A life of magic del 2 |
(James)
Vi är framme! Vi står mellan perrong 9 och 10, Sirius, jag och min mamma (pappa var tvungen att jobba).
”Pojkar försök att uppföra er nu” säger mamma till oss.
Jag och Sirius flinar mot varandra.
”Vadå” säger jag med spelad förvåning, ” Vi uppför oss väl alltid!”
Mamma suckar. ”James, du tycker inte att det börjar bli dags att växa upp lite?”
Jag flinar ”Äh, sexton är ingen ålder ju”.
”Nee, inte för att sluta ha roligt i alla fall” fyller Sirius i.
Mamma suckar men ler. ”Jaja, men inte för många ugglor om allt ni har gjort, snälla.”
”Jaja” flinar jag.
Mamma kramar om mig hårt ”Vi ses till jul, och glöm inte att skriva”.
”Nejdå mamma” säger jag och kramar tillbaka.
Sen vänder hon sig mot Sirius.
”Sirius, du vet att du alltid kan komma till oss om det är något.”
Sirius ser lite generad ut, men säger.
”Jag vet, tack för allt Alice.”
Och de kramar varandra nästan lika hårt som mamma och jag, medan jag står bredvid och flinar.
”Kom nu Tramptass” säger jag, och vi vinkar och går igenom väggen mot Hogwartsexpressen med allt vårt bagage.
(Sirius)
Jag blir alltid så generad när Alice gör något sånt där. Jag är ju inte precis van vid att ha en mamma som är snäll mot mig.
När jag ser det röda tåget ler jag stort, jag är hemma.
Det är ett ända stort myller av elever och deras föräldrar, och många av eleverna hejar på mig och James, och ännu fler tittar efter oss. Jag ler ännu större, alla älskar mig här, tänker jag självsäkert.
Men mitt leende försvinner fort när jag vänder mig om och ser några jag inte vill se. James som ser mitt ansiktsutryck vänder sig om för att se vad jag kollar på och ger mig sen en medlidsam blick. Det är min familj.
Mina föräldrar ger Regulus, min bror, ett tårfyllt avsked.
Jag knyter mina händer, Regulus är ett år yngre än mig, och en mycket bättre son enligt mina föräldrar. Jag vänder mig om, jag vill inte se, jag vill inte veta av dem, aldrig mer.
(James)
Jag tycker så synd om Sirius. Han hatar verkligen sin familj. Jag drar iväg med honom så långt bort från sina föräldrar jag bara kan, jag hatar att se honom ledsen. Sirius, som förstår min avsikt, flinar och säger ”Vad skulle jag göra utan dig, Tagghorn? ”
Jag skrattar ”Få sova på morgonen kanske”
Sirius börjar också skratta.
”TRAMPTASS! TAGGHORN!” hör jag en välbekant röst ropa.
Vi vänder oss om och mycket riktigt ät det Måntand, Remus Lupin, en av våra bästa vänner, som ropar. Alla tre skrattar och kramar om varandra. Vi har inte träffats på hela sommaren, dåligt!
Efter bara ett litet tag ser vi också Slingersvans, Peter Pettigrew, den siste av oss marodörer, som vi kallar oss själva, komma gående mot oss. Det blir ännu mera skratt och kramar.
______________________________________________ ______________
Lite kort kanske, men kommentera iallfall! ris och ros
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 10 sep 07 - 16:04- Betyg:  | | Gaaaaah!!! :D älskar det du skriver!!! Fortsätt nu!!!! 'tvingar dig!' .... meeeeeh stackars Sirius... lider verkligen verkligen med honom =/ (hmmm... jag e den första som ger betyg^^ Moahhahaa och den e värd så mkt mer i betyg än futtiga fem.... sååå du kan lägga på ett par nollor! :)) | | Vanya - 9 sep 07 - 14:21 | | Du skriver jättebra :) Jag längtar efter nästa del :D | | Lora - 9 sep 07 - 13:17 | | jättebra!!! du skriver jättebra!! ny del nu!!(A) om du ursäktar så ska jag gå och dansa glädjedan över den nya delen!;D |
|
|
|
