Såsom orden kommer / del ett. |
Ny novell nu alltså. Titeln är jag inte säker på om jag ska behålla, men den heter så tills vidare. Såsom orden kommer heter den nu för att jag bara skriver ner allt som det kommer, jag ändrar inget av handlingen och byter inte ut saker mot annat. Det är som en slags improvisationsnovell. Kommentera, så blir jag glad. <3
*
Hon tyckte inte om skolan.
Alla barn och ungdomar som skrek och gapade. Som aldrig kunde vara tysta, för en stund ens.
Inte ens den gången de skulle hålla en tyst minut för en av lärarna som dött i en bilkrasch var de tysta. Inte för att de pratade, det gjorde de faktiskt inte. Men de skrapade med stolarna, fingrade på sina nyckelknippor och trummade på bänkarna de satt vid.
Alla gjorde alltid väsen av sig. Nästan alla. Alla utom hon. Hon visste bättre än så, hon visste att man ska respektera tystnaden. Tystnaden fanns innan allt annat. I begynnelsen fanns det bara tystnad och stjärnor. Stjärnor och tystnad, i en vacker harmoni.
Naturligtvis blev hon ibland tvungen att prata, men till den grad hon kunde undvika det så lät hon bli. Hennes omgivning var så van vid hennes tystnad och hennes frånvarande och svävande blick att det var som om hon vore osynlig. Eller kanske som en statist bland fler statister i en film, där hon inte märktes. Men det var inte henne emot, hon ville tvärtom ha det så.
Hon ville vara en skugga som inte passade in i deras värld. För det gjorde hon inte, hon passade inte in. Hon kom från en plats långt ifrån planeten Jorden, Tellus. Hon kom från en plats miljontals ljusår därifrån. Från en plats utan ångest, utan panik, utan en massa stoj och skrik.
Ofta undrade hon hur hon hamnat på jorden. Hur kunde hon hamna så vilse? Hade hon blandats ihop med ett människobarn? I så fall hur? Hur, hur, hur? Var hon skickad till jorden för att utföra något uppdrag åt hennes riktiga plats? I så fall vad? Vad, vad, vad? Skulle hon hämta någon på jorden och ta med denne till sin hemplats? I så fall vem? Vem, vem, vem?
Så många frågor, så få svar. Hur skulle hon hitta svaren?
En sak var säker, i klassrummet skulle hon inte hitta några svar. Hennes klasskamrater var värst av alla. De kunde verkligen inte ens prata i vanlig ton. Allt de hade att säga skrek de. Ofta ville de säga saker samtidigt, så då gjorde de det. Bara skrek över munnen på varandra. Kaos, kaos, kaos. Hur skulle hon överleva nästan tre år till med de här idioterna? Hon behövde en räddning. En räddning från allt skrik, från all ångest. En räddning, och det snart.
Nu satt hon där i klassrummet, på sin vanliga plats, längst bak vid fönstret. Från sin plats hade hon uppsikt över hela skolgården. Där fanns oftast inget spännande att se på. Mest bara asfalt, även en del nedslitna bänkar och några enstaka träd, en al och några rönnar. På ena sidan av gården var några vita streck målade på asfalten, så att en hoppa hage plan bildades. På samma sida av gården fanns även ett basketbollsmål uppsatt.
Hon märkte det inte först. Hon hade suttit och tomt sett ut över gården, så som hon brukade. Plötsligt blev hon medveten om att gården inte var öde, trots allt. Men vad eller vem i all världen var det hon såg där, bland buskarna vid cykelstället? Det var som om varelsen svävade lätt över marken, och utstrålade en slags värme, som spred sig runt denne, så att allt omkring såg ovanligt levande ut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | prickigthallon - 29 dec 07 - 19:22- Betyg:  | | WOW! Imponerad :O SKITBRA :D <333 | | julialii - 10 sep 07 - 18:41 | | AS BRA <3 jag blir aldeles varm :P ge mej mer !! | wesawyou - 9 sep 07 - 14:33- Betyg:  | | jätte bra! | | Lora - 9 sep 07 - 14:08 | jättebra! du skriver verkligen begåvat!:D
hm... menar du att inte alla alltid bara skriver noveller och lägger ut dem direkt? oops....;p | | fruxogirl - 9 sep 07 - 13:40- Betyg: | | Sjit va poetisk sötis! :O ASBRA!! Vill ha mer!! <3<3<3 |
|
|
|
