Ett helt nytt slut
Det känns lite konstigt att nu skriva den sista delen i min så kallade självbiografi. Mitt liv är ju inte över ännu, det händer fortfarande saker i min vardag som är sjuka eller konstiga. Stundvis även vackra. Jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med vem jag är, men något är helt säkert. Mitt liv är en saga som får änglar att gråta.
Jag började prata med en psykolog vid namn Lillebror, och tillsammans kom vi fram till att ge DBT behandlingen en värdig chans. Och jag fick äntligen veta vad som var fel med mig. Ingen sade det rent ut, men då och då smög dom in orden och på alla papper jag fick stod det "borderline-enheten". Jag har borderline - personlighetsstörning. Lillebror berättade för mig att det innebär att patienten har svårt att hantera känslor, dålig självkänsla och ett självdestruktivit beteende. Jag antar att han hade rätt när han sade att det stämde bra in på mig. Men det kändes som att vi stod stilla på samma fläck hela tiden, och jag började bli otålig. När jag träffade min läkare, Mats, igen krävde jag att få starka ångestdämpande piller. När han nekade mig började jag gråta, men inte ens det bet på honom.
Så kom plötsligt den dagen jag väntat på i nio år. Grundskolan var äntligen slut. Mina två svenskalärare sade till mig att jag var den bästa svenska-elev någon av dom någonsin haft, och att dom räknade med att jag skulle bli rik på min skrivning. Tårögt tackade jag för komplimangerna, och tänkte att det kanske skulle bli något av mig, trots allt. Trots att jag hade IG i idrott. Jag gick ut grundskolan med 200 poäng, något som gott och väl räckte för att jag skulle komma in på GUC i Uppsala. Vad dom siffrorna kommer ifrån har jag fortfarande ingen aning om. Människor grät på skolavslutningen. Även jag var lite tårögd, men av helt andra orsaker. Att skiljas från dessa människor påminde mig om saknaden av Ängel, och främst Elvis. Jag var dödsdömd, så kändes det iallafall. Men när skolan var slut tänkte jag att jag skulle få mer tid över till att supa. Och det fick jag också. Men jag trodde aldrig att det kunde leda till något positivt.
Dagen efter att jag slutat nian följde jag med Carro på en fest med människor jag aldrig tidigare träffat. Och jag blev hänförd, ty dom människorna var speciella! Dom var alternativa från topp till tå, och jag kände att jag passade in! Och tro det eller ej, men just den kvällen slutade bra för mig. Den var början på en förälskelse som så småning om verkligen ledde till ett seriöst förhållande. Jag har lyckats med det omöjliga, jag är kär igen, och dessutom lyckligt kär. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Och vetskapen om att det finns någon som är lika galen i mig som jag i honom ger mig styrkan att stå.
Jag önskar så intensivt att jag kunde säga att jag är lycklig nu, men det vore att ljuga. Faktum är att jag nästan gråter just nu, när jag inser hur hopplöst allting verkligen är. I DBT inriktar vi oss främst på att jag skall kunna lägga självdestruktiviteten bakom mig, men det är så otroligt svårt. Nu under sommaren har vi inte haft några samtal, så jag har inte fått någon som helst hjälp. Flera gånger har jag fått återfall, och dom blir allt fler med tiden. Det fanns en period då jag mådde bra, då min medicin (remeron) började ge effekt. Men den tiden är förbi, jag är åter igen inne i självmordstänkandet. Och jag ser hopplöshet och mörker vart jag än går. Jag skulle också vilja säga att jag har vunnit kampen mot drogerna, men jag vet ännu inte hur pass sant det är. För hur skulle jag egentligen reagera om någon erbjöd mig en drog just nu? Det är svårt att säga. Just nu försöker jag fokusera på framtiden. Imorgon skall jag göra något drastiskt igen och färga håret rosa och svart. På måndag börjar jag gymnasiet och kan bara hoppas på att jag klarar mig undan mobbning där. Snart är min första bok färdigskriven. Det är en diktsamling som förmodligen skall heta "En oslipad diamant", och jag kommer ge ut den under namnet Evelyne Emelie Engwall.
Det finns stunder då längtan efter att utöva självdestruktivitet riktigt skriker i mitt hjärta, och det finns stunder då jag längtar efter att försvinna in i drogernas värld igen. Det finns stunder då jag saknar Elvis så mycket att det känns som om hjärtat ska spricka, och det finns fortfarande stunder när jag drar mig till ensamheten. Det finns stunder då mitt livs historia passerar som en revy för mina ögon, då jag återupplever våldtäkten, Ängel, drogerna och kriminaliteten. Jag är inte frisk, inte ännu. Jag har fortfarande mycket att ta mig igenom för att kunna leva ett liv utanför psykiatrin. Och att andas utan remeron, det går inte ens att tänka på just nu. Jag kommer alltid vara fast med denna nostalgi som mitt hjärta besitter, men jag är fast bestämd att se till att det aldrig blir mer än nostalgi. Det förflutna är inte längre bort än ditt senaste andetag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Fiiiaaas - 5 aug 10 - 19:11- Betyg:  |
herregud :o du är så stark som klarar av att skriva ner det här.
Du har talang och det kan vara en del av ditt bearbetande att få skriva ner det.
Jag ska faktiskt erkänna att det ligger djupt i mig just nu och kommer göra det länge.
Ta hand om dig, du är stark och du kommer klara dig igenom det<3 |
| lumman - 27 okt 08 - 16:37 |
Jag har läst alla delar i en rad nu, och att säga att jag
bara blev berörd och grät lite vore en lögn. Därför
att denna berättelse fick mig att tänka på mig själv.
Hur likt detta är mig. Såklart inte allt, alla är ju
unika, men lite grand. Jag har också skadat mig själv.
Haft dagar då jag har försökt ta livet av mig men inte
har lyckats. känt att alkohol är den enda utvägen.
Många människor är som du och jag. Dem vågar bara inte erkänna
det. Jag vågar, men jag tror aldrig jag hade klarat
vara lika stark som du. Jag hade nog gett upp.
Jag tyckte det var starkt av dig att skriva allt och dela
med dig av ditt liv. Du har hjälpt mig och säkert många andra
genom att dela med dig. Önskar dig all lycka som finns kvar
i världen. Du är värd den.. |
| louvren - 19 jul 08 - 17:56- Betyg: |
| dina ord förklarar verkligen hur du måste ha känt dig under de här åren. jag önskar dig allt gott. |
| muppot - 4 maj 08 - 17:05- Betyg: |
| herregud... du är underbar |
| punkiiis - 1 sep 07 - 18:45- Betyg: |
du klarade det bättre en min bror han fick 175 tror jag och han har gått skolan typ hela tiden ;).'
jag trodde på dig heeela tiden |
| stor_snopp - 30 aug 07 - 18:30- Betyg: |
| Jag är så stolt över dig emelie altså du förstår inte, du är så JÄVLA duktig, och jag vet att du kan klara det! |
| amandah93 - 28 aug 07 - 14:41 |
| underbart <3:) |
| Lovely__ - 27 aug 07 - 19:10- Betyg: |
Nu har jag läst alla dina delar, och det känns faktisakt lite sorligt att det är slut nu, att det inte kommer fler delar. Men trots allt så känns det ju bra att det börjar gå på rätt håll för dig, även fast stegen är små och det inte är jätte stora framsteg, så går det ändå på rätt håll. Och det är ju huvudsaken!
Och jag hoppas at din bok ges ut snabbt, för jag riktigt längtar efter att läsa den! :D |
| Emely_ - 21 aug 07 - 19:10- Betyg: |
Älskade ängel,
Nu har jag läst alla delar och jag grät varje del,
Även denna..
Att veta vad du gått igenom och hur det tagit på dig,
Jag har sett smärtan lysa igenom dig,
I verkligheten och det gjorde ont..
Att se dig så förtvivlad och rädd,
Men du vet att för varje andetag du tar,
Så gör du mig bara stoltare över dig.
Jag kommer köpa din bok,
och jag vet att jag kommer älska varenda mening,
För du har talang och är en äkta poet,
Jag kommer aldrig släppa din hand,
Och någon dag kommer allt bli bra,
Lovar dig det <3
Jag älskar dig mest! |
| em_met - 19 aug 07 - 11:06- Betyg: |
Nu har jag läst alla din kapiteln.
O jag bara älskar din historia.
Även om den är hemsk och om den är sann som du påstår
(ojag tror dig) så lider jag verkligen med dig...
Den är så himmla bra skriven, helt ortroligt. Önskade faktist att jag hadde din skriv förmåga.:]
Kram
// Emelita |
| kleckan - 16 aug 07 - 21:51- Betyg: |
Nu har jag lästa alla dina delar. Varenda en. Det är otroligt
bra skrivet, och tror det eller ej, jag känner igen mig.
Jag går också på DBT, kom in i april i år.
Din berättelse är verkligen gripande, och jag hoppas,
att du en dag finner styrkan att verkligen lägga det
självdestruktiva bakom dig. Jag vet att det är svårt.
Det tycker jag också...Vill du prata med någon, om DBT eller om
du vill har lite förslag på lösningar eller nåt, skriv en rad till
mig, det vet jag att du kan ;)
Jag kan ju lite om sånt här...av egna erfarenheter.
Lycka till och stå på dig. Du är ovärderlig precis som du är!
Stor Kram / |
| Spoiltkid - 16 aug 07 - 21:26- Betyg: |
Du Skriver jätte bra , och jag löängtar tills din
bok kommer ut |
| tjejenfin - 16 aug 07 - 20:06- Betyg: |
Kära ängelsyster, så mycket jag beundrar dig för allt =)
Obeskrivligt vackert <3 |
| psychopatica - 16 aug 07 - 13:57- Betyg: |
sötnöt, allt kommer bli bra, det är vad jag hoppas iallafall.
Vill att du ska bli bättre, och resten av änglarna, då kan vi visa människan hur bra vi är,
och att vi klarar allt. Fortsätt kämpa ängel.
Så fort jag ser din bok där i hyllorna, kommer jag köpa den.
Dina underbara och magiska ord går inte att missa.
Tonvis med kärlek ängel <3<3 |
| TrasigFlikka - 16 aug 07 - 11:26- Betyg: |
Dina
ord
är
magi!
Och jag beundrar dig för din otroliga styrkan du har!
Jag hoppas du en dag finner frid och lycka, för det är du verkligen värd!
Jag kan inget annat än önska dig lycka till i livet :)
(Och får du en bok utgiven så skulle jag köpa den direkt.
FÖR DU KOMMER BLI NÅGOT STORT, FÖR DU HAR TALANG!) |
| MittNattlinne - 16 aug 07 - 10:19- Betyg: |
FAN VAD BRA!
Jag köper gärna din bok om den
kommer ut, viklet jag hoppas!
Du har talang! (:
<3 |
| Muffinz - 16 aug 07 - 08:42- Betyg: |
fyfan va fint det är blir helt tårögd !!!!!!
helt klart man köper din bok när den kommer ut !!!
så jävla starkt av dig att skriva detta!! |
| Min_flicka - 16 aug 07 - 07:50- Betyg: |
| BRA |
