Ensam i Världen? |
Skolan är slut för dagen, Sofia går sakta med tunga steg mot tunnelbanan. Hon vill inte komma hem, hon vill inte se hur hennes mamma ligger på soffan med en öl i ena handen och en cigarett i andra. Hon vill inte gå in i köket öppna kylskåpet och se att mjölken är slut och att det inte finns någon mat, hon vill inte heller gå och fråga sin mamma om pengar så att hon kan köpa mat, men höra att det inte finns pengar och att hon måste ta av sina egna. De som snart är slut. För att sen gå ner till MatLivs och köpa en mjölk, en limpa och ett litet paket smör. Då hon kommer hem från affären brer hon en macka, häller upp ett glas mjölk, går upp till sitt rum och börjar med läxor. Hennes pappa lämnade familjen då mamman började supa, hon hade förlorat jobbet och var borta i tre dagar, sen kom polisen hem med henne. Ingen vet vad hon hade gjort. Det höll på så i en månad sen stack Sofias pappa, utan att säga något. Sofia visste aldrig vad hon skulle komma hem till, en tom lägenhet, en rökfylld, eller en där hennes mamma låg i soffan. De hade flyttat till en liten trea med kök. Det var knappt att de kunde bo kvar där längre, mamma hade aldrig några pengar. Sofia fick pengar under helgerna eftersom hon delade ut reklam, det var knappt det räckte heller. Hon önskade att allt var som förut, då hon blev hämtad av sin mamma varje dag efter skolan och de fick åka bil hem och då hon kom hem, kom hon hem till ett vackert radhus med en fin rabatt som hon och hennes mamma hade planterat. Hon kunde öppna dörren och rusa in i sin pappas famn, golvet var en vit heltäckningsmatta, det var inte så mycket möbler men väggarna var fulla med tavlor och kort. Ett på Sofia, hennes mamma och pappa, tillsammans då de var vid havet. Hennes rum hade varit som en prinsessas rum, hennes pappa sa då de hade köpt radhuset ”ett rum till en prinsessa”. Golvet var rosa, väggarna var rosa med prinsesskronor på, i taket var det en stor lampa och sängen hade ett sängöverdrag med ett slott på.
Drömmolnet spräcktes.
– Sofia! Sofia! Jorden anropar Sofia! Det var Sarah som hade kommit och gick bredvid henne. Hon hade en blå jacka och ett par slitna jeans, hon var blåögd och blond. Själv var Sofia grönögd och brunhårig, hon hade hellre velat vara som Sarah, bra i matte och proffs på att rita. Konstigt att Sarah ville vara kompis med en sån som hon.
– Mm, svarade Sofia lite frånvarande, hon hade hellre fortsatt att tänka på hur det var förut.
– Du har varit värsta konstig idag.
– Konstig? Mm. Sa Sofia.
Det var fredag, barnbidraget hade kommit. Mamma kanske hade inte hade kommit på det än, i sådana fall så kunde Sofia ta ut pengarna och köpa lite riktig mat och betala några räkningar. Det hände inte alltid, kanske tre till fyra gånger varje år. Annars hade mamma köpt upp allt på öl och sprit. Sofia ville inte komma hem då.
– Hallå!? Har du hört något av vad jag sagt den senaste minuten? Sarah knackade lite retsamt på Sofias huvud.
– Jaa, sa Sofia lite dröjande, jag har varit konstig idag.
– Ja. Men inte bara det. Såg du inte Samuel i skolan idag? Han gick och petade på varenda tjej i klassen, tillslut fick fröken Agnes säga till honom. Och sen så… Sarah fortsatte att babbla på hela vägen tills hon skulle av. Vi ses på måndag!
– Mm, mumlade Sofia. Hon satt och hoppades att resan hem skulle ta lång tid. Ikväll skulle det vara disco på skolan, Sofia skulle inte gå. Hon skulle gå någon annan stans, hon skulle gå till ett ställe där hon kunde vara sig själv, där det var flera som var som hon. Där de flesta hade det som henne själv, om inte värre. Det kunde vara allt från att föräldrarna var döda till att de blev slagna eller inte trivdes hemma. De brukade lyssna på death metal, röka, dricka eller knarka. Vissa gick så långt. Själv hade hon aldrig vare sig druckit eller knarkat, men rökt det hade hon. Imorgon skulle hon nog ta sin första drink. Någon gång måste vara den första, eller? Hon är ju bara tretton år. Kanske är det för tidigt? Äh, hon skjuter bort de sista tankarna. Hennes mamma skulle ändå inte bry sig. Ingen annan heller. Sofia koncentrerar sig på att komma hem, hon undrade hur det skulle se ut. Tio minuter senare var hon hemma. Hon tryckte ned handtaget till lägenheten tog ett steg in och där låg mamma på soffan som vanligt. Hon hade inte tagit posten, och där låg barnbidraget. Yes! Tänkte hon. Men då hon fortsatte att kolla på posten låg där påminnelser, efter påminnelser. Hon öppnade de och det visade sig efter att hon räknat ihop allt så skulle hon få femtio kronor kvar. Det skulle räcka till två små pannpizzor och en mjölk. Plus de pengar hon skulle få under reklamutdelningen…
Klockan var kvart i fem. Klockan nio skulle hon gå till gränden vid ICA. Där skulle hon möta de andra i ”gänget” Förra veckan hade hon sagt att hon skulle ta sin första riktiga fylla. Så alla hade säkert förberett något. Hon tänkte på Catti, hennes första fylla. Hon hade blivit så full att hon hade ranglat ut genom gränden snubblat och slagit pannan i asfalten. Hon hade legat där ett tag och sen ställt sig upp och fortsatt att gå. De andra hade fått hämta henne och plåstrat om henne. Sen hade hon aldrig kommit tillbaka. Catti var bara 14 år då... Sofia hade kommit in i gänget när hon var elva år… Det var två år sedan nu. Nu var klockan sex. Hon lade sig ner i sängen för att sova en stund. Hon ville inte vara allt för groggy då hon gick. Det skulle bara vara jobbigt. Hon började tänka på hennes pappa som hon inte hade hört av på så länge. Kanske skulle hon leta upp honom någon gång. Sen somnade hon.
Sofia vaknade upp i ett ryck, kudden var blöt av svett. Hon hade drömt. En kort sekund undrade hon ifall hon verkligen skulle gå.. Men hon slog bort den tanken. Ingen gillar en bangare. Klockan var nu kvart i nio, hon satte på sig kläderna. En kort svart kjol, mag- tröja och målade svart runt ögonen. Hon såg mystisk ut… Sen gick hon. Mamma låg fortfarande vid tv. Hon rörde inte på sig alls. Men Sofia tänkte inte mer på det. Hon smög ut genom dörren, det var inte värt att riskera något. Mamma kunde ju ha nyktrat till lite, det kan hända, och då skulle hon inte få gå ut. 15 minuter senare stod hon vid gränden. Alla var där. Samuel, Sharon, Sussi, Anna, Calle, Jocke och Micke. Jocke var ledaren typ, han var 16 år och hade kommit in i gänget då han var fjorton. Sharon pratade inte så mycket. Det var egentligen ingen som visste vad hon hade för bakgrund. Hon hade kommit en kväll för några månader sen, satt sig ner, och kollat lite på dem. Ingen hade sagt ett ord. Inte hon heller. Hon accepterades direkt. Det blev bara så. Sussi var 16 hon också. Men några månader yngre än Jocke. Anna var tretton som Sofia själv. Resten var runt 14 – 16 år. Då hon kom dit var alla redan där. Klockan var fem i nio. Det var ganska dimmigt i gränden och hon såg dem inte först. Då hon såg de andra så såg hon också backen med öl. Hon undrade ifall hon skulle dricka upp allt. Men förstod sedan att de andra skulle ta också. Sharon var så vacker. Hon hade mörkt, krusigt hår och mörka mystiska ögon. Sofia kollade en stund på henne, Sharon kollade tillbaka. Det var som hon ville säga att hon inte skulle göra det. Men ändå så rörde hon inte en min. Sofia gick och satte sig på en kartong. Jocke tog upp en öl, öppnade den och gav den till henne. Hon tog en klunk. Det var det vidrigaste hon någonsin smakat. Men hon tvingade sig själv att dricka upp den. Hon började känna sig yr. De andra drack också, utom Sharon. Hon bara satt där. Jocke öppnade en till och gav den till Sofia. Sharon kollade ledset på henne. Sofia drack upp den andra och nu kunde hon inte dricka något mer. Hon sprang ut från gränden och spydde. Hon var yr och började fumla runt och förstod inget. Hon skulle precis svimma då Sharon sprang fram och tog emot henne. Hon stötte Sofia ut genom gränden. De andra brydde sig inte. De bara satt kvar som om inget hade hänt. De visste att hon skulle komma tillbaka. Någon gång. Då de kom ut ur gränden satte Sharon sig ner och drog med sig Sofia. Sofia grät och spydde i omgångar. Hon hade aldrig känt sig såhär dålig. Hon ville bara lägga sig ned på marken och dö. Hon kom att tänka på sin dröm. Nu grät hon ännu mer, hon ångrade sig djupt. Drömmen hade ju varnat henne! Plötsligt kom hon på att drömmen hade sagt något annat, men hon hade för ont i huvudet och mådde för dåligt för att kunna tänka efter. Sofia kollade på Sharon och deras ögon möttes. Hon kände att något kom upp ur halsen och hon spydde igen. Sharon klappade hennes hår. Sofia försökte ställa sig upp. Men hon vinglade till och satte sig ned istället.
– Ska jag följa med dig hem? Frågade Sharon.
Sofia var förvånad att Sharon sa något. Hon var inte beredd på det.
– Nej, eller. Jag vet inte. Sa Sofia blygt.
– Jo, jag följer med dig till din dörr. Insisterade Sharon.
Sofia nickade sakta. Hon stötte sig på Sharon hela vägen hem.
- Här, ta mitt mobilnummer. Ring mig ifall du behöver något, eller behöver hjälp. Okej? Tveka inte ens! Sa Sharon och gick.
Då Sofia öppnade dörren så låg hennes mamma fortfarande i soffan, i exakt samma ställning som då Sofia lämnade henne. Hon gick fram till sin mamma. Hon var helt blek och då Sofia kände på hennes panna var den kall. Hon hade ingen puls. Då förstod Sofia att hennes mamma var död. Hon föll. Slog huvudet i golvet och svimmade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Zahra - 7 jan 06 - 02:39- Betyg:  | Verkligen syynd!
Vilken sorgilg histooria!
Du får hela fem för den!! | | amelia90 - 6 jan 06 - 02:33- Betyg: | sorlig och verklighetstrogen.
du har lyckats bra. | | fashionchick - 5 jan 06 - 22:01- Betyg: | fan va jag hatar sånna föräldrar som inte kan skärpa sej, dom fattar aldrig att dom bara förstör för sej själva o sina barn..
Den var riktigt bra asså=) tänk om alla kunde läsa den där, kanske hade föräldrar och vuxna kommit på hur dåligt det är att dricka.
Du kan alltid jobba lite på textindelning, annars var den rikigt bra=) kram* | | asa92 - 5 jan 06 - 00:59- Betyg: | | det var jättttteeeee braaa :):):) |
|
|
|
