Jag svävar men inte för kärleks skull utan
för att jag tappat fotfästet.
Samtidigt ligger jag tre meter under jorden
inte för dödens skull utan för att jag har fallit
i grop djupare än andra.
Detta är inte något jag själv valt att göra det är
andra som valt att låta mig göra detta.
Endast dom kan få ner mig och samtidigt upp mig,
de där som inte kan få nog som aldrig kommer få nog
de där som inget duger som inget aldrig kommer duga.
de där som är mina vänner men ändå inte, för inte
gör man såhär mot en vän, eller?
Den dag jag greppar fotfästet och klättrar upp från
gropen den dagen kommer jag se till att aldrig mer trilla
ner eller sväva mer, inte föräns den dagen det handlar om
kärlek eller död.
Inget annat.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| dutrorduvetvem - 16 jan 06 - 04:12 |
| verkligen fantastisk!! |
| gyemo - 9 jan 06 - 04:44 |
| Den är fantastiskt fin! |
ewalena - 9 jan 06 - 04:30- Betyg:  |
väldigt rörande Hälsninar ewalena
ha det gott med livet |
| Gullan81 - 8 jan 06 - 08:51- Betyg: |
| Fin dikt... *great* :-) |
| Bjorklund - 8 jan 06 - 08:23- Betyg: |
| ååå va fin Sandra =) så vacker .. så berörande .. så .. ja allt .. du är bäst kusinen min <3 |
