På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Rakbladen var mitt sätt att glömma verkligheten...

Allt hade börjat med att jag pratade med honom på msn. Han, min bästa vän och största kärlek.
Vi hade chattat i flera timmar, och plötsligt loggade han bara ut. utan att säga hejdå.
Jag blev ledsen, vi var ju faktiskt ihop. Jag tog upp mobilen ur fickan och började skriva på ett SMS; Hej vf loggade du? puss
Sen raderade jag det och började på ett nytt; ska vi ses? ;)
Jag skickade det och väntade på att få ett svar. Men det fick jag inte.
Han hade ju alltid på sin mobil. Jag ringde honom, men ingen svarade.
Jag blev litesur, men ringde min bästa vän Lina istället.
Vi skulle träffas i stan utanför H.M.
jag gick ut till busshållplatsen och väntade på bussen.
den kom efter tio minuter och jag klev på och satte mig på min vanliga plats långt bak i bussen.
Det satt ett gäng med killar bakom mig och skrattade.
De var väldigt högljudda, men det störde mig inte så mycket, eftersom jag lyssnade på Fall out boy på min mp3.
Jag gick av bussen utanför rådhuset och började gå mot H.M.
Lina skulle stå utanför och vänta, och det gjorde hon också.
Fast inte ensam.
Där, kanske tio meter framför mig, stod Lina, min bästa kompis och kysste honom, Kalle, Min kille.
Jag kände tårarna strömma ner för kinderna, och Lina fick syn på mig och ropade på mig, men jag hade redan
vänt på klacken och sprungit därifrån. Jag tänkte inte på vart jag sprang, jag bara sprang och sprang.
tillslut stannade jag, jag hade kommit till Kalles lägenhet, där han bodde med sin pappa.
Jag och hans pappa, Thomas, hade alltid kommit väldigt bra överens, så jag bestämde mig för att söka tröst hos honom.
Jag hade egen nyckel till lägenheten, så att jag kunde komma pch gå som jag ville.
Jag låste upp dörren och gick in i lägenheten.
Jag gick in i köket men Thomas var inte där, så jag gick in i vardagsrummet, men han var inte där heller.
Jag gick in i hans sovrum, som också var datarum, och tänkte att han kanske jobbade vid datan.
Jag kommer nog aldrig glömma den synen som mötte mig där.
Där inne,var Thomas.
Och en kvinna som jag kände igen som MIN MAMMA.
De hade aldrig kommit speciellt bra överrens.
Men det var ändå det att dem kysstes som chockade mig mest.
Min mamma, hon är ju gift, och Thomas hade ju en Flickvän.
Detta var för mycket för mig.
Jag vände tvärt om och sprang, men denna gången sprang jag raka vägen till busshållplatsen.
Det måste ha sett konstigt ut när jag gick ombord på bussen, en flicka helt rödgråten och med mascara utsmetad i hela ansiktet.
Men jag brydde mig inte om alla blickar eller kommentarer.
Så fort bussen stannade hoppade jag av och sprang hela vägen hem.
Jag låste upp dörren och sprang in på toaletten.
Jag struntade i att låsa dörren om mig och tog fram mitt smyckeskrin.
I smyckeskrinet hade jag ett litet rött skrin.
Jag öppnade det och tog fram ett helt nytt, blankt, vasst rakblad.
Jag brydde mig inte om att ta fram nåt bandage att sätta på.
För jag visste, att detta skulle bli det sista snittet.
Efter detta och allt som hänt tidigare i mitt hemska liv, så visste jag att jag inte längre kunde leva.
Jag brydde mig inte om att skriva nåt avskedsbrev.
Jag tog rakbladet och skärde mitt sista snitt, tog mitt sista andetag, tänkte min sista tanke och sa mina sista ord när min syster kom in på toaletten;
Rakbladen var mitt sätt att glömma verkligheten, Förlåt...

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

MuppJenny - 9 sep 07 - 17:15- Betyg: