vi liksom...”
”Tar hennes pris?” fyllde Vera i.
”Ja.”
”Great. Då är ni två som tycker det. Brorsan här hemma fullkomligt vägrar följa med. Jag kan inte övertala honom”, hon fortsatte med lite lägre röst. ”Snälla? Få honom att komma med. Du måste också.”
”Jag vet inte...”
”Kom igen”, sa Vera.
”Men…”
”För min skull?” frågade hon. Han suckade.
”Okej då”, sa han tillsist.
”Yes! Kom hit! Nu!” Hon lämnade adressen och en kort vägbeskrivning. Han suckade och tog på sig jackan. Stannade en taxi och sa adressen.

”Jag ska åka till Italien”, sa han till Lenita. ”Imorgon.” Lenita såg förvånat på honom.
”Av någon särskilt anledning?” frågade hon.
”Ja, jag ska gå på en skola där”, sa han.
”Varför just Italien.”
”Jag vann en tävling”, sa han och åt lite av sockerkakan Lenita gett honom.
”Grattis. Vad roligt för dig”, sa hon och log vänligt åt honom. Men hon såg ändå inte särskilt övertygande ut.
”Vad är det?” frågade han.
”Det är bara det att… Jag har börjat vänja mig vid dina besök. Det är som terapi. Jag vet inte om jag klarar mig utan dem”, sa hon.
”Du får hälsa på”, sa han.
”Kommer du tillbaka?” frågade hon och såg rakt in i hans ögon. Han skakade på huvudet.
”Nej”, sa han. ”Jag stannar där.” Lenita log mot honom.
”Du är stark, Isak”, sa hon. Isak såg ner på sin tekopp. Han skakade på huvudet igen.
”Nej, det var Tove som var stark”, sa han. Lenita var tyst en stund. Tills hon ställde ner sitt eget te och höll ut armarna mot honom.
”Kom”, sa hon. Han reste sig och satte sig bredvid henne. Hon kramade honom hårt och länge. Det var så skönt. Han hade aldrig blivit kramad. Inte av mamma, eller pappa. Det hade nog inte Tove heller. Han kände hur han blev varm på kinden. Han brydde sig inte. Istället släppte han lös det och hulkade och snyftade mot Lenitas bröst.
”Det är okej att gråta”, sa hon och strök hans rygg. ”Du får gråta.” Han såg upp på och såg på hennes ansikte.
”Jag önskar att du var min mamma”, sa han. Hon skrattade och vaggade honom fram och tillbaka.
”Det kan jag inte, men jag älskar dig ändå. Som om du vore mitt barn”, sa hon.
”Varför kan jag inte vara ditt barn då?” Hon log.
”Det kan man inte bestämma. Man kan inte göra något åt vilka som är ens föräldrar, men man kan bestämma hur man ska handskas med dem”, sa hon.
”Du är så modig. Så klok”, sa han.
”Jag är bara människa.”
”Men du säger så bra saker, som det där”, sa Isak och la ner huvudet i hennes knä.
”Jag säger bara saker som jag hört andra säga”, sa hon.
”Det är ändå bra att komma ihåg det.”
”Kanske det”, sa hon.
”Vet du en sak?”
”Nej, sa hon.
”Jag är rädd”, sa han tyst som om det var en hemlighet. Lenita log.
”Fear no darkness promised child”, mumlade hon. Han var tyst en stund.
”Timo Räisänen…” viskade han. Lenita nickade.
”Timo Räisänen”, sa hon. Han låg kvar där länge. Långt in på natten.

Han stod i sitt rum på den Italienska konstskolan. Han skulle dela rum med Johan, igen. Johan och Vera hade gått för att se sig omkring. Han hade själv ingen lust. Det kändes konstigt att vara här. Han skulle aldrig med behöva åka hem. Han kunde stanna här. Jobba extra på helgerna och loven och stanna i Italien under sommaren. Ändå kändes det fel. På något sätt. Kanske för att Tove inte var med. Som så många gånger förut stack det till i bröstet när han tänkte på henne. Det stack och sved. Han kunde inte hindra det. Plötsligt låg han på golvet. Hennes ansikte flimrade förbi. Hon log. Hon strålade. En ny bild. Hon låtsades bli sur på honom när hon målade av honom. Hon skrek åt honom. Hon var arg. På riktigt. Hon skrattade. Hon grät. Hon lutade sig mot honom. Han blundade. Kunde känna hennes doft. Hon var nära nu. Han kunde nästan känna henne. Hans kropp skrek. Den ville träffa henne nu. Kunde inte allt bara ta slut. Slut! Så att han fick träffa henne. Han måste träffa henne. Nu med det samma. Han önskade, skrek, ropade, bad om att det skulle ta slut. För alltid. Och det gjorde det. Doften av hennes hår svepte förbi, sen såg han henne. Hon stod där. Väntade på honom. Hon log och vinkade åt honom att följa med. Och det gjorde han.

// Tack till er som följt och kommenterat. Ni har hjälpt mycket. Det har vart ganska svårt att skriva den här berättelsen men det har ju gått ganska bra verkar det som.
Det är klart, lite fler kommentarer hade ju vart kul, men så är det ju alltid. Vill väldigt gärna höra vad ni tyckte... så skicka en kommentar eller gör på något annat sätt. Bara så att jag får veta bra/dåliga saker. Tack så jätte mkt alla ni. <3 er. kramar <333 // Chulia
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Hexan94 - 28 feb 10 - 21:35- Betyg:
Shit, blev verkligen rörd av den här. Och det var rätt beslut, med slutet, tycker jag, även om det var sorgligt.
Lizzi92 - 16 maj 09 - 22:29- Betyg:
Har läst alla delarna nu, idag. Helt underbar och sorglig. Man lever sig verkligen in i texten och du är en mästare på att skriva <3 du förklarar allt så himla bra, man verkligen lever sig in i det du skriver. Helt UNDERBART!!!
sandruskapuska - 1 dec 08 - 01:17- Betyg:
Gråter, igen, du e fan omöjlig. Hur kan du skriva så bra?
Usch, nu dog ännu en kär karaktär. Två t.o.m.
Men en stor femma ska du ha<3<3
PsychicPlay - 4 okt 08 - 20:31- Betyg:
så himla underbar.
jag gråter ju. För Toves skull. <3
hannishen - 6 maj 08 - 16:05- Betyg:
Den var underbart bra :)
NotSoPredictable - 23 nov 07 - 00:33
Fy fan, den helt klart bästa berättelsen jag läst i hela mitt liv, älskar den <3
beccisan - 25 sep 07 - 15:14- Betyg:
den e skitbra :D synd att dem dog förstås "/ men annars bra :D
loppan24 - 24 sep 07 - 11:21
Denna var så extremt bra... älskade den verkligen =)
nanna_limpan - 22 sep 07 - 21:54- Betyg:
åååå Den va så underbart bra !!!<3<3
niinnii - 20 sep 07 - 16:42
jätte´bra jobbat
Melleee - 19 sep 07 - 22:01
ASBRAAAAAAAAAAA !!
glasbubblan - 19 sep 07 - 20:56
läst hela nu!!!
jättebra!!
Mp3 - 19 sep 07 - 20:33- Betyg:
så världes bäst så jävla underbar novell, så himla bra! älskar din noveller, :) <33
fanny_94 - 19 sep 07 - 19:35- Betyg:
jävligt bra, älskar dina noveller fett mkt!!!!<3<3<33
chulia - 19 sep 07 - 18:42
Okej, förlåt förlåt. Jag vet inte vad som flög i mitt huvud. Den nya novellen ska inte alls handla om Harry. Den ska handla om MARODÖRERNA. kom ihåg det nu. Och stryk Harry. Jag skrev helt fel. Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt. MARODÖRERNA. Tack! :)
chulia - 19 sep 07 - 18:34
Absolut kan jag ge förklaringen. Förlåt om jag var otydlig på den punkten.

Han dog efter alla skador som Adrian (hans bror) åstadkom. + att han inte orkade mer. Han gav liksom upp. Och sen kanske han dog av saknad.
Det var meningen att ni skulle få bedöma lite själva, men... :) så här tänkte jag mig det iallafall.

Ps. Kanske kommer lägga ut en ny novell, fanfiction den här gången. Jo ni kan ju gissa vad den ska handla om ;) (HARRY såklart!!!) Men jag hoppas ni läser den om jag lägger ut den. Ska skriva i forumet eller bland novellerna om den och ska se om jag får några reaktioner. positiva såna och en ny novell är på gång.)
ammi_ - 19 sep 07 - 14:59- Betyg:
jag fattar inte hur han dog..... du kanske kan ge en förklaring på det:) jag vill inte att den ska vara slut nu:( skit braaaa!!
anchii - 18 sep 07 - 20:49- Betyg:
ååh så otroligt bra! lite tråkigt att den är slut, men
ser fram emot forsättningen på dom andra :D
Emma_Mattias - 18 sep 07 - 19:52- Betyg:
guu asså den e underbar ! man gråter när man läser den,
å då har man verkligen lyckats (: skit bra ! <3
prickigthallon - 18 sep 07 - 19:28- Betyg:
JÄTTEBRA! Synd att den är slut bara :(
Nu får du skriva på dina andra. :)
- 18 sep 07 - 18:33- Betyg:
Verkligen jättebra, du skriver så jävla fantastiskt, hade hoppats på ett annat slut men det här var oxå bra!
jenny_t94 - 18 sep 07 - 18:12- Betyg:
Faan vad bra asså !! Den bästa novellen (nej) Men ändå, dina andra e ju ckså bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kram jenny

Skriven av
chulia
18 sep 07 - 17:55
(Har blivit läst 441 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord