Kärleken går aldrig att glömma - Del 13 |
Elina la in sina saker i skåpet hon blivit tilldelad. De hade fått nya skåp av någon anledning. Och såklart lyckades hon få skåpet bredvid Malvina. En av de som hackade på henne mest av alla. Agnes hade sagt åt Elina att det bästa sättet att få de att sluta, var att ignorera dom. Det skulle inte bli lättare nu när de hade skåp bredvid varandra. Elina suckade och tog upp sin väska. Hon tejpade fast sitt schema och en bild på henne och Agnes. Något trillade ur en av hennes böcker när hon skulle ställa in den i skåpet. Hon plockade upp den och såg att det var en bild på Linus. Den bild hon hade snott från Julia kvällen innan hon skulle åka. Egentligen hade den vart på både Linus och Julia, men Elina hade rivit bort Julias del av bilden. Hon tänkte efter ett tag. Egentligen borde hon slänga den om hon skulle fullfölja sin ”operation: glömma Linus” men samtidigt var det nästan det enda hon fått med sig från Norrland. Och det skulle vara det enda som påminde henne om honom. Helt kunde hon ju inte glömma honom, så tillsist tejpade hon också upp bilden på honom i skåpet. Hon tog ett steg bakåt och beskådade sitt skåp. Det var fräschare än hennes förra skåp, och nu också lite mer personligt. Ett långt pekfinger med manikyrerad nagel pekade plötsligt på fotot av Linus.
”Vem är det där?” frågade Malvina som plötsligt dykt upp bredvid henne.
”Ingen…” mumlade Elina. Malvina såg intresserat på bilden.
”Han var ju snygg. Vem är det?” frågade hon igen. Elina visste inte vad hon skulle säga.
”Eh… han är mi…” Hon hade tänkt säga ”mitt ex”, men Malvina hann före.
”Är han din pojkvän?” frågade hon med stora ögon. Elina njöt av att se henne så förvånad, ja nästan avundsjuk. Utan att hon själv visste vad hon gjorde nickade hon.
”Ja, vi är tillsammans. Vi träffades under sommaren”, sa Elina. Hon hörde sig själv säga orden, som om någon annan sagt det. Varför sa hon så? Hon och Linus var inte alls tillsammans.
”Vad heter han?” frågade Malvina, som fortfarande stirrade på fotot.
”Linus”, sa Elina med kort och överlägsen ton. Agnes kom bakom henne och tog tag i hennes arm.
”Kom nu, Nina”, sa hon.
”Mm… ska bara låsa”, sa Elina och stängde skåpet. Malvina som fortfarande verkade förvånad över Elinas (i och för sig påhittade) avslöjande, stod kvar och såg efter dem.
”Vad var det där om?” frågade Agnes irriterat och såg bakåt på Malvina.
”Vaddå?” sa Elina oskyldigt. Agnes ryckte på axlarna.
”Kom, jag måste berätta en sak för dig”, sa Agnes. De gick till lekparken mitt emot skolan och satte sig på gungorna.
”Vad?” frågade Elina.
”Du är väl min bästa vän?” frågade Agnes oroligt. Elina nickade.
”Det vet du att jag är!” sa Elina chockat. Hon trodde Agnes tog för givet att de var bästa vänner.
”Och som min bästa vän måste du hålla hemligheter”, sa Agnes och ignorerade Elinas tonfall.
”Ja, men jag har väl aldrig berättat någont…” började Elina.
”Och om jag berättar något som absolut inte får komma ut, så säger du väl ingenting?” sa Agnes. Elina nickade igen. Ganska sur nu, eftersom det var självklart att hon och Agnes alltid hade vart bästa vänner. Så länge de gått i samma skola i alla fall.
”För om det här kommer ut…”
”Men sluta nu, för fan! Du vet väl att jag aldrig har eller skulle berätta för någon! Vem skulle jag förresten berätta för? Du är min enda vän!” sa Elina ilsket. Agnes såg chockat på henne.
”Sen när började du svära?” sa hon förvånat.
”Jag får väl svära hur mycket jag vill? Du svär ju också!” sa Elina till sitt försvar.
”Ja, men… du svär ju aldrig”, sa Agnes.
”Jag har väl ett eget liv?” fräste Elina. ”Fortsätt nu.”
”Jo, men… om du berättar…” fortsatte Agnes. Elina la sin hand på hennes.
”Jag kommer inte att berätta! Jag lovar. På vår vänskap”, sa Elina och la sin andra hand på hjärtat. Agnes verkade nöja sig med det.
”Jo… jag… Hos pappa träffade jag liksom… en kille… och jag… vi liksom… Jo, men det klickade liksom”, sa Agnes.
”Klickade?” sa Elina skeptiskt.
”Jo, men… Han var son till någon av pappas kunder… och jag var med på ett av hans möten och han var också där, och sen gick vi ut och snackade om allt möjligt. Vi gillar typ samma musik och så… allt hände så fort…så plötsligt kysste han mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Det enda jag kom på var att kyssa tillbaka… så… sen träffades vi i några dagar… och… och plötsligt låg jag där i sängen med honom. Jag vet inte hur det hände… men plötsligt…”
”Låg du med honom?” avbröt Elina bestört. Agnes nickade och såg drömmande ut.
”Jaa… och det var helst... fantastiskt”, sa hon och såg ut att vara någon helt annanstans. Elina visste inte vad hon skulle säga. Hon borde vara glad för Agnes skull. Hon verkade ha hittat någon som hon gillade. På riktigt…
”Är du kär i honom?” frågade Elina. Agnes nickade.
”Jag tror att jag älskar honom…” sa hon. Elina blev förvånad. Agnes hade alltid sett kärleken som något hemskt. Nästan som rökning. Något man blev beroende av och hon och Elina hade lovat varandra när de var små att aldrig någonsin bli kära. Elina hade brutit det löftet många gånger. Fast hon hade bara trott att hon var kär. Agnes hade däremot aldrig brutit det… förrän nu.
”Han är arton och han ska komma hit om en vecka för att studera någonting.”
”Arton?!!” nästan skrek hon ut.
”Tyst! Du lovade att inte säga något! Om mamma får reda på det… ååh, hon skulle döda mig!” kved Agnes. Elina såg sig omkring. Det verkade som att ingen hade hört.
”Jag lovar, jag ska inte säga något”, sa hon. Agnes tog hennes hand.
”Lovar du?” sa hon oroligt. Elina nickade.
”Jaa, jag lovar. Vad tror du om mig egentligen?” sa hon. Agnes log.
”Tack, jag visste att jag kunde lita på dig.” Elina log tillbaka och kramade om henne. Efter en stund drog de sig tillbaka.
”Hur var veckan med din kusin då? Var hon lika hemsk som vanligt?” frågade Agnes och plockade fram Valle. Elina visste inte vad hon skulle säga.
”Ja… det var hon väl… fast... det var helt okej”, sa hon tillsist.
”Jaha? Helt okej? Det har aldrig vart 'helt okej' förut. Hittade du också någon?” frågade Agnes ivrigt. Elina visste inte vad hon skulle säga. Hon hade ju hittat någon. Det hade ju inte gått som hon ville bara. Men hon kunde inte förmå sig att säga att hon hade sabbat det här också, när Agnes till och med lyckats komma i säng med en kille.
”Jaa, jag hittade någon”, sa Elina. Agnes log.
”Vad kul, är du kär i honom då?” frågade hon. Elina log.
”Jag tror aldrig jag har vart så här kär faktiskt”, sa hon.
”Vad heter han?”
”Linus…” sa Elina.
Säg det nu då! Det är inte svårt! ’fast jag gjorde slut innan jag åkte’ var allt hon behövde säga. Sju ord.
Kom igen, säg dom! Säg det nu!
”Ska han också komma hit?” frågade Agnes. Elina nickade.
”Om han kan”, sa hon.
Din jävla idiot! Hur svårt kunde det vara? Du hade en chans! En chans! Och du sumpade den!
”Gud vad roligt! Jag längtar verkligen tills Aaron kommer…” mumlade Agnes. Elina förstod att Aaron måste vara killen. Agnes pojkvän. Det kändes konstigt att Agnes hade en pojkvän.
”Mm...” sa Elina och tog upp Julias cigarett paket. Allt ljug gjorde henne stressad, och stress fick henne att röka.
”Vill du ha?” mumlade hon med cigaretten i munnen och höll fram paketet mot Agnes, som genast skakade på huvudet.
”Röker du?” frågade hon. Elina himlade med ögonen.
”Alla röker nu…” muttrade hon.
”Inte jag”, sa Agnes och tryckte bort Elinas hand. Elina suckade och tände cigaretten. Hon drog ett djupt bloss och blåste ut röken.
”Röker du?” sa någon med förvånad röst. Både Elina och Agnes vred på sina huvuden och såg Malvina, Nadja och Nathalie, stå en bit ifrån dem.
”Ja, tänk för att jag gör det”, sa Elina irriterat.
”Jävlar, du har förändrats”, sa Nathalie. Malvina nickade.
”Ja, faktiskt. Har det hänt något vi har missat eller?” sa Nadja. Malvina såg ut som att hon just kommit på något.
”Det är den där Linus va? Det är han som har fått dig att ändra dig!” sa Malvina triumferande. Agnes såg chockat på Elina.
”Hur vet dom om honom?” sa hon. Elina såg skamset på Agnes.
”Malvina… såg en bild i skåpet…”
”Så det var det ni snackade om? Och jag var inte värd att veta?” sa Agnes sårat.
”Sluta nu, jag sa det ju sen”, försvarade sig Elina. Agnes reste sig tvärt upp och höll på att tappa Valle, men lyckades fånga in honom i sista stund. Hon la honom i innerfickan igen.
”Jag trodde att man berättade för sina bästa vänner först!” sa Agnes ilsket och började gå. Elina skyndade efter henne.
”Okej, förlåt. Jag borde ha berättat med en gång, men jag hann inte”, sa hon. Agnes stannade och vände sig om mot henne. Hon såg fortfarande sur ut.
”Du… förlåt”, sa Elina igen. Agnes ryckte på axlarna.
”Okej, men lova att berätta för mig först nästa gång”, sa Agnes. Elina lovade och de började gå tillbaka till skolan. När de gick förbi Malvina, Nadja och Nathalie hörde de hur Malvina viskande berättade för tjejerna vad Elina hade berättat för henne. Snart skulle hela skolan veta om att mesen Elina hade skaffat pojkvän under sommarlovet. Någon som var snygg till och med. Vad kunde han se hos henne? Vad de inte skulle veta var att pojkvännen bara fanns i mesen Elinas fantasi.
"Nämen, är vi inte lilla avhopparn?” pikade han. Linus ignorerade honom, något han var van vid.
”Jag vill prova en gång. Känns det inte bra hoppar jag av. Annars fortsätter jag till SM”, sa Linus bestämt. Pelle granskade honom.
”I vanliga fall brukar jag inte ta tillbaka avhoppare, men när det gäller så duktiga…”
”Kom igen, ge mig en chans till”, tjatade Linus. Pelle nickade.
”Visst, värm upp först bara”, sa han. Linus nickade och gick ut i omklädningsrummet. Han bytte snabbt om och gick ut igen. Han tog ett hopprep och började hoppa. Hundra hopp åt ena hållet, sen bytte han till andra hållet. Han ökade tempot, och fortsatte sen med tvåhundra hopp åt varje håll. Sen övade han själv med några slag.
Två höger, en vänster. Två vänster, en höger…
”Avhopparn!” vrålade Pelle. Linus avbröt sig mitt i ett slag och gick bort till Pelle.
”Vad?” sa han kort.
”Jag vill att du ska prova att köra i ringen”, sa han. Linus tänkte först protestera, men en blick av Pelle sa honom att det inte var någon idé.
”Visst”, muttrade han och kravlade upp i ringen.
En och en halv timme senare kom han upp ur träningslokalen och låste upp cykeln. Han hade tränat hårt hela kvällen och var ganska trött. Men det hade vart värt det, för Pelle hade till slut sagt att det var bra gjort av honom.
”Jag ser helst att du stannar kvar”, hade han sagt när Linus fått tecken att han inte behövde träna mer. Det kanske var så att han var skapt för boxning. För slagsmål. Egentligen hade Benjamin rätt. Leo hade försökt slå ner honom först, och han hade bara försvarat sig. Han hoppade upp på cykeln och cyklade hemåt. Klockan var tio över nio när han kom hem.
”Hallå?” ropade morsan från vardagsrummet.
”Hallå”, ropade Linus tillbaka.
”Det står rester i mikron”, skrek morsan. Linus slängde av sig skorna som stank av fotsvett och gick in i köket. I mikron hittade han mycket riktigt kalla fiskpinnar med potatismos som han värmde på. Han tog med sig maten ut i vardagsrummet där morsan satt och läste tidningen. Han satte sig i soffan och slog på teven. Han zappade bland kanalerna och nöjde sig tillsist med femmans ”CSI”. Efter en stund kom Lukas in och gav honom sällskap.
”Tjaa, Linkan” sa han och satte sig bredvid honom i soffan med ena armen om honom. ”Fan vad du stinker svett.”
”Håll käften”, sa Linus.
”Måste ni prata så där med varandra?” frågade Morsan som såg upp från sin tidning. Varken Linus eller Lukas svarade. Lukas släppte Linus och ägnade sig åt TV programmet istället. En timme senare, bar Linus ut tallriken i köket och ställde in det i diskmaskinen. Sen gick han in på sitt rum. Han orkade inte plugga. Han var för trött för det. Han la sig raklång på sängen och stirrade upp i taket. I morgon kväll skulle han vara med Bella. Han var både glad och ledsen. Det skulle bli kul att träffa henne, han tyckte ju om henne. Eller? Hursomhelst så behövde de ju inte fortsätta att hålla på som de gjort på festen. De kunde ju bara snacka eller… vem fan försökte han lura? Bella skulle knappast vilja sitta och snacka. Hon skulle gå direkt på. Hon var den sortens tjej.
Men Elina då? Kunde han bara… Ja, det var klart. Elina hade visat klart och tydligt att hon inte ville ha med honom att göra. Det bästa han kunde göra för att glömma henne var att hitta någon annan.
// Än en gång, tack för kommentarerna ;) Hoppas ni inte tröttnar för den är knappast slut än... Jag har mycket mer. :) Kramar // Chulia <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 30 nov 08 - 20:48- Betyg:  | | Elina Elina Elina<3 | | hannishen - 2 maj 08 - 22:22- Betyg: | | jättebra :) | | niinnii - 27 aug 07 - 18:54 | gosh tjejen!
du kan verkligen dettava du gör! | | ammi_ - 20 aug 07 - 16:08- Betyg: | | som vanligt superbraaa!! | | prickigthallon - 18 aug 07 - 22:22- Betyg: | | Såååå bra ;D;D;D | | jenny_t94 - 17 aug 07 - 11:04- Betyg: | | går icke att tröttna på denna:P | | fanny_94 - 17 aug 07 - 09:53- Betyg: | | jättebra:) | | TomKaulitz - 16 aug 07 - 17:04 | | Jätte bra! | | - 16 aug 07 - 10:37- Betyg: | Jättebra!
Det går inte att tröttna på den!!!
Hoppas nästa del kommer snart!!! | | _m4ng0_ - 16 aug 07 - 01:06- Betyg: | | asbra som vanligt! mer tack :D | | ashortstory - 15 aug 07 - 21:41- Betyg: | jag är helt fast :)
den här novellen är den bästa jag läst på länge.
fortsätt, jättebra! :D <3 | | stinamelin - 15 aug 07 - 21:36- Betyg: | | Ååå bra att det är mkt kvar =) så man har ngt o följa liksom för den här är skitbra :D | | SilverAndCold - 15 aug 07 - 18:19- Betyg: | JÄTTEBRA! =D
Du skriver verkligen skitbra, man blir helt fast i dina noveller! =)
Hade bäst! <3
/m.K | | empalove - 15 aug 07 - 18:08- Betyg: | | skit bra!! MER NU!! | | gullunge_92 - 15 aug 07 - 17:46- Betyg: | | Jätte bra! FORTSÄTT:) | | FjOLaa__ - 15 aug 07 - 16:21- Betyg: | Den e skit bra :)
Tack så mkt för de kom en till del så fort :D
Blir överlycklig när ajg ser att du ahr skivigt,
Hoppas att nästa del kommer snart :D | | ellan_7 - 15 aug 07 - 15:59- Betyg: | | jätte bra fortsätt | | 10kr - 15 aug 07 - 15:58- Betyg: | | Oh herreeeguuuuuuuud, du måste fortsättaa!!! Älsakr deeet :D:D du är så duktig!! <3 |
|
|
|
