Wilma och frida <3 [ del. 1 ] |
Wilma och jag har varit kompisar i ja.. hela vårt liv. Min mamma Karin och hennes mamma Ulrika, eller Ullis som jag kallar henne, har varit kompisar sen dom var 15 typ. Som vi är nu.
Jag och Wilma pratar om precis allt med varandra, vi ringer jämt när det händer någonting och berättar. När det är nåt hemsk som hänt, eller om någon känner sig deppig på nåt sätt så
är det fiket nere på stan som gäller. Café Sunshine. Där vi äter vaniljbullar och dricker en varsin latte.
Telefonen ringer och jag springer ut från mitt tråkiga rum med blåa tapeter, en säng som står under fönstret och en hylla med mina priser från fotbollsmatcher osv. Tänk om jag kunde få
vara Wilma över en dag bara..
-Aa, Frida. säger jag och hör Wilma sucka i andra änden.
-Frida.. Snyftar hon.. Hjälp! hon är ledsen! min glada, spralliga Wilma är ledsen!
-Åh Wilma, vad är det som har hänt?
-Jag.. Jag.. Jag tror mamma och pappa ska skiljas.. Mamma skriker åt pappa nere i köket om att han kan ta med sina kläder och dra.. Åh, Frida.. Kan vi ses nere på Sunshine om 15 minuter?
-Javisst, klart vi kan gumman. Lilla vännen. Vi ses snart!
-Mm.. Hejdå.
-Hejdå.
Hjälp, hjälp, hjälp. Vad ska jag säga? det är jämt Wilma som tröstar mig. Wilma är inte den som blir ledsen. Klockan var bara 12 och jag satt fprtfarande i pyamas, men det var ju lördag.
Gud så ofräsh jag var nu. Skyndar mig att tvätta av mig lite i handfatet inne på den nyrustade toaletten med guldkrokar som man kan hänga handdukar på. Jag tar på mig lite mascara och
kajal för att markera mina bruna ögon. Det mörkbruna håret borstar jag igenom och sätter upp luggen med spännen. Drar på mig mina baggy-jeans och ett vitt linne. Och utanpå det en grå,
tunn kofta. går fort ut i hallen och ser på mig själv en stund i helfigursspegeln. Det duger. Hoppar i ballerinaskorna och traskar mot stan, det tar bara 3 minuter att gå till Sunshine
från vårat hus.
När jag kommer närmare ser jag att Wilma står där, hon har svarta tights, jeanskjol och en turkos t-shirt. Gus så fint det var med hennes ljusa lockar, och hennes mascaramålade blåa ögon
till hennes kläder. Hon är perfekt, tänkte jag. Det var aldrig någon som bråkade med henne. Alla killar jagade efter henne. Nästan iallfall. När jag kom närmare ser jag att hennes ögon är
fyllda av tårar. Wilma använder nog vattenfast mascara.
Vi går tysta in. Wilma vet att jag förstår för hon går och sätter sig på dom bioröda sofforna vid fönstret och väntar på mig medan jag beställer det vanliga. Det vi kallar "Happy Meal".
Jag kommer och sätter mig, vi fick vänta lite med fikat för det var många där idag.
-Nummer 43! det var vårat nummer..
|
| Kommentarer | | woops - 21 aug 07 - 09:20 | | fortsätt :) |
|
|
|
