mardröm? |
Rösterna kallar på mig i mörkret,
vädjar, ber, lockar
som om jag vore ett djur.
En katt med nio liv.
Jag grips av fruktan,
jag lamslås,
jag paralyseras.
De är här.
Ett skrik slipper ur mig
och skuggorna bär mig bort
från allt som jag en gång kallade trygghet.
Sängen, väggarna, tavlorna.
Hela min värld blir till en stillbild
som sakta löses upp
i totalt mörker.
Och jag vaknar ur min mardröm.
|
|
|
|
