På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Kärleken går aldrig att glömma - Del 14

Elina kom fem minuter innan lektionen skulle börja på tisdagen. Agnes var som vanligt redan där och stirrade på Elina med öppen mun, när hon kom emot henne. De kramade varandra och Elina la ner sina böcker i skåpet.
”Vad har du gjort?” sa Agnes förskräckt. Elina ryckte på axlarna.
”Inget särskilt… sovit?” sa hon, mest på skämt. Men Agnes verkade inte tycka att hon var särskilt rolig.
”Nina, du har ju förstört dig själv. Hur mycket målarfärg använde du?” Elina himlade med ögonen. Hon hade lånat mammas smink igen, men hon hade använt lite mer, och även lite foundation denna gång.
”Jag har inte använt någon målarfärg alls. Det kallas smink, och om du inte har märkt det så använder alla här smink”, sa Elina irriterat.
”Men du är inte som alla andra”, sa Agnes. ”Det är därför jag gillar dig.”
”Nej, just det. Jag är ju fortfarande mig själv? Titta, brunt hår, tandställning…” sa Elina och pekade. Agnes suckade.
”Du är inte alls dig själv. Gå och tvätta bort det där nu”, sa hon otåligt. Elina skakade på huvudet.
”Du kan inte bara befalla mig vad jag ska göra!” fräste hon. Agnes såg på henne.
”Det gör jag inte heller”, sa hon kyligt. Läraren kom och hon skyndade sig in i klassrummet. Elina stod kvar och såg efter sin enda vän. Hon kunde vara så envis ibland. Vad störde det henne om Elina sminkade sig lite? Elina tog sina saker och följde efter in i klassrummet. Hon fick väl ta och snacka med Agnes efter lektionen.

Mycket riktigt, efter lektionen gick hon fram till Agnes och la en hand på hennes arm.
”Förlåt, men jag fattar faktiskt inte vad som gör dig så sur”, sa hon. Agnes ryckte på axlarna.
”Förlåt själv… jag är nog bara lite förvånad över att du har förändrats så mycket. Jag menar… du har börjat röka, svära och sminkar dig. Det är inte likt dig”, sa Agnes.
”Men när du började förändra dig. Färgade håret grönt, sen svart, sen blått och nu rosa och köpte Valle så brydde jag mig fortfarande. Jag blev inte arg. Såklart blev jag väl förvånad, men jag visade inte som du”, sa Elina fortfarande ganska irriterat.
”Jag vet… förlåt. Jag bara… jag vet inte. Jag har ingen bra förklaring. Förlåt. Du är fortfarande min bästa vän, hur mycket målarfärg du än gömmer dig under”, sa Agnes.
”Vilken tur, för det är du också, vilken hårfärg du än har”, sa hon. Agnes log och Elina kunde inte hålla sig längre. Hon sprack också upp i ett leende.
”Såå, vad vill du göra? Vi har en timmes håltimme”, sa Agnes. Elina tänkte efter.
”Kan vi inte gå och köpa glass på Donken?” sa Elina.
”Det där låter mer som den Elina jag känner”, skrattade hon. Elina ryckte på axlarna.
”Ja, McDonald’s glass är god”, sa hon och låtsades vara eftertänksam. De tog med sina plånböcker och lämnade skolan.

Linus kollade på klockan. Tio i tre. Han skulle hinna perfekt till att hämta Bella.
”Tja då Benjamin”, sa han och höjde handen. Benjamin såg upp från sitt skåp.
”Tja”, sa han. Linus sprang nerför trapporna och ut till cykelstället. Han hann inte låsa upp cykeln innan någon kastade sig på honom så att han nästan föll omkull.
”Hej!” sa en glad Julia ivrigt. Linus återfick balansen och ställde sig så att han hade stöd mot järnräcket bakom honom.
”Hej”, sa han lite besvärat och kliade sig i huvudet. Julia kom närmare.
”Kan inte du skjutsa mig? Jag ska hem och du fattar inte hur ont jag har i fötterna”, sa hon och pekade på de högklackade skorna. Linus visste inte vad han skulle säga.
”Snälla?” sa hon och blinkade med de långa lösögonfransarna. Linus ryckte på axlarna.
”Alltså… jag ska liksom inte åt det hållet…” sa han. Julia satte ena handen i sidan och såg på honom.
”Nähä? Vart ska du då?” sa hon och såg granskande på honom. Linus suckade inombords.
”Till… Ängatorpskolan” sa han kort och låste upp cykeln.
”Ängatorpskolan?” sa hon förvånat. Linus nickade.
”Japp”, sa han.
”Men… slog inte du typ ihjäl Leo?” sa hon. Linus skakade irriterat på huvudet.
”Nej, han slog ner mig, och jag slog tillbaka” sa han kyligt. Han ville inte höra från henne att han hade ”slagit ihjäl” någon.
”Men vad ska du dit och göra?” sa hon och gick närmare. ”Är det inte mysigare att dra hem till mig och sätta på en film eller något?”
”Nej… asså jag ska träffa någon där”, sa Linus och backade ett steg. Julia såg på honom.
”Träffa någon? En tjej?” frågade hon. Linus nickade.
”Japp”, sa han igen.
”Vem då?” sa Julia och Linus såg hur hennes ögon smalnade.
”Bella, hon var på festen du inte kom på”, sa Linus och hoppade upp på cykeln.
”Jag kunde faktiskt inte komma”, fräste Julia ilsket. Linus ryckte på axlarna.
”Vi träffades där i alla fall”, sa Linus. Han började trampa ut på gatan.
”Linus!” ropade Julia efter honom. Han stannade och vred på huvudet mot henne. Hon sprang ikapp honom på sina höga skor.
”Hejdå”, sa hon och pussade honom på kinden. Han nickade bara som svar och cyklade sen vidare.

Han såg Bella och körde in framför henne.
”Tja snygging”, sa han och fick en puss på kinden som tack. (den kind som Julia inte hade pussat på)
”Du ser inte så dålig ut du heller, när du kommer här på din ädle springare”, sa hon och hoppade upp på pakethållaren.
”Den ädle springaren blir snart utbytt mot en vit en”, sa Linus och tänkte på moppen han skulle köpa när han hade råd. Bella höll löst i hans skjorta när dom susade nerför backen.
”Jaha, jag tycker den här är ganska söt faktiskt” sa hon. Linus släppte av vana ena handen från styret. Han brukade cykla med en hand. Bella skrattade.
”Försöker du impa på prinsessan nu också” sa hon. Linus skakade på huvudet.
”Nej, det behövs inte. Jag vet att prinsessan redan håller av den som räddar henne.” Bella skrattade igen.
”Var inte alltför säker”, sa hon. De var framme vid Linus hus och dom hoppade av cykeln.
”Nu ska den ädle springaren få vila i det söta lilla stallet”, sa Linus och ledde in Cykeln i garaget. Han kom tillbaka och tog Bella i handen.
”Det kan han nog behöva, efter allt fläsk han fått bära runt på idag”, sa Bella. Linus såg på hennes pinnsmala kropp.
”Säg inte sådär, då blir du bara som alla andra bitchar som finns i den här hålan”, sa han halvt på skämt. Bella såg förnärmat på honom.
”Bitch? Vem kallar du bitch? Bimbo, kanske, men bitch?” sa hon. Linus ryckte på axlarna.
”Jag menar bara att du är perfekt som du är”, sa han och ledde in henne i hallen där han sparkade av sig skorna. Bella tog tag i kragen på hans skjorta.
”Om du inte fattade det, så syftade jag inte på mig själv, utan på dig”, viskade hon och skrattade. Han såg ner på sin kropp, som han själv tyckte var väldigt vältränad.
”Vad menar du med det?” sa han med ett leende.
”Inget speciellt”, sa Bella och log oskyldigt.
”Så prinsessan är lite kaxig?” sa han och kittlade henne. Hon skrattade högljutt och gav till förtjusta tjut.
”Nej, Linus! Sluta!” skrattade hon. Han lyfte upp henne någon decimeter och snurrade runt henne.
”Aah! Linus!” sa hon och skrattade hejdlöst. Han släppte ner henne, men hon höll nästan på att ramla omkull. Hon tog tag i hans arm och höll sig på så sätt kvar på fötter. Skrattande, tog sig båda in på hans rum. Bella kastade sig på sängen.
”Om du fattar vilket straff det är att gå i högklackat en hel dag”, sa Bella. Linus log och la sig bredvid henne.
”Jag har aldrig fattat det där med högklackat”, sa han och såg upp i taket. ”Ni klagar över att det gör ont och att ni inte ens kan gå utan att ramla, ändå så använder ni det?” Bella slog honom löst på armen.
”Du fattar ju inte”, sa hon. ”Ni killar fattar verkligen ingenting om mode eller kläder.” Linus såg på förnärmad blick.
”Jag förstår inte vad du praaatar om! Jag har ju bara märkeskläder, alltså jag måste ju säga att Dolske & Gabanja är mitt favorit märke! Deras parfymer luktar bara sååååå gott”, sa Linus med låtsad, fjollig röst. Bella skrattade.
”Dolce & Gabbana” rättade hon honom. ”Dessutom är du varken bög eller bögig”, sa hon. Han höjde på ögonbrynen.
”Vad vet du om det?” skämtade han. Hon tog hans hand.
”Då skulle du inte ligga här med mig”, sa hon. De var tysta och förde ansiktena närmare varandra. Plötsligt snuddade han vid hennes läppar med sin egen mun.
”HALLÅ! LINUS!” vrålade någon och dörren slogs upp. Linus satte sig häftigt upp.
”Oj, sorry”, sa Nanna som stod i dörröppningen. ”Öh, jag bara undrade om du hade sett mina… eh… det var inget”, sa hon och stängde dörren.
”Förlåt”, sa Linus. Bella log mot honom.
”Vad söt hon var. Var det din syrra?” frågade Bella. Linus nickade.
”Söt för omvärlden, men du vet inte hur det är att bo med henne”, sa Linus och la sig ner bredvid Bella igen.
”Många killar hemma eller?” sa Bella. Linus nickade.
”Alldeles för många, och du vet ju, en överbeskyddande broders känslor”, sa han. Bella var genast nära honom igen.
”Tur att jag inte har någon överbeskyddande brorsa”, mumlade hon och Linus kände hennes läppar mot sina.

// Kommentera gärna! :) förlåt att det tog ett tag innan jag la ut denna del, men jag har börjat skriva på kvällarna av någon anledning och blir inte klar förrän typ kl. 3 på morgonen och det är mycket roligare att lägga ut delarna när folk är inne. :) Hade bra! Kramar // Chulia <3

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 30 nov 08 - 20:55- Betyg: