Varför Just Jag.... Del 2 |
1
Efter några veckor kom ja hem från sjukhuset och börja ett nytt liv…
Jag började en ny skola och jag hade nästan glömt allt förflutet.
”älskling är du säker på att jag inte skall följa med dig till skolan, det e trotsallt
första dagen och så..” Mamma stod och titta på mig med bekymrad blick.
”Ja mamma jag är säker” Jag titta på henne och log
”okej då, jag är bara så nervös” mamma krama om mig och jag gav mig av till bussen.
Det var jobbigt att gå med kryckor, men som tur va så är det bara 100m till bussen.
Jag satte mig på en bänk medans jag vänta. Jag drog upp halsduken lite extra när jag
kände hur november vindarna sved i mina kinder och jag bara önskade att bussen skulle
komma. Folk började komma till busshållsplatsen och till sist kom bussen. Jag försökte
ta mig in i bussen på lättast sätt och satte mig jämte en gammal dam som satt och
läste någon tidning. Bussen var full av morgon trötta folk som skulle till sina jobb,
skolan eller liknande.
Bussen stannade och jag hoppade av. Jag stod och bara stirrade på skolan först, sedan
börja jag lunka sakta framåt. Jag gick på en asfalterad gång väg med små buskar och
bänkar på sidorna. Jag tittade mig omkring och kände att jag blev iaktagen av eleverna
som såg mig. Jag såg många olika sortens gäng på skolgården. Jag såg ett gäng som satt
och räkna matte och ett annat som reta en liten kille med glasögon.
Jag gick till klassrumet läraren hade visat mig när jag var här på besök. Det satt massa
folk på bänkar som var formade i någon konstig modern stil. Jag ställde mig lite undan
skymt och väntade på läraren.
”Gomorron alle sammans…! Har ni haft en bara helg?” läraren som visade sig heta Miss Lorressey
tittade ut över klassen som såg helt död ut..
Några killar satt och pillade med mobilerna och några tjejer satt och diskutera deras
utseende o två plugghästar som satt och läste SO eller nåt åt det hållet… Jag tänkte för
mig själv att denna klassen var exakt lika dan som den i min förra skola. Det ända som
skilde skolan och människorna åt var utseendet.
”vi har en ny elev här i klassen här i dag, Nikki kan du kanske berätta lite om dig själv…”
Miss Lorressey tittade på mig med vädjande blick.
”ehh, okeej. Jag heter Nikki och bor i staden Dover och är 15 år och ska fylla 16 i december.”
Jag försökte le lite försiktigt utan att se för pinad ut.
Lektionen fortsatte som ingenting och ja kände hur hela jag andades ut.
Efter lektionen stanna jag kvar en stund och fick ett skåp och några böcker.
Jag hoppade iväg på kryckorna. Jag gick i korridoren och mötte ett stort gäng killar.
Jag gick framåt för jag tänkte att dom var soppas smarta och flytta sig för mig eftersom
jag hade kryckor, men nej de gjorde dom ju förstås inte. Jag kände hur ja stötte emot med
axeln mot nå annans, jag tappa balansen och ramlade. Jag satte mig på baken och försökte ta
kryckorna och komma upp på benen igen.
”ey tjejen, du skall ha respekt och flytta dig… fan ja hatar nya elever som inte fattar att
dom e skolans nördar och går i korridorerna hur som helst” en av killarna ropa till mig och
resten av gänget bara skratta.
”här… ” jag hörde en snäll röst och tittade upp. Där stod en tjej och räckt mig min krycka.
”tack, schyst” Jag log och ställde mig upp.
”jag heter Klara föresten.” Hennes blå ögon lyste när hon tittade på mig och log.
”jag heter Nikki” jag log lite försiktigt igen.
”Nu är ny här va..?” Vi börja gå lite långsamt i korridoren och små prata.
Timmarna blev dagar och dagar blev veckor. Jag och Klara blev nära vänner och var tillsammans
nästan hela tiden. Efter ett tag blev jag av med mitt gips på foten med och jag kunde gå
normalt igen.
2
Äntligen sport lov tänkte jag.
Jag och Klara stod och prata medans bussarna skulle komma. Man hörde endel som stod
och diskutera vad dom skulle göra på loven, en del skulle åka skidor och andra skulle
till medelhavet men många stanna hemma också.
”tjoo på er…” vi såg Vanessa komma gåendes mot oss med ett leende på läpparna.
”halloj” svara vi nästan samtidigt
” kan inte nu två komma på min fest på lördag? Nästan all i 9:an skall dit. ”
Vanessan kollade på oss med hopp i blicken.
”jag tror jag kan, ska bara höra med morsan” jag fundera lite men jag trodde att jag kunde i alla fall.
”ehh, jag vet inte… mina kusiner kommer och så. Men ska kolla ändå” Klara försökte le lite försiktigt.
Bussarna kom, vi sa hej då och gick till våran buss vi skulle med.
När jag kom hem satte jag mig och gjorde lite läxor tills jag skulle cykla till fotbollsträningen.
När alla hade bytt om så börja vi träningen. När jag sprang där på planen med fotbollen framför
mig kände jag hur mycket jag hade saknat det här… det var som en dröm.
När träningen var slut cyklade jag hem igen. När jag kom till våran uppfart stod det en polisbil där…
Jag kände hur min puls börja höja sig och jag kom och tänka på när det stod två här när Joe och
pappa hade dött. Jag slängde cykeln i buskarna och sprang in. Jag hörde hur TV:n var på och gick
in i vardagsrummet.
Där såg jag nåt jag inte vill se. Mamma satt där och höll om någon konstig man.
Del 3 på G (kan ta lite tid..x) )
|
| Kommentarer | | deng_deng - 18 aug 07 - 14:15 | | Inte alls lika bra som första men fantasin dog ut lite för mig... xD |
|
|
|
