Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kimberly

Kimberly kunde inte tro att det var sant! Hon stirrade på telefonluren som om hon trodde att den skulle börja ursäkta sig. Hon hade inte ens lagt på luren förrän hon hörde polissirener tjuta i fjärran, sedan hörde hon att bilarna svängde upp på uppfarten till huset men hon lade fortfarande inte på luren hon stod som fastfrusen, hon kunde inte fatta att det var sant. Hon hörde att nån ringde på ringklockan till huset men hon gjorde ingen ansats att gå och öppna. När de hade ringt på för fjärde gången hörde hon att någon öppnade dörren. Hon hörde steg som klampade in i hallen och sedan kom de in i vardagsrummet.
- Kimberly? sade poliskvinnan frågande men Kimberly sade inget.
- Kimberly vi måste åka nu. Jag vet att det är svårt att förstå.. Men vi kan inte göra något åt det. Kom nu. sade kvinnan och bände loss telefonluren ur Kimberlys hand och lade på den på telefonen igen. Hon sade ingenting om det, som om det var helt normalt att fortfarande stå och hålla i luren en halvtimme efter att någon hade ringt. Det kanske var det i sådana här situationer. tänkte Kimberly, eller så ville hon bara vara snäll. Hon gick ut i hallen med polisen och satte på sig ett par skor och en jacka. Det kändes som om hon gjorde allting i en dimma det kändes nästan som en dröm. Men det var ingen dröm även om hon önskade det. Hon klev in i bilen. Efter ett tag så saktade bilen in Kimberly tittade på klockan, den var halv två på natten. Den kvinnliga polisen kom fram och öppnade dörren för henne, hon steg ur och tittade upp på polisstationen. Det var en stor mörk byggnad, den såg nästan lite kuslig ut.
- Vad ska jag göra nu? frågade hon. Det var första gången hon talade efter att hon hade fått beskedet, hennes röst lät mörk och grötig, inte alls som den brukade och hon brast i gråt.
- Såja, tröstade polisen, du ska få sova här i natt sedan kan vi börja tänka på allt det andra i morgon. Kom så ska jag visa dig var du ska sova.
Hon började gå och Kimberly skyndade sig efter.
Polisen visade in henne i huset de gick genom ett litet kontor sedan stannade de utanför en dörr. Polisen vände sig mot Kimberly och sade att det var här hon skulle sova sedan öppnade hon dörren, rummet såg ut som ett lite privatare kontor det var sparsamt möblerat. Det enda som fanns var ett skrivbord, en stol och en bäddsoffa. En bäddsoffa tänkte Kimberly, varför har de en bäddsoffa här inne är de vana vid såna som jag, brukar folk råka ut för det här? Längre hann hon inte tänka innan polisen började prata igen.
- Du ska få sova här inne, sade hon medan hon vecklade ut bäddsoffan till en säng,, vi kommer att finnas här utanför hela natten om du vill någonting. Men försök att sova. fortsatte hon sedan var hon klar med soffan och rätade på sig.
- Tror du att du klarar dig nu? undrade hon.
Kimberly nickade och polisen gick ut och stängde försiktigt dörren efter sig. Kimberly satte sig på sängen men hon lade sig inte, hon orkade inte hon satt och tänkte på vad som hade hänt och försökte förstå det.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
diktaren - 29 jun 05 - 08:32
Väldigt bra gjort av dig, man blir nyfiken och vill läsa mer.
stella - 29 jun 05 - 03:35
Det är inte meningen att man ska fatta vad som har hänt eftersom det är första kapitlet i en "bok" som jag håller på med. Men jag kan säga att det har hänt hennes föräldrar något..
icy_tears - 28 jun 05 - 09:21- Betyg:
Jaa, verkligen bra!
Men vad hade hänt henne?
*nyfiken*
loppan24 - 15 jun 05 - 20:56
jag tycker att du skriver jättebra o så.....
Men vad e det som har hänt o så ja fattade inte redigt :S

Skriven av
stella
15 jun 05 - 01:57
(Har blivit läst 200 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord