Min verklighet 4 |
Bror
Min bror var arg på min mamma länge. pappa hjärntvättade honom och sa att mamma inte brydde sig om honom. jag klandrar honom inte, bror altså, han var en förvirrad deprimerad tonåring vars mamma rycktes ut ur hans liv sammtidigt som annat hemskt hände, han fick trösta en pappa som nog annars tagit livet av sig.
Han fick lyssna till pappas ständiga predikan om vilken "hemsk" mamma han hade. klart han trodde på sin egen pappa. inte konstigt drogerna kom in i hans liv ungefär då.
Jag minns att han bröt sig in i vårat hus och stal foton som föreställde honom. han ville väl sudda ut sig ur hennes liv.
min bror har stulit många saker av oss under åren. min mp3 är bara en av sakerna. och pengar så mycket pengar. alla saker sålde han. pengar till knark.
av knark blir man våldsam. av adhd blir man aggresiv. min bror kombinerades av de båda, och det var ingen bra kombination.
jag har länge varit rädd för min bror. jag saknar min bror. han försvann nämligen när han var 15. den han är nu är ingen. det är blott ett skal.
jag älskar honom men för mig är han bara vassa hot och knytnävar.
En dag när jag satt i trappan och klappade katten satt min bror och spelade piano. han spelar så fint. jag bar katten upp för trappan när bror plötsligt skrek till.
"hur fan håller du katten?! släpp honom!"
"va? jag bär ju bara..?" jag vart förvirrad.
Min bror flög upp från piano stolen och sprang efter i trappan. stampande och morrande. jag sprang så fort jag kunde men jag har ju alltid varit sämst på att springa.
"SLÄPP KATTEN!!" ingen förstår hur läsigt det är när min bror är arg. de sotra pupillerna blir om möjligt ÄNNU större ochh ans blick blir galen.
Han hann såklart fatt mig i trappan och höjde armen.
slog mig allt han hade i ryggen. eller nja, inte riktigt allt han hade, då hade jag väl inte haft nån ryggrad kvar...
katten klämdes mellan mig och trappstegen och jamande sprang den därifrån. jag däremot sprang inte utan mosades hårt mot trappstegen. jag skrek. jag trodde jag skulle gå sönder.
efter den dagen klarar jag inte att folk går nära bakom mig, speciellt inte uppför trappor.
Få förstår hur jobbigt det är att vara anhörig till en som knarkar. vadå, det är väl endå inte så farligt, det är väl ingen skillnad på dom om dom röker gräs eller tobak?
Dom tror att man fortfarande kan leva ett vanligt liv, att man kan åka på semester med den som knarkar, att allt är som vanligt.
men det är inte som vanligt! det går ju inte! Jag har varit på semester med min bror en gång sen han började med knarket och det gör jag gärna inte om. det slutade med att jag stog ute på gräsmattan och skrek,
alla hade försvunnit. min mamma, min bror och min brors dåvarande flickvän. själv stog jag där halvt sovande utan skor, mitt i natten på en gräsmatta på åland. skrek och skrek gjorde jag. till slut kom en man ut från en av hyrbostäderna.
han frågade vad som hade hänt och jag sa att dom var borta och han bjöd in mig i hans hus.
Dum som jag var följde jag med.
som TUR var så var detta en jävligt trevlig 2barnspappa som var där med sin fru på semester, men det hade ju kunnat vara vad som helst.. '
han letade iaf rätt på mina kära släktingar och det visade sig att dom hade satt sig och pratat i en busskur en bit därifrån, minns inte vad dom sa att dom snackade om men bror hade väl fått något slags fnatt, det var väl det.
det TÄR på en att veta att för varje dag dör delar av en som du älskar, att det snart inte finns något kvar. att han förstör sitt liv och aldrig kommer få chansen att göra något storslaget i framtiden eftersom han redan vid såhär ung ålder har suttit i fängelse.
Och det finns inte något du kan göra åt det. försöker du, får du en käftsmäll. hjälplösheten äter upp mig.
jag träffar inte ens min bror längre.
Jag minns en gång när jag och mamma var hemma hos pappa och pratade med min bror ute på verandan. jag satt i köket.
jasg hör hur mamma skriker till av chock och smärta och jag springer dit. på verandan har min bror tryckt upp min mamma mot husväggen och står och knäar sparkar och slår henne i magen och på benen. jag springer ut och skriker sluta men min bror vänder sig då till mig.
höjer näven men mer än så vart det inte den här gången.
"gå in!" skriker mamma åt mig och viker sig av smärta.
det kanske inte är så konstigt att jag är rädd för att saker ska hända mamma.
Mycket jobbiga saker har hänt pga min bror. han har gömt sig hos oss när folkgrupper/poliser vart efter honom.
för ungefär 4.5 månader sen kom min bror hem till oss. han hade abstinens.
ville ha pengar av mamma. som vanligt.
tårögd över att inte kunna hjälpa till sa hon: jag har knappt råd att handla mat.
Ilska, morranden, skrik.
"låt mig sitta vid datan!" säger han efter att ha bråkat med mamma.
"j.. jag är inte klar med den än.." sa jag.
Ilska skrik morranden. jag har aldrig varit räddare för min bror
han och mamma gick ut i köket.möbler dunkade och något gick sönder. en tanke:
han slår ihjäl henne
smög mot köket gjorde jag. såg inte mycket.
fick veta sen att han slagit ett hål i badrumsväggen.
jag hade en gnagande.. nej tuggande med huggtänder.. panikångest. kunde inte andas, hjärtat slog snabbt och hoppade över slag ibland
till slut stog jag inte ut längre, tog en sågtandad kniv och smög in på toaletten.
skar högg och strimlade...
detta var min 3e gång. denna gången kom det mer blod eftersom jag de tidigare gångerna bara haft tillgång till en skruv.
Lugn spred sig i min kropp och jag blev lite förvånad över hur lugn jag blev.
dorg ner tröjan, slängde kniven och satte mig vid datorn som om inget hade hänt.
då såg jag det, min NYA mp3 var borta, kameran lika så. och playstationet. bror hade precis gått ut genom ytterdörren. jag skrek på mamma
"jag har då fan inte rört hennes jävla grejer!!!" skrek han precus som han hade sagt om min förra mp3 som aldrig kom tillbaka.
till slut kom mamma och sa att han hade lämnat sakerna på trappan. den här gången fick jag sakerna till baka
den här gången
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Porrsnopp - 19 mar 08 - 18:06- Betyg:  | | Finns här för dig <3 | | liten_snopp - 30 aug 07 - 18:27- Betyg: | Fan vad hemskt.. Det gör ont att läsa och veta om att allt
detta har drabbat dig, just dig. Du som förtjänar solsken
och ljus.. Hade jag vet vad jag kunnat göra hade jag gjort
det utan att tveka.. Men jag vet inte =/ |
|
|
|
