Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[v] I VANESSAS SKOR [v] - DEL 7

Skolan var slut för dagen. Ute ösregnade det, men jag log ändå. Jag tänkte på vad jag skulle göra för att kunna hämnas på Melina. Och det var inte helt lätt. När regndropparna piskade mot fönsterrutan och jag stirrade ut på alla elever som gick förbi, kom jag plötsligt på ett bra sätt.
Men sen insåg jag att om jag hämnades på henne i skolan så skulle jag bara få massa trubbel, så jag gav upp och gick sakta mot mitt skåp. Melina skulle vara med Lukas idag. Fan ta Lukas, rent ut sagt. Han var så genomskinlig, så falsk. Jag visste vad han var ute efter. Men vad hade hänt med den tiden då det var Melina och Vanessa? Hade jag blivit ersatt av en kille?
Jag drog upp nycklarna ur mina slitna jeansfickor och satte snabbt nyckeln i låset innan jag vred om. Var höll Melina hus? Hade hon redan gått till Lukas skåp? Iofs så hade han sitt skåp på andra sidan skolan, så det kunde nog vara möjligt. Jag suckade och plockade upp min TEAMSPORTIA-väska ur skåpet och la ned mitt anteckningsblock innan jag hängde väskan över axeln och låste skåpet. Jag log för mig själv när jag tittade på alla skåpen. Mitt var blått, alla andras var gröna. Jag började gå mot utgången och kände hur några killar ur klassen över mig bålstirrade på min kropp när jag gick förbi. Jag kunde höra hur de viskade mitt namn, för S hörs så väl när man viskar. Usch, jag hatade den känslan, av att vara iakttagen och att folk stirrade på mig. När jag kom fram till dörren så öppnade jag sakta upp den och gick ut i ösregnet. Jag skulle gå hem idag. 3 km, men det var ju inte så farligt. Jag suckade och rättade till min tjocktröja och drog upp kragen för att jag frös. Luvan åkte på huvudet.

- Vanessa! Vänta!
Ropade någon på mig? Jag vände mig om och kollade mig omkring. Jag såg ingen som verkade ha ropat på mig, så jag vände mig om och fortsatte gå.
- EY, VÄNTA DÅ VANESSA!
Vem var det egentligen? Rösten var bekant, men jag kunde inte riktigt placera den. Jag vände mig om och såg Melina komma springandes emot mig. Vad ville hon nu då? Vi ställde oss under ett tak.
- Du skulle ju vänta, sa hon och lät lite smått andfådd.
- Visst, svarade jag. Vad ville du?
- Snälla du, kan du inte vänta på Lukas här med mig? Jag vill inte stå ensam och vet inte riktigt när han kommer. Snälla, snälla, snälla?
Jag suckade djupt.
- Varför? Kan du inte vänta på din egen pojkvän, ensam? Jag är ändå bara i vägen, Melina.
- Jag vågar inte, sa Melina skamset. Skitpinsamt ju!
- Ni är ju liksom ihop.
- Vanessa, ingen säger ”ihop” nuförtiden, det kallas ”tillsammans”.
- Jaha. Men ni är ju i alla fall ”tillsammans”, så du borde inte vara så rädd.
Melina svarade inte, hon verkade inte ens lyssna. Hon stod bredvid mig och letade efter något i sin väska.
- Ah, där har vi den, sa hon och fiskade upp en liten rosa lapp.
- Vad är det? Undrade jag.
- En inbjudan.
Jag skrattade.
- Till vadå?
- Ett party som vi ska ha nästa helg, sa Melina.
- Vadå ”vi”?`
- Jag och … eh, en annan.
- Jaha, sa jag besviket.
- Mm, här är det i alla fall, sa hon och gav mig en lapp.
Jag läste på den. Det var en underlig inbjudan till ett party, må jag säga. Det stod med stora bokstäver, överst på pappret: ”DU ÄR WELCOME TILL MY FÖDELSEDAYSPARTAJ”. Haha, jag kunde knappt hålla mig för skratt.
- Vem skrev den här? Undrade jag.
- Jag, sa Melina och log ett falskt, genomskådat leende.
Jag försökte le vänligt tillbaka och fortsatte läsa på lappen. Det stod var partyt skulle vara och att man inte behövde någon särskild klädsel.
- Det är bara för tjejer, sa Melina.
- Inga killar? Undrade jag.
- Näpp, sa Melina.
Jag log. Killfritt, helt suveränt.
När jag stod där och tittade ner på lappen så hörde jag plötsligt ett smackljud. Jag tittade upp och mina ögon möttes av Melina som stod och kysste Lukas passionerat framför mina ögon.
- Ehm, sa jag och log. Kan jag gå nu Melina?
Melina slutade kyssa Lukas och stirrade på mig.
- Aa, han kom ju nu. Glöm inte partyt i helgen.
- Vilket party? Sa en främmande röst.
Alla vände sig om och tittade på en kille som kom emot oss. Han hade brunt, rufsigt hår och havsblåa ögon.
- Det regnar ju för fan, Johannes! Sa Lukas och skrattade åt killen som snabbt ställde sig bredvid mig, under taket.
- Jo, jag har märkt det, sa killen som tydligen hette Johannes. Vad gör folket här då?
- Jag skulle precis gå, sa jag och log ursäktande mot Melina som hade Lukas armar runt sin midja.
- Nä, gå inte, sa killen. Vad heter du?
Jag tittade upp mot honom och log försiktigt.
- Vanessa.
- Vackert, sa killen. Jag heter Johannes, men det visste du väl redan.
- Jo, typ, sa jag. Tack förresten!
- Lugnt, svarade Johannes och log emot mig.
Herregud, han var ju gullig, tänkte jag och la märke till att han hade jeans och en jl-tröja på sig. Hans vita adidasskor var inte längre vita och han hade en liten, fräknig näsa. Det blev tyst och vi vände oss om och tittade på Melina och Lukas som hånglade bara en meter ifrån oss.
- Jaha, där ser man, sa Johannes och suckade mot Lukas och Melina.
- Mm, sa jag. Eh …
Det blev en pinsam tystnad och det enda man hörde var regnet och när Melina och Lukas kysstes. Johannes log och stod bara några centimeter ifrån mig. Han luktade gott, konstaterade jag och tittade in i hans blåa ögon. Han tittade tillbaka i mina. Först då la jag märke till att han var rätt så lång, kanske 10-15 cm längre än jag. Jag kunde inte sluta stirra in i hans underbara ögon.
- Eh, jo, du … Började Johannes.
- Mm?
- Det där partyt, vad var det?
- Haha, killfritt, sa jag och log.
- Shit, sa Johannes. Då var det kört.
Jag skrattade.
- Jovisst. Känt Lukas länge eller?
- Jodå, sa Johannes. Vi har varit grannar typ aslänge, fast han är 1 ½ år äldre.
- Ah, okej. Jag har känt Melina sedan vi gick på samma dagis, sa jag och log.
- Fränt.
- Aa, sa jag.
Regnet fortsatte ösa ner och jag frös allt mer.
- Huuu, klagade jag.
- Fryser du? Undrade Johannes.
Jag log.
- Ja, lite.
Han flyttade sig närmare och la sina armar runt om mig i ett svagt grepp.
- Bättre?
Jag fattade inte att han gjorde så, men jag frös inte lika mycket längre. Åh, vilken härlig kille Johannes var!
- Mycket bättre, sa jag.
- Lukas och hans tjej håller ju ändå på, så de märker väl inte oss, sa han.
- Nä, precis, sa jag och log.
- Var bor du?
- Typ 3 km bort, du då?
- Aa, samma här. Åt vilket håll bor du då?
- Ditåt, sa jag och pekade åt höger.
- Okej.
Han lät besviken.
- Hurså? Undrade jag.
- Ehm, jag bor åt andra hållet.
- Aha, sa jag besviket.
Plötsligt vaknade Melina till liv och utbrast:
- Men ojojoj, Vanessa, vad sysslar ni med då?
Jag blev plötsligt medveten om att jag och Johannes fortfarande stod nära varandra i en halv-kram.
- Eh … började jag och försökte tänka ut något vettigt att säga.
- Ta det lugnt Melina, jag värmer henne bara, sa Johannes.
- Låter mysigt, sa Melina. Men vi måste traska hemåt nu.
Hon höll i Lukas hand och log emot honom. Jag och Johannes stod bara där och visste inte vad vi skulle göra.
- I regnet? Undrade jag.
- Tydligen, sa Lukas. Men vi hörs sen Johannes, hejdå folket!
- Aa, det gör vi, sa Johannes. Tjarrå!
- Farväl, sa Melina dramatiskt och log.
- Hejdå, sa jag tyst och vinkade när de halvsprang därifrån hand i hand.
Jag tittade länge efter dem, men så kände jag plötsligt att Johannes fortfarande höll om mig. Vad skulle hända nu? Jag kände honom inte alls, så det skulle ju vara pinsamt att prata med honom så här när ingen annan fanns där i närheten.
- Så, sötnos, då är det bara vi kvar då, sa Johannes och släppte taget om mig och drog av luvan från mitt ansikte.
Jag log.
- Erkänn, du vill se mitt hår?
- Ja, sa Johannes. Det var ju täckt av luvan förut.
Jag vände mig om när luvan var av och han tittade länge på mig. Sedan log han.
- 2 good 2 B true, sa han lyckligt och tittade in i mina ögon.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
thankless - 1 sep 07 - 01:38
jag får rysningar, den är så bra :)

Skriven av
ashortstory
31 aug 07 - 21:41
(Har blivit läst 261 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord