Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

A life of magic

Detta är min fanficiton om marodörerna och Lily Evans och hennes vänner. Hoppas ni gillar den =D





(Lily)


Jag vaknar med ett ryck, och tittar på väckarklockan, den är inte mer än fem. Jag stönar och vänder mig om i sängen. Det är två timmar kvar till jag måste gå upp, men jag är ändå klarvaken. Jag kniper ihop ögonen, jag SKA sova lite till, men efter en stund förstår jag att det är lönlöst. Jag vet ju varför jag inte kan sova. Idag är det ju dags, idag börjar skolan igen! Jag ska börja sjätte året på Hogwarts, där jag verkligen hör hemma. Jag har verkligen saknat mina vänner. Jag har träffat Sarah två gånger men ingen av de andra tre, inte på hela sommarlovet.

Jag vänder mig om igen och tar upp en fotoram från mitt nattduksbord. Kortet är svartvit och figurerna på det rör sig. Jag ler, kortet är taget i slutet av förra terminen och föreställer mig och mina fyra bästa vänner. Jag minns den dagen, det var en varm sommardag, bara några veckor innan vi slutade skolan. Jag granskar kortet, alla har skoluniform på sig och sitter med armarna runt varandra och skrattar. Jag älskar verkligen det kortet. Vi ser verkligen ut som vi på det, som Marlene sa.
Jag granskar det igen, lite noggrannare. Längst ut till vänster står Sarah Bratt, min allra bästa vän. Andra skulle nog inte kalla henne så söt, även om jag tycker hon är det, hon är lite mullig, och har ett ganska runt ansikte. Men hon har fint, rakt, brunt hår som räcker lite längre än axlarna, och jättevackra mörkblå ögon. Sarah är verkligen min bästa vän, jag umgås visserligen med de andra tre nästan lika mycket, men med Sarah kan jag verkligen prata om allt, hon lyssnar så bra. Andra tycker nog att hon är lite tråkig, men när man lär känna henne är hon en helt underbar person.
Nästa person på kortet är jag själv, så jag hoppar raskt över till nästa, som är Louise Smith. Louise är väldigt söt med sitt långa mörkbruna, nästan svarta hår och nötbruna ögon, hon är också ganska lång och smal och det är en hel del killar som hänger efter henne. Louise är nästan alltid glad, förutom på morgonen, (hon har ett hemskt morgonhumör) och hon är väldigt utåtriktad och kommer alltid med en massa galna förslag. Men ibland kan hon vara lite bimboaktig, alla fall när hon försöker fånga någon kille.
Nästa person är Marlene McKinnon. Hon är också väldigt söt, med väldigt långt blont, ganska lockigt hår och ljusblå ögon. Hon är kort men väldigt smal, så hon ser ofta yngre ut än vad hon är, vilket hon hatar. Marlene är också nästan alltid glad, och tillskillnad mot Louise är hon väldigt morgonpigg vilket alltid gör Louise galen. Marlene skämtar mycket och är väldigt ofta sarkastisk.
Den sista personen på kortet är Mary McDonald. Hon ser ganska vanlig ut, medellängd och med brunt, halvlångt, ganska rakt hår. Men hon har väldigt vackra, tankfulla, grågröna ögon och väldigt mycket fräknar. Mary pratar väldigt mycket och ofta väldigt fort. Hon är jättesnäll, men kan ganska lätt bli sur, fast det går alltid över lika fort som det kommer och hon är ofta väldigt rolig. Hon är också mugglarfödd precis som jag.


Jag tittar på klockan igen, den är bara halv sex, men jag kan lika gärna gå upp, eftersom jag inte kommer att kunna somna om. Jag byter om och ställer mig sen framför min spegel och börjar borsta mitt tjocka, mörkröda hår. Mina mandelformade, gröna ögon synar kritiskt min spegelbild. Min blick dröjer vid mitt röda hår, fräknarna på näsan som kommer fram på sommaren och de välvda ögonbrynen innan jag tillslut möter mina egna ögon i spegeln.
Jag tassar försiktigt ut ur mitt rum och bort mot badrummet, jag vill ju inte väcka mina föräldrar eller min syster. Jag suckar djupt när jag tänker på min syster. Petunia är två år äldre än mig, 18 år, och vi har verkligen inte något gemensamt länge. Petunia är en mugglare, och ända sen jag började Hogwarts har vår relation inte varit densamma, men det blir bara värre och värre. Vi har knappt pratat med varandra på hela sommaren, och så träffade hon den där killen, Vernon Dursley, för någon månad sen. Han är hemsk! Jag fattar inte vad Petunia ser hos honom!
Jag suckar igen över min syster, men tänker sen på att det bara är några timmar kvar till jag kommer få träffa mina vänner igen, och jag ler stort.



(James)


Jag flinar stort när jag sätter trumpeten så nära Sirius Blacks, även kallad Tramptass, min bästa väns, öron och blåser så hårt jag kan. Han hoppar högt upp i luften av förskräckelse och får syn på mig.
”TAGGHORN!” skriker han. ”Mina öron!”
Jag skrattar så att jag knappt kan så rakt. Sirius börjar också flina och tar sin kudde och börjar jaga mig. Jag är en lätt match för honom eftersom jag skrattar så mycket, och snart sitter han grensle över mig och slår mig i ansiktet med sin kudde.
”Nåd, nåd” tigger jag skrattade.
Han rullar över på golvet och skrattar.
”Mina öron” ,gnäller han.
”Mitt ansikte!”, fnyser jag.
Vi tittar på varandra och börjar gapskratta igen.
”Jag försökte ju bara säga att du måste gå upp, om vi inte ska missa tåget”, flinar jag.
Sirius ler ännu större. ”Det hade jag nästan glömt!”
Jag låsas bli förnärmad ”Trampe, hur kan du glömma det viktigast på hela året?!” fnyser jag.
Sirius bara flinar till svar.
Andra kanske tycker det verkar konstigt att Sirius bor hemma hos oss, men inte jag. Han brukar alltid bo hos oss i alla fall en vecka varje sommar. Sirius hatar sin familj. Han är familjen Blacks svarta får och det låter de honom inte glömma. Det värsta Sirius vet är att vara tvungen att bo hos dem över loven.
Men till och med jag blev förvånad när han bara två veckor efter att vi hade slutat skolan stod på vår trappa. Han såg hemsk ut! De idioterna hade misshandlat honom, och han hade rymt. Han har svurit på att aldrig återvända dit igen. Det är tur att mina föräldrar ser på Sirius som någon sorts extra son, så det var inte tal om någon annat än att han skulle stanna hos oss.
Jag flinar, det har nog varit den roligaste sommaren någonsin enligt mig.



(Lily)


Jag sitter i bilen på väg mot King’s Cross. I framsätena sitter mina föräldrar, men i baksätet, bredvid mig, där Petunia ska sitta är det tomt. Hon har alltid följt med för att vinka av mig. Visserligen har hon gjort det motvilligt och bråkande, och hon har alltid tittat med avsmak på alla häxor och trollkarlar, men hon har alltid följt med. Men i år vägrade hon, hon verkligen vägrade! Hon skulle tydligen träffa Vernon… vem vill frivilligt träffa honom? Det värsta är att mina föräldrar tillät henne att stanna hemma! De brukar alltid tvinga henne att följa med! Fast hon är ju myndig nu, så de känner väl kanske att de inte kan tvinga henne.
Det blev inte mycket till farväl heller, bara en snabb kram som hon knappt besvarade. Hon var väl glad at slippa mig.
Jag sitter och tittar ut genom bilrutan ända tills vi kom fram till stationen, först då känner jag att jag började bli glad igen, av åsynen av stationen.
Eftersom mina föräldrar är mugglare kan de inte följa med in på perrong nio och trekvart, så vi står på perrong nio och säger farväl.
”Lova att skriva” säger pappa och kramar mig hårt.
Mamma tar mitt ansikte i sina händer. ”Du ska inte vara ledsen över Petunia, gumman. Tänk inte på det.” Hon kysser mig på pannan och ger mig en snabb kram. ”Ta hand om dig”
Jag vinkar och kastar slängkyssar mot dem när jag lugnt går igenom tegelväggen in på perrong nio och trekvart.




_______________________________ ____________________________

Snälla kommerntera nu, jag lägger inte ut mer fören jag vet om ni tycker om den eller inte. Så KOMMENTERA!!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JennnyJ - 10 sep 07 - 16:00
hmhm.... blogg? ^^ AHA!!! du kanske menar den lilla vita texten som jag kan stava till Bloggar på den här sidan?? ^^ hmmm.... jag vet inte om jag har skrivit nått^^ Mohahaha
svikmejinte - 9 sep 07 - 20:11
hihi tacktacktack allihopa som har kommenterat. Ni är bara för snälla (:

Jennnyj: har du någon blogg? Har du inte det tkr jag att du borde skaffa det, den skulle bli väldigt rolig :P hihi, skriv du i jag-form, om det inte blir för jobbigt att ändra ;P

Hahaha, nee nu höll jag på att betygsätta min egen novell, haha, de skulle väl bli lite fel va ;P
JennnyJ - 9 sep 07 - 20:02- Betyg:
Gaaah! du e underbart bra på att skriva fanfiction... !!! varför gick jag inte in här tidigare ?! 'kollar surmulet ut genom fönstret som vetter mot min havreåker' ... jag läser nog nästa del imorrn efter skolan... kom inte isäng förens runt halv 3 i går natt (fråga inte varför ^^... haha nejdå... jag kan berätta om du tjatar så^^ ... haha neee men jag var på tjejläger och jaaaaa.... alla blev välldigt trötta och flummiga 'och vissa av tjejerna kan prata!! xD') ... men men .... FORTSÄTT jag älskar ditt sätt att skriva på....(funderar själv ifall jag ska skriva i jag-form.... hehe .... kanske borde jag ändra min nyaste novell så att den blir skriven i jag-form?? vad tkr du ? xD) Kraaaam
bloody_witch - 9 sep 07 - 12:38- Betyg:
jag tycker den är jätte bra!!
chulia - 8 sep 07 - 20:17- Betyg:
Tycker du skriver jättebra. Och hela berättelsen blir bra just därför. Vill gärna läsa mer. :)
Lora - 8 sep 07 - 17:56
nu vet du: den är UNDERBAR!! sa jag underbar jag menade.. eh.. ngt som är bättre än underbar!!xD

jag tycker att du skriver bättre och bättre ju mer du skriver...:D menat som en komplimang...^^

nästa del tack!!!!xD
Maade - 8 sep 07 - 15:10- Betyg:
ååh, fortsätt :) den är skitbra! :)

Skriven av
svikmejinte
8 sep 07 - 14:24
(Har blivit läst 171 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord