Liam~This is just the beginning~ |
[[[Haha, nu var det dags igen, Lumiere slår på
stort och skriver väldigt långa noveller, yepp.
Denna är ju lite... bögig, men vafan. det är ju
jag som skriver XD Det här är första delen... så,
det är ju inget slut eller så i denna.. men jag antar
att det blir typ.. 5 delar av denna precis som Aurora
och Daniel novellerna.. men, den här har inget med dom att
gör.. X3 ~Thank you for reading~*kissu*<3]]]
Om någon skulle fråga mig, vem är du? Så skulle jag artigt svara att jag heter Liam Jonson, och att jag är sexton år gammal snart sjutton. Sedan skulle jag få förklara att jag är en kille och inte en tjej, många förväxlar mig för att vara flicka, men nej, jag är en kille. Faktiskt, det är lite smått roligt, med mitt långa svarta hår ständigt uppsatt i två svarta tofsar, blå lugg har jag, rakt och fint klippt. Jag är väldigt kort och rätt smal, jag är inte ett benrangel men jag är inte direkt knubbig heller. Men det finns i alla fall något att ta i. Jag har ofta tjej kläder på mig också, kjolar med spets och så. Inte så konstigt. Jag är en liten Gothic Lolita pojke, för att förklara allt lite lättare. Alla tror att jag dyrkar Mana mer än någon annan men igentligen så dyrkar jag Közi lite mera, så därför förstår jag inte riktigt varför jag klär mig mer som Mana än någon annan. Äh, jag har alltid varit lite annorlunda, men jag trivs i alla fall med hur jag ser ut. Oftast. Ibland, men det finns dagar då jag bara har lust att kasta bort mig själv och börja om från början. Bara vara någon annan. Idag är en sådan dag. Jag har flyttat med mina föräldrar och har såklart därför blivit tvingad till att byta skola. Jag tycker att det känns lite knepigt att börja mitt i en termin, men det kan inte hjälpas. Jag vill inte gå om ett helt år bara för att jag är som jag är. Jag går en textil inriktad skola, jag är rädd bra på att sy, men inte direkt sådär överdrivet för att vara ärlig. Men det finns inget annat för mig. Jag är världens klumpigaste människa så något idrotts inriktat är inget för mig alls. Sedan är jag ju inte så smart heller, jag gick ut med G-VG i snittbetyg i grundskolan. Inte så illa igentligen. Men, men, det som spelar roll just nu är det faktum att jag håller på att äta mitt eget huvud i nervositet. Jag vet ju inte hur folk tar emot sådana som jag på den här skolan. I min förra skola var dom ju vana med mig, men nu… Jag har ingen aning.
”U-ursäkta.. Jag skulle börja här idag” Säger jag när jag smyger in i mitt hemklassrum, rektorn hänvisade hit mig.
”Nej, jag är ledsen, du har nog gåt fel, vi skulle få hit en pojke hit, du ska nog börja i F” Ler läraren mjukt mot mig. Han är rätt gammal, grått hår och glasögon. Jag rynkar på näsan.
”Men.. Jag är ju en kille..” Jag blir fruktansvärt generad. Jag hör hur några i klassrummet skrattar till, viskar något. En del viskar att jag är söt, andra ser äcklade ut och säger något som ”bögjävel” eller något. Svårt att urskilja.
”Oj.. Förlåt.. Ö-öh, Liam är det va? Liam.. Liam Jonson! Kom in!” Läraren blir minst lika generad som jag. Gubbe.
”Eh..” Suckar jag generat när jag blir framdragen längst fram i klassrummet. Jag kan inte koncentrera mig på något annat än min kjol. Jag stirrar på den hela tiden, svart med vit spets. Jag skruvar på mig. Hör hur de jag antar är ”de coola killarna” skrattar och viskar, pekar och håller på. Allt handlar om mig. Stackare, dom har inga liv, tänk att jag drar SÅ stor uppmärksamhet åt mig. Suck.
”Det här är Liam Jonson allesammans, han kommer att gå med oss resten av detta år och även nästa! Ni får vara vänliga mot honom och visa honom runt så att han inte kommer vilse” Läraren försöker sitt bästa att verka normal. Då öppnar en blond kille, med elaka iskalla blå ögon käften med ett hånskratt.
”Någon som vill ta hand om den där.. Bögen?” Han vänder sig om i klassrummet, hans kompisar råskrattar med honom. En tjej med svart kort hår och massa läpp piercings kastar en bok åt hans håll.
”Håll käften, idiot!” Hon gör en grimas. Jag bara står där som ett generat fån, jag är ju van med såna här kommentarer men det är ytterst sällan en främling försvarar mig.
”Men vafan Liza, jävla hora!” Killen käftar emot henne. Hon ser förnärmad ut.
”Hörni, ge er!” Ryter läraren skarpt åt dom. Jag står och trummar med fingrarna på kjols kanten.
”Du kan sätta dig där” Han pekar på en tom bänk, mitt i rummet. Jag nickar och tassar dit. Jag har enorma platåskor ändå är jag kort på något sätt. Så liten. Jag sitter vid min bänk hela dagen. Jag rör mig inte ur fläcken, vad ska jag göra? Jag har alla lektioner här idag ändå så. Och lunchen skippar jag. Nog för att min mage varnande kurrar tyst men, inte idag. Det blir för mycket uppmärksamhet på en och samma dag. Suck. Jag hatar det här stället. Jag saknar mina kompisar. Jag saknar dom. Allt.
”Hur var skolan?” Mammas mjuka leende mot mig. Jag ser på henne och suckar sedan. Jag vill bara gråta, jag vill inte vara kvar här. Den här platsen stinker. Jag går vidare utan att svara, in på mitt rum. Det enda som finns där inne är min säng, ett skrivbord och en hel jävla massa kartonger. Jag slänger min kropp på den välbäddade sängen. Det dröjer inte länge förens jag hör steg i trappan.
”Hördu… Var det så illa?” Suckar hon sorgset och sätter sig på sängen bredvid mig, stryker min kind.
”Jag vill hem” Säger jag utan att titta på henne.
”Liam, det här är ditt hem nu…” Hon kramar om mig. Jag vill bara putta bort henne.
”Nej.. Det här stället kommer aldrig att vara mitt hem.. Jag hatar det! Jag hatar det verkligen!” Jag tar av mitt headdress och kastar in det i väggen.
”Åh.. Sötnos, vi hade ju inget val, både din pappa och jag fick bättre jobb här… Det blir bättre snart…” Hon reser sig från sängen.
”Jag håller på att göra mat nu, våfflor, din favorit rätt” Hon ler. Jag ser på henne med trötta ögon.
”Jag vill inte äta…” Jag rullar över på rygg när hon suckandes går ut ur rummet. Hon måste tycka att jag är en jobbig son. Först är jag mer eller mindre en transa och sen är jag verkligen negativ när det kommer till saker och ting. Hon måste önska att jag vore normal.
De kommande dagarna i skolan går jätte segt. Liza, den där tjejen från förut pratar med mig ibland, men hon verkar lite osäker, hon vet nog inte hur hon ska vara. Jag sitter annars bara helt själv och tyst. Jag brukar alltid vara så glad och pratglad, med dom här människorna tynger ner mig, jag vill bara hitta någon att kunna dela dagarna med. Jag begär inte att hitta en ny bästa vän, jag vill bara ha någon att fördriva tiden med. Vart är alla intressanta människor? Som tur är kan jag fördriva de långa rasterna med att prata i min mobil telefon med mina kompisar från stället jag bodde förut. Jag saknar dom så hutlöst mycket. Jag trodde inte att man kunde sakna folk såhär mycket. Dom jag saknar mest är väll Linda, Linn, Louise och Ylvalee, de fyra dredsfreaken. De håller alltid på med dreads och löshår. Sedan saknar jag Tim, Pontus, Dan, Riiku och Max. Pontus och Max är riktiga emosar. Haha, men söta är dom. Riiku är min bästa vän, han är jätte snygg. Och bäst. Tim och Dan har jag alltid haft bra kontakt med, vi brukar alltid ha jätte kul tillsammans. Jag har jätte många kompisar från där jag bodde förut, men just dom 9 saknar jag mer än några andra. Suck. Jag vill hem igen.
Ensamheten tar kol på mig, verkligen. Det är lördag kväll. Vanligtvis på lördag kvällar brukar jag vara på någon fest eller sitta i någon lekpark tillsammans med Riiku och de andra och bara snacka skit. Men inte nu längre, allt är förändrat. Nu sitter jag själv framför min dator inne på mitt rum. Jag är rätt poppis på Internet, okej, jag är jätte poppis. Men det får mig ju inte direkt att känna mig älskad. Hur många fansites det än finns med mig inblandad ändrar inte det faktum att jag känner mig så jävla ensam och övergiven. Om bara någon kunde komma hit och låta mig känna mig vacker igen. Jag suckar för 589302 gången sedan jag flyttade hit och sätter på lite musik. Moi Dix Mois – Pessimiste. Det är så jag känner mig just nu. Som en jävla pessimist. Men jag tycker jag får det, jag menar, vem som helst skulle känna sig helt jävla patetisk om de var i min sits. Jag sluter ögonen och försöker tänka på något som gör mig glad. Jag kommer inte på något. Men just det här rummet gör mig jätte deprimerad. Jag kan inte sitta här inne hela dagarna. Jag har inget mer att göra här. Jag har gjort precis allt man kan göra med ett rum. Jag har möblerat klart och fått allt på plats, till och med planscher och tavlor. Så kul har jag om dagarna att jag hinner få allt perfekt. Mitt rum är faktiskt mysigt, nästan mysigare än det jag hade förut, men jag blir ändå deprimerad. Om jag bara hade någon här. Jag tuggar lite på min underläpp innan jag tar min mp3 och går ut ur rummet. En nattpromenad har aldrig skadat mig förut så varför skulle jag inte ta en nu? Jag vet ju i alla fall några vägar jag kan gå utan att hamna helt vilse.
”Vart ska du?” Pappa ser på mig med granskande blick.
”Ut och gå tänkte jag…” Säger jag och ser fundersamt på vilka skor jag ska välja, jag tar mina transformers.
”Ta på dig en tröja då.. För det är rätt kallt ute” Säger han innan han fördjupar sig i tidningen han håller i sina händer.
”Mm” Säger jag och tar min svarta sammets hoodtröja. Jag har inte orkat göra så mycket med mitt utseende idag. Jag har bara låtit mitt långa svarta hår hänga och kläderna jag har på mig är 2 par strumpbyxor, ett par mörklila underst, sedan ett par svarta trasiga strumpbyxor och på det ett par knästrumpor, sedan har jag en kjol och så ett linne. Och såklart min svarta sammets tröja. Sminket är ganska slarvigt på taget men inte allt för slarvigt. Jag har vittpuder och svart runt ögonen. Jag har ett ganska runt ansikte har jag kommit fram till. Jag sätter igång min mp3 så fort jag kommit utanför dörren, jag blir lite små rädd när det kommer till mörker. Helst när jag är ensam.
Jag går några gator, jag vill hitta en lekpark, men det verkar omöjligt att hitta här. Jag kommer aldrig ihåg vad stället jag flyttat till heter men det jag vet är att det här stället suger jämte mot Göteborg. Jag trallar vidare på vägen, jag gör små piruetter som jag alltid gör när jag är ute och går. Jag är lättroad och tycker jätte mycket om att titta på hur kjolen puffar ut när jag snurrar på mig. Det duggar ute. Det är i mitten utav April så det är inte direkt varmt eller kallt ute. Det enda som är, är att det är mörkt, blött och tomt ute. Jag tittar upp mot en gatlykta, tänk att jag hamnat mitt ute i ingenstans. Vad tänkte mina föräldrar på igentligen? Vet dom ingenting eller? Nog för att jag inte direkt hade någon flickvän eller pojkvän eller vad man nu ska kalla det där jag bodde förut, men ändå. Jag älskade alla jätte mycket. Fan vad jag har hemlängtan. Jag blinkar hårt för att inte börja gråta. Jag hatar att gråta, jag känner mig så liten. Jag fyller ju 17 i Juli. Jag borde inte vara så barnslig! Jag tittar upp och hoppar till när jag ser synen framför mig. Det står säkert 20 pers framför mig. Jag trycker på paus på min mp3. Det är mörkt, hoppas att de inte ser mig. Men såklart gör dom det.
”Ho, ho, ho, vad är detta för en liten gothartjej då?” En väldigt lång kille går fram emot mig.
”Ja-jag är en kille!” Säger jag förnärmat och viftar med mina händer.
”Och jag är J-rockare, inte gothare” Suckar jag, den långa killen kommer fram i ljuset, jag tappar nästan andan när jag ser hans ansikte. Han är jätte snygg. Långt brunsvart hår, svart smink runt ögonen och två läpp piercingar, snakebites.
”Haha, en liten J-rockare säger du, säg inte att du dyrkar Közi, då slår jag ihjäl dig!” Säger han med ett hånflin och rufsar till mitt hår. Resten av folket som är med honom närmar sig mig.
”Varför skulle du göra det isåfall?” Frågar jag irriterat. Vem är den här snubben igentligen?
”Jo, för att…” Börjar han sakta.
”..Közi är min!” Han ler brett. Jag tappar nästan andan på riktigt den här gången.
”Gillar du Közi?” Frågar jag förvånat.
”Ja, det är väll klart, han är ett geni! Vill du ha en öl?” Frågar han fort sedan. Jag rynkar förbryllat ögonbrynen, det är först då jag märker alla ölburkar som ligger slängda lite här och var, det verkar som om de har haft en liten fest. Det är lite läskigt, jag vet ju inget om dom här, tänk om de är läskiga gangsters som vill våldta mig eller något.
”Vad heter du föressten!?” Frågar jag den långa killen som även är den enda jag pratat med utav dom.
”Du vet inte vem jag är? Du lär vara nyinflyttad, precis på sekunden, jag heter Yuki!” Han tar tag i min hand, sedan drar han mig intill sin kropp, lägger sin ena arm över mina axlar.
”Det här är.. Några jag inte vet igentligen vilka de är, men dom vet vilka jag är och det är ju rätt bra!” Yuki som han heter pekar på hopen med människor som pratar och skrattar högt. Alla är jätte snygga, för det mesta i alla fall. En del är dock så full att de inte vet vad de heter ens en gång. Yuki drar med mig till dom andra.
”HÖRNI! Det här är.. Öh.. Vad heter du?” Han vänder sig mot mig.
”Liam, jag heter Liam!” Säger jag och försöker slingra mig ur hans grepp men han vägrar. Han hålelr ett hårt tag om mig, trycker en öl i min hand.
”Åhå! Ser man på, en lolita pojke!” En kille går fram mot mig, innan jag vet ordet av det är det ett par våta, varma ölsmakande läppar som är pressade mot mina egna. Jag blir paff. Ingen verkar bry sig direkt, men jag gör, jag blir generad. Vem fan är det där nu då? Jag puttar bort honom hårt. Jag blir skiträdd, jag vill dock inte visa det. Dom är typerna är mysko.
”Äckel, stick! Han är min leksak!” Yuki sparkar till killen som just kysst mig. Det måste gjort ont för Yuki har stora klumpiga platåskor på fötterna, shit vad smala ben han har. Han lär ju vara undernärd, nog för att asiater är kända för att vara smala, men det där är väll att ta i, eller? På något sätt känns det bra att Yuki har kontroll över mig, för, han är den enda som jag vågar prata med. Han är cool på något sätt. Han vet om att han är cool, snygg och allt annat som han är. Det är ingen tvekan om den saken. Människorna runt om honom verkar dyrka honom. Alla vill vara med Yuki, men Yuki riktar sitt fulla intresse mot mig, han leder mig bort från den högljudda klungan med idioter.
”Så, vart kommer du ifrån?” Frågar han och trycker upp en ny öl i min hand. Hur många öl har jag nu druckit igentligen? Jag tycker inte ens om öl…
”Göreborg.. Göteborg menar jag!” Säga jag och skakar på huvudet.
”Haha, redan groggy? Ey, men du är ju storstadsbo då! Jag med faktiskt, Tokyobo från början men sedan flyttade jag till Stockholm och nu hamnade jag i denna håla… Fråga inte hur, det bara blev så!” Han tittar åt ett annat håll, häller i sig resten utav sin öl burk och kastar sedan iväg det. Han skrattar högt när han ser att den träffar en annan snubbe i huvudet.
”Du är konstig” Säger jag förvirrat.
”Haha, jag vet!” Säger han asgarvande med händerna för munnen. Hans hand åker nerifrån mina axlar och ner på mina höfter, jag blir generad och skruvar på mig.
”Vill du gå härifrån?” Han ler mjukt mot mig.
”Öh… Som vart då..?” Frågar jag förvirrat, ska han bara lämna dom här människorna bara sådär?
”Ja, hem till mig kanske, du kan ju sova över om du vill?” Det är något med skimret i hans ögon som gör att hela jag blir hypernervös.
”Få inte för dig något!” Säger jag surt, jag är inte någon konstig slampa heller.
”HAHAH! Nej, jag har inga planer med att knulla dig heller, jag vill bara prata med dig” Han använder så grova ord. Jag irriterar mig verkligen men samtidigt kan jag inte låta bli att gilla det, hans sätt alltså.
”Jag ska bara ringa hem…” Jag tar upp mobilen, försöker ignorera hans hånflin. Han tycker att jag är barnslig som låter mina föräldrar ha koll på vart jag är. Men det skiter jag i. Efter att ha pratat med mamma ett tag och lagt på blir jag iväg släpad med Yuki. Vi hör massa irriterade röster efter oss, som till exempel ”Vart fan ska du Yuki!?” och ”Yuki för i helvete, du kan inte gå än, dissar du oss för Lolitan?!” men han struntar fullkomligt i dom. Det är nog därför han är ås intressant för allt och alla, han är verkligen oförutsägbar.
Lägenheten är cool, men det ligger saker överallt, man märker att han inte har så stor inkomst igentligen, ingen ny tv och dator precis, men ändå så är det jätte mysigt och coolt. Häftigt på något sätt.
”Känn dig som hemma snygging!” Han ler mot mig, tar av sin tröja. Hans armar är smala. Han har arm värmare och ändå ser hans armar super smala ut. Jag får nästan komplex för fan. Jag står och stirrar på honom och hoppar till då jag känner ett kallt föremål kastas mot mig.
”AH!” Jag fångar det i sista sekunden. Det är en cider flaska.
”Har du ingen annat än alkohol du eller!?” Frågar jag med märkbar irritation i rösten.
”Klagar du eller!?” Skrattar han hånfullt mot mig.
”Fuck you” Muttrar jag men öppnar cider flaskan. Tar några klunkar, jag är precis på väg att fråga vad vi ska göra då han går och sätter på musik på hög volym.
”Du fick mig att lämna festen, så nu måste du festa med mig” Säger han skarpt.
”Vadå jag!? Det var ju inte direkt så att jag föreslog något!” Säger jag och rättar till min kjol, jag känner mig ju jätte snygg just nu. Inte.
”Men du gick ju med på det, eller hur? Då är det ditt fel!” Säger han och petar mig hårt på axeln.
”Det är ju inte ett dugg logiskt!” Protesterar jag högt.
”Men det behöver det inte vara heller! Lev lite!” Säger han och skrattar åt mig. Han ska fan se på att leva, jag tar hans cider flaska och häller i mig den. Lite för fort.
”Ho, ho, ho! Du utmanar mig på att dricka!?” Jag vet inte vart han fick det ifrån men jag nickar, och innan jag vet ordet av det är det både vodka och allt annat möjligt skit inblandat i det hela. Vi håller igång ett tag, synd att jag är så jävla svag för alkohol. Jag känner hur hela jorden snurrar.
”Din.. jävel..” Säger jag och ger honom fingret. Han ler snett och går närmare mig, tar tag i min hand och fångar upp mitt långfinger med sina läppar och låter sig suga på mitt finger ett tag. Jag slår till honom i huvudet.
”Jävla pervo!” Svär jag, men innan jag vet ordet av sliter jag tag i hans huvud och pressar mina läppar hårt mot hans. Han hämtar andan men följer med mig, hans tunga i min mun. Han är överallt, han knuffar ner mig i hans soffa. Hans ena ben mellan mina. Han sliter av mig de kläderna jag har på min överkropp, jag har ingen aning om vart dom tar vägen, det enda jag vet är att dom flyger av min kropp. Han biter tag i en av mina bröstvårtor, jag stönar högt. Vart fan kommer det där ifrån? Han reser lite på sig och tar av sig på sin egen överkropp. Han är jätte sexig verkligen. Jag drar mina fingrar på hans spinkiga mage, han ler ett hungrigt leende innan han låter sin hand leka sin väg mellan mina ben, under min kjol och nu smeker han även mina lår. Jag stönar, vill bara känna mera. Det här är en underlig men underbar känsla. Jag vill bara ha mera.
Jag vet inte hur jag hamnar här men det nästa som händer är att jag ligger i hans säng nästan helt naken, det enda klädes plagg jag har på mig är mina boxershorts. Han är precis lika naken som jag, resten som händer kan ni nog själv räkna ut. Jag själv minns inte mycket, jag är alldeles för full för att få saker att stämma ihop med varandra, så när jag vaknar nästa morgon möts jag utav en chock.
”VEM FAN ÄR DU!?” Skriker jag till när jag slår upp ögonen. Jag ligger helt naken tryckt mot en annan mans kropp. En kille. Aj, smärta. Mitt huvud gör ont, och, och, och… Mitt arlse. Aj som fan. Nej. Säg inte att. Bilderna från kvällen innan kommer sakta men säkert tillbaka. Killen som ligger och flinar emot mig är Yuki, asiaten från igår. Vad hände igentligen? Jag var ute på promenad och så träffade jag den här killen, och sedan.. Vad hände sedan? Jo jag följde med honom hem, men sen då? Nej, säg inte att.. Usch!
”Din.. Din dumma jävel!” Säger jag argt och sätter mig upp i sängen. Han börjar skratta.
”DU LURADE MIG!” Kvider jag förargat. Han skrattar ännu mera nu, den jäveln, gör han inget annat än att skratta, det är uppenbart att det var det här han planerade hela tiden, den perversa jäveln. GAH! Jag ska döda honom. Vad pinsamt, nej, blä. Jag ska döda honom. Men innan jag hinner verkställa några av mina mordiska planer som bildats i mitt huvud slås sovrumsdörren upp. Yuki’s ansikte blir kritvitt när han ser på figuren i dörröppningen, jag kollar från den enda till den andra. Yuki gapar stort och skyler sin kropp med täcket. Den andre, som uppenbarligen är en kille ser ut att vara på väg att börja gråta. Han, den andra killen alltså, är riktigt söt. Han är ganska kort, inte smal men inte tjock, mörkt lite lockigt hår, en randig tröja, en lolita inspirerad kjol och en handväska i handen. Inte för att klaga, men han ser väldigt gay ut med den där handväskan.
”Etsuko, jag..” Yuki öppnar munnen.
”Fan ta dig Yuki!” Kvider Etsuko, som han nu heter, och springer ut ur dörren. Jag följer Etsuko med blicken då han försvinner sedan tittar jag förargat på Yuki.
”Spring efter honom då!” Säger jag argt och slår honom på armen.
”Varför det?” Frågar Yuki förvånat. Jag tror jag dör. Med en djup, intensiv suck faller jag ner i kuddarna.
”Det är ju uppenbart att han blev sårad över att se dig och mig i säng tillsammans!” Säger jag och stirrar på honom. Yuki ser fortfarande ut som ett frågetecken.
”..Och?” Han ser på mig som om jag skulle förklara något mer vidare och så.
”YUKI! Jag dör! Han verkar ju uppenbarligen vara kär i dig eller något! Du sårade honom, ska du inte be om förlåtelse!?” Han ser ut att börja skratta igen men när jag ger honom en mördande blick väljer han att låta bli.
”Liam, ta det lugnt..” Säger han lugnande. Är han helt jävla dum i huvudet!? Jag reser mig från sängen och ser argt på honom. Jag sveper in min nakna kropp i täcket. Jag kan ju knappt gå, jag trodde aldrig att ha sex med en kille skulle göra så ont efteråt. Jag samlar ihop mina kläder som ligger lite här och var i lägenheten och skyndar mig på med dom. Jag vill här i från så fort som möjligt.
”Vart ska du?” Yuki kommer in i vardagsrummet där jag står och trär på mina knästrumpor på benen.
”Hem” Svarar jag kort och surt.
”Varför det?” Frågar han lugnt.
”Varför? Jo, för att du inte gör annat än att utnyttjar folk!” Säger jag och grimaserar. Jag är på väg att gå förbi honom då han tar tag i min arm.
”Vem har sagt att jag utnyttjar dig?” Han ler lite, kysser mina läppar. Jag är på väg att falla för det, men så kommer jag ihåg det där leendet från igår.
”Snyggt försök hörre du!” Säger jag nu ännu argare och puttar iväg honom från mig.
”Värt ett försök i alla fall!” Ler han stort. Jag slår till honom hårt i magen innan jag skyndar ut ur lägenheten, jag kan inte gå ordentligt men jag försöker i alla fall så gott det går. Jag vill bara hem till min dusch. Jag känner mig så ofräsch som det bara går.
Vattnet är underbart mot min kropp. Mitt hår luktade onekligen öl när jag kommit innanför dörren vilket gjorde mina föräldrar inte allt för glada, men jag orkade inte bry mig, det enda jag brydde mig om just då var att hamna här. Vilket inte var en dum ide om vi säger så! Nu luktar det gott igen. Jag luktar gott, men jag känner mig ändå bara som en sexleksak, inte som när någon blivit våldtagen eller så. Men jag känner mig så elak, mot den där Etsuko. Jag visste ju inget. Men ändå. Jag kan inte hjälpa det. Jag måste prata med Yuki igen tyvärr, mitt dåliga samvete tar kol på mig. Jag måste få Yuki att prata med Etsuko. På Yuki verkade det som om Etsuko på något sätt var speciell för honom, i alla fall just i det ögonblick som han kommit in i rummet och tittat på oss. Gud vad jag skäms!
”Liam!” Jag blir stoppad i korridoren så fort jag kommit in i skolan på måndagen efter. Det är en utav dom där elaka snubbarna som brukar hota med att slå ner mig ifall jag inte tar på mig ett par byxor istället för kjol, jag suckar och är beredd på det värsta, men till min stora förvåning ler han mot mig.
”Hörde att du är polare till Yuki, sorry för allt jag sagt asså, det är coolt mellan oss eller?” Han tar fram sin hand. Jag skakar den chockat. Igentligen borde jag ha slagit till honom och sagt att ”Fan heller!” men just nu är jag för chockad att ens tänka den tanken. Den där Yuki har nog rätt mycket status. Den killen är inte den första som går och pratar med mig den här dagen. När dagen lider mot sitt slut har redan 7 pers kommit och snackat med mig och Liza verkar irriterad över det. Hon verkar inte gilla Yuki, han har säkert gjort något mot henne som han gjort mot mig, den där jäveln. Jag gillar inte Yuki ett dugg. Inte alls, han är vidrig. Eller? Nej, Liam, du ska hata honom, inte överväga att tycka om honom. Du är hopplös. Sådana tankar springer jag runt och tänker på hela tiden de följande dagarna.
Det är fyra dagar sedan jag träffat Yuki för första gången nu. Det känns konstigt, alla lägger sig i mitt liv nu och jag har blivit jätte populär och fått jätte många falska kompisar som vill hänga med mig bara för att få status. Från att vara den vidrigaste av dom alla till att vara en utav de coolaste på bara fyra dagar är rätt imponerande igentligen. Nog för att ingen gillar mig för den jag är, utan för att alla vet att jag spenderat tid med Yuki ensam och att jag är lite speciell i Yuki’s ögon, men ändå, det känns väldigt underligt att ha så många att prata med. Jag gillar ingen utav dom dock. Jag vill helst vara för mig själv. Eller träffa någon annan. Typ Riiku. Hem längtan är större än någonsin nu, men förut var det mer för att jag kände mig ensam, nu är det mer för att jag är livrädd för alla som vill veta allt om mig. Jag vill inte att de ska veta allt om mig. Tänk om de får veta att jag och Yuki har haft sex, vad skulle mina föräldrar säga om det? Pappa tycker redan att jag är vrickad nog. Suck. Mitt liv är upp och ner och har alltid varit det, kan inte folk bara sluta krångla till det ännu mera? Jag måste prata med Yuki och fråga vad allt det här är om. Och ta reda på mer om honom, varför är han så jävla populär? Jag menar, dom som brukar vara populära brukar vara modebögar och såna fula människor. Inte såna som Yuki. Sminkade killar och så, vi blir ju alltid kallade för bögjävlar annars. Nej, det är något som är väldigt mysko.
Min nyfikenhet har dragit mig tills Yuki’s lägenhet, det är inte svårt att hitta dit. Alla vet vart han bor. Det är som ett öppet hus för tonåringar, dom tror dom är hippa för att dom är hos honom, idioter. Jag fattar inte vad det är som dom tycker är så fantastiskt med den här idioten igentligen. Jag knackar på hans dörr, men jag inser fort att ingen kommer öppna, man bara klampar in och ut hur bäst man vill. Så jag gör detsamma, det känns hur oartigt som helst men jag gör det jag med.
”Yuki?” Ropar jag nervöst in i lägenheten, det är cirka 6 pers här. Alla håller något alkoholhaltigt i handen. Det tar ett tag innan jag hör en röst ifrån köket.
”Här inne!” Jag tassar dit, skiter i att ta av mig skorna, jag menar, varför bry sig när ingen annan gör det?
”Hej” Säger jag tyst när jag går framför honom.
”Åh, Liam! Jag minns inte att du var så snygg!” Skrattar han. Jag lipar och grimaserar på samma gång. Nu har jag ju lagt ner arbete på hur jag ser ut, när jag träffade honom var jag ju helt störd i utseendet.
”Jag vill prata med dig” Säger jag surmulet.
”Jasså? Jag vet inte om jag vill prata med dig” Säger han med ett mjukt leende.
”Nehe!? Tack så jävla mycket?” Säger jag med en sur ton på rösten.
”Nej, jag känner mer för att göra något annat med dig som inte innehåller ord” Skrattar han och kysser min panna. Jag puttar argt bort honom.
”Jävla pervo!” Fräser jag.
”Jag? Självklart, det borde du räknat ut för länge sedan, men visst, vi kan väll prata bara du inte blir som Etsuko” Muttrar Yuki och kliar sig i bakhuvudet.
”Hur då?” Frågar jag genast nyfiken.
”Åhå, nyfiken i en strut va?” Retas Yuki. Jag slår honom löst på armen.
”Lägg av, vad menar du med Etsuko?” Om han bara kunde vara allvarlig någon gång. Yuki sätter sig på köksbänken.
”Varför är du så angelägen att veta för?” Frågar han och lägger huvudet på sned, han ser riktigt söt ut när han gör så.
”Men det ska du skita i, berätta bara” Jag orkar inte med katt och råtta lekar. Helst inte med den här enerverande människan.
”Jaja, du behöver inte bli som en anka bara för att du är sur på mig över att du hade sex med mig” Säger han surt. Jag är på väg att invända något men så stoppar jag mig själv, det är precis vad han vill att jag ska göra, och om jag gör det, så får jag aldrig veta om Etsuko.
”Okej då, jag ska ta det från början, för du kommer inte ge dig ändå, kommer du?” Suckar han och jag instämmer på det han säger, för det är ju rätt.
”Etsuko är kär i mig, vi hade sex, hur skulle jag kunna veta att han hade RIKTIGA känslor för mig? Jag menar, vi har ju varit kompisar ett bra tag nu, men, jag menar, jag räknade inte med det, och så bara hände det, och han trodde att jag fattade, men det gjorde jag inte, och jag hade sex med dig efteråt jag fått reda på det, han blev sur, kastade en hårsprays burka i huvudet på mig och skrek en massa och sedan tog den jävla bögen upp sin handväska och slog mig.” Det blir tyst ett tag. Blev Yuki slagen med… Handväskan? Jag kan inte hålla mig, jag börjar gapskratta, jag skrattar så att jag är på väg att börja gråta.
”Vad är det som är så kul?” Yuki ser surt på mig.
”Hahaha, rätt åt dig, pucko!” Jag petar på honom, han är rätt kul ändå. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda som blir sur på Yuki. Yuki muttrar något om att jag är en dum idiot vilket får mig att skratta mera.
”Det är okej för dig att vara elak mot andra och såra andra, men inte är det okej för dig att bli sårad, vad fan är du för någon Yuki?” När jag säger det sista blir jag med ens allvarlig. Han ser på mig, mörka ögon som studerar mig.
”Vad menar du?” Han kliver ner från bänken.
”Vem är du, Yuki?” Frågar jag igen. Tar ett steg närmare.
”Det vet du ju själv, don’t you?” Säger han trotsigt. Jag blir nästan lite rädd. Han är lång och jävligt läskig när han ser arg ut. Han ser ut som om att komma direkt från helvetet men sina mörka ögon.
”Nej, det är därför jag frågar” Säger jag. Han blir ställd.
”Jag vill att du går” Säger han efter en stunds tystnad.
”Nej” Säger jag tyst.
”Ut” Han tar ett tag om min arm och försöker skyffla ut mig, då vänder jag mig häftigt om och kysser honom, det känns härligt men ändå hemskt. Han är så konstig. Men han stannar i vilket fall upp, vilket jag inte trodde att han skulle göra, jag menar, det tyder på att han är mänsklig.
”Vad var det där bra för?” Frågar han långsamt.
”Jag vill få dig att lyssna på mig!” Säger jag trött, han ser hur mycket jag verkligen vill veta. Det ser ut som om hans kugghjul inuti hans hjärna jobbar för fullt innan han säger;
”Aja, kom med här då, vi går någonstans där inte alla stör” Han tar sin arm på mina axlar, precis som han brukar, och leder iväg mig ut ur lägenheten, han verkar inte bry sig ifall det är några kvar där eller inte, han bara går med mig.
”Så.. Där ja!” Säger jag när vi sätter oss på min säng. Vi bestämde oss för att gå hem till mig efter att vi varit ute och letat efter ett ställe ett tag som vi skulle kunna vara på. Jag hade seriöst trott att vi skulle någonstans han visste, det hade låtit så på hans röst, men tydligen inte. Han är verkligen oberäknelig. Skitstövel!
”Vadå ’sådär ja!’ ?” Frågar han förvirrat.
”Nu har vi gått runt, runt, det är dags att du börjar svara på massor med frågor nu! Du har redan retat upp mig tillräckligt för att du ska kunna svara på en gång!” Säger jag och petar honom i sidan, han skrattar till. Han låter som en tjej. Föressten ser han rätt ung ut, jag skulle önska att han var jätteful för då skulle det vara lättare att hata honom. Men han är så snygg. Lång smal, långt rakt och platt hår som glänser, snygga kläder och jätte fint sminkade asiat ögon. Fan vad jag vill slå honom.
”Har jag irriterat dig? Hur då?” Frågar han med ett flin. Jag himlar med ögonen.
”Jag låtsas som om jag inte hörde det där!” Säger jag med tydlig irritation i min röst. Han älskar att provocera mig.
”Men okej då..” Han sjunker ihop på sängen, ser väldigt bekymrad ut. Så bekymrad att det nästan blir läskigt, kan Yuki också vara allvarlig?
”Du får fråga tio stycken frågor, sedan får du inget mera utav mig… På ett villkor” Säger han lågmält.
”Vadå?” Jag ser ivrigt på honom, tänker han verkligen gå med på det här?
”Du får inte säga till någon om något jag säger för jag tänker vara ärlig mot dig, och det är jag aldrig annars mot någon, och sen så måste jag få fråga dig tio saker!” Han viftar med sin hand i takt med en melodi som han har inuti sitt eget huvud.
”Det där var två villkor!” Säger jag, jag får bara lov, kan inte stoppa det.
”Du bestämmer ifall du går med på dom eller inte..” Säger han med ögonen fästa på mig, han har en sådan där blick som man fängslas utav.
”Okej då…” Suckar jag, nu måste jag komma på min första fråga, jag måste vara smart, jag får inte välja fel fråga det skulle bara bli helt fel. Måste vara taktisk.
”Hur gammal är du igentligen?” Första frågan är ju hur enkel som helst men han verkar bekymrad på grund av den ändå. Jag förstår när han svarar.
”Jag är sjutton, jag vet, olaglig som fan” Suckar han och sjunker djupare ner i kuddarna. Han är sjutton alltså? Jag trodde han var… över 20, han ser ut som 17-18 men… Jag trodde allvarligt att han var över 20 på sättet han är och har kompisar.
”Oj.. Okej, hm, fråga nummer två… Hur kommer det sig att du är så populär?” Det tar ett tag innan jag kommer på en fråga. Jag har miljoner frågor men nu när det kommer till saker och ting kommer jag inte på en enda.
”Jag vet inte!” Svarar han, men han ler, det betyder att han döljer någonting där nere någonstans.
”Jo men kom igen, du lär ju veta någonting!” Protesterar jag, jag ger mig inte nu, inte när jag kommit såhär långt.
”Okej då.. Jag antar att det är för att jag är så öppen för allt, jag klarar av mycket, visar inte några svaga sidor, alltid framåt, alltid glad, alltid något nytt, plus att jag har en lägenhet också, och så var det ju det där med dom där snubbarna också…” Säger han eftertänksamt, jag blir genast nyfiken.
”Vilka då?” Jag sätter mig i skräddar ställning i sängen. Han lägger huvudet på sned.
”Det blir svaret på din tredje fråga iså fall” Han är så jävla slug.
”Okej då!” Grymtar jag, jag vill inte bli av med frågor såhär lätt heller.
”Hm, det var när jag var nyinflyttad typ, hade åkt från ett ställe som du inte vill veta något om för att jag gjort något inte allt för bra, men just då kändes det ju bra, men whatever, jag hade massor med kompisar sedan då, och så hamnade jag i bråk här och dom spöade skiten ur dom som muckade med mig här, och så blev det värsta ryktet om det, och sedan swosh, visste alla vem jag var och så” Säger han. Jag blir förvirrad, utav bara helvete. Han pratar så konstigt.
”Du gjorde något dumt så du hamnade på ett konstigt ställe där du fick massor med läskiga kompisar som spöade skiten ur dom som bor här?” Säger jag förbryllat.
”Ja, fast nej, dom bor inte kvar här, dom flyttade härifrån efter det, dom vart as skraja.” Ler han hånfullt mot mig. Jag skulle också bli rädd om några läskiga typer spöade mig.
”Men vad hade du gjort och vart hamnade du?” Frågar jag nu ännu nyfiknare än förut, jag tror jag börjar komma någonvart!
”Det blir fråga fyra och fem för din del!” Säger han, han håller verkligen stenhård räkning den där Yuki.
”Jaja, säg nu bara!” Suckar jag djupt.
”Men jag vill ju inte svara på dom frågorna…” Suckar han nu. Han ser med ens ledsen ut, tittar bort, första gången han bryter ögon kontakten. Jag blir lite nervös, vad har han gjort? Jag känner hur luften i rummet tjocknar på en gång och jag känner mig tvungen att ta hans hand så att det kanske blir lättare att prata då?
”Men… okej då, men om jag berättar så måste du verkligen lova att hålla käften, annars kommer jag personligen att rycka ditt privata område ifrån din kropp och sälja det på e-bay” Han ser allvarligt på mig, jag är på väg att börja skratta men jag håller mig.
”Visst… Jag lovar” Det gör jag också. Det här känns jätte speciellt för mig, jag vet att vi är vänner. Vi har en konstig relation men vänner är vi, och jag gör allt för mina vänner.
”Innan jag hamnade i den här lägenheten bodde jag hemma hos mina föräldrar, eller ja, hos min mamma, pappa stack när jag var tretton för han orkade inte med mamma och hennes drogproblem, han själv är alkoholist, men han sket såklart idet, varför se sina egna brister, ne?” Han skrattar sorgset. Jag känner hur hela jag faller, vad…?
”Men hur som helst, mamma tar fortfarande droger och hon och hennes nya kille slår nästan ihjäl mig ås fort jag kommer i närheten, bokstavligt talat, jag har legat på sjukhuset många gånger förut på grund utav det, men skitsamma liksom, jag orkar inte bry mig…” Suckar han. Jag känner en klump i halsen som växer, jag vill gråta, sånt här borde inte hända någon. Ingen alls. Ingen.
”Jag började festa vilt jag själv, och jag testade knark även jag, jag vet inte varför, jag hatar vad knark gör mot folk, men ändå så kändes det som om jag förtjänade det. Jag försökte ta livet av mig flera gånger också, så jag hamnade på ett psykhem” Han kliar sig i pannan. Jag skakar tårfyllt på huvudet, kramar om honom. Hårt, vill känna hans doft, vill visa att han är trygg. Han blir ställd först, sedan låter han sina armar falla om mig. Vi håller om varandra under tystnad en lång stund. Jag vill inte släppa taget om honom, jag vill inte.
”Förlåt att jag lastar allt det här på dig..” Han ser skamset på mig, som om att han skäms över sig själv.
”Du ska inte be om förlåtelse… Det är viktigt att prata med någon ibland, och det är jätte viktigt att veta att någon älskar en själv..” Säger jag med gråten i halsen.
”Älskar du mig?” Frågar han stumt.
”Ja” Säger jag utan att tveka, det jag känner är starkt.
”Hur då?” Frågar han med ett konstigt uttryck fäst på ansiktet.
”Jag är inte kär i dig men jag älskar dig som vän” Säger jag, jag är ärlig, för jag är inte kär i honom, han är bara en vän för mig, men, speciell som ingen annan.
”Tack.. Liam, tack..” Han håller om mig, hårt, ansiktet ner borrat i min kropp. Jag håller om honom tillbaka. Det är första gången han pratat om sig själv med någon annan, på något sätt är jag glad över att det blev jag. Vi har känt varandra hur kort tid som helst, ändå är det han som lämnat störst intryck i min själ. Jag vill ta honom härifrån, jag vill göra honom lycklig. Det är tydligt att han fortfarande lider, allt han gör, allt han säger, det är så, tomt. Som om det verkliga Yuki är någon helt annan stans.
Jag tänker kämpa för hans skull.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | elino - 15 okt 07 - 15:07- Betyg:  | jättebra :]
skriv mer snart <3
älskar all du skriver <3
speciellt Aurora <3
brukar drömma mig bort i den värld hon lever i..
vill så gärna leva i den världen och vara vän med henne,
miku, suki, rei och alla dom andra (A) :] | | -Tova- - 10 okt 07 - 08:14 | | AS bra. | | Lora - 25 sep 07 - 19:25 | MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!
du kan fråga ngn vars noveller jag brukar läsa så kommer hon/han att berätta att jag är en mkt otålig och tjatig liten flicka som inte ger sig förrens ett nytt kapitel är utlagt.. så.. MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEER!!!!!!!!!xD | | TrasigFlikka - 21 sep 07 - 22:20 | Oh sötängel, dina noveller är så jävla underbara att
jag inte kan låta bli att läsa dem.
mer! <3 | | Lora - 17 sep 07 - 19:30 | vill ha meeeer!!!!!!xD
jag älskar verkligen den här!! läste den just för andra ggn!!;D skulle ha läst den fler ggr men dikta har ju inte funkat...;p | | prickigthallon - 17 sep 07 - 19:19- Betyg: | OOOOOHH!! Jättebra :):):):):)
Mera? Maila mig? O.o | | Mp3 - 10 sep 07 - 21:16- Betyg: | | otroligt bra! hoppas verkligen på en fortsättning snart,. det är sant som dom andra här nere säger att det är få som skriver så bra som dig. du har vewrkligen talanga :D <3<3<3<3<3<3<3<3<3 +++++5 | | Cizzi123 - 10 sep 07 - 17:56- Betyg: | Braaa ! Skiieet braa ! Kommer det en fortsättning ? ;)
Mejla mig gärna i så fall ! | | wesawyou - 10 sep 07 - 17:41- Betyg: | | oj, den var sjukt bra ! få folk skriver så här bra!!! den var verklign behaglig att läsa!!! | | SilverAndCold - 10 sep 07 - 17:31- Betyg: | Jättebra!! :D
Ser fram emot fortsättningen!! :D | | Lora - 10 sep 07 - 17:15- Betyg: | | när danding1nthedark skriver ngt så där snällt har man verkligen skrivit bra.. hon är hård...;D | | Lora - 10 sep 07 - 17:14 | oooo så bra!!! du skriver verkligen jättebra!!!!:D
älskar den här!!!!! meeeeeeeeeer nu!!!!
man kan ju få fjärilar i magen när man läser något riktigt bra.. jag har fjärilar i hela kroppen!:D måste ta djuuuupa andetag för att lugna ner mig!;)
älskar Liam!;D
sist jag kände så här efter att läst en berättelse var väl sist jag läste något av David edding.. å han e ju världsberömd!xD det där lät oerhört konstigt men du förstår vad jag menar..^^ |
|
|
|
