<3 |
Du var den enda som såg min själ.
Du visste alltid när något var fel.
Att du alltid kunde hitta mej i den där dimman och dra mej ut,
att du alltid fick upp det där rummet utan fönster eller dörrar.
Du lös alltid upp min mörka värld,
mitt hat försvann när jag pratade med dej.
Du fick mej att vilja leva du fick mej att vilja göra saker.
När jag gick vilse på den där kusliga stigen
fick du mej att hitta rätt endå.
När min livslåga höll på att brinna upp tände du den på nytt.
Du är en ängen du kanske bara inte vet de?
|
|
|
|
