(Tystnad) |
jag är
egentligen rädd
för vatten och hav
men din ryggrad
sken igenom din
hud
du är så skör
och spräcklig
när
solen
bränner sönder
jag ville
kyssa dina läppar
tills de
domnade
men
du fanns
ju aldrig
riktigt
i min
värld
du var en illusion
precis som allt annat
och jag faller igen
|
|
|
|