kyssar smakar bättre 2 |
Kapitel 2
Det är natt. Det är kolsvart och det enda som finns i huset är tystnad och två barn som borde vara försjunkna i djup sömn. Men de är klarvakna. I alla fall är Elina det.
Hon vågar inte blunda, vågar inte slappna av. Hon måste hålla sig vaken tills pappa är hemma igen så att hon kan somna och veta att han är okej.
Och hon oroar sig för det hon oroar sig för varje natt han är borta: att ljudet av en dörr som öppnas och någon som snubblar in inte ska komma, att han inte kommer hem. Att något har hänt honom.
Ögonen har vant sig vid mörkret för längesen. Elina undrar om Johanna är vaken eller om hon har somnat i alla fall. Antagligen ligger hon också klarvaken och lyssnar.
Ska han inte komma snart?
Vägen framför honom är suddig, mörk och otydlig. Hela världen snurrar. Han lutar huvudet som värker bakåt mot nackstödet och hostar.
- Du, spy inte i bilen, va, säger han som kör, vad fan han nu heter. Säg till om jag ska stanna.
Göran skakar på huvudet och känner hur yr hans blir av bara det. Han mådde så jävla bra innan. Nu är allt bara fel. Han mår så jävla illa och har svårt att hålla ögonen öppna.
Plötsligt ramlar han framåt. Först fattar han inte vad som händer, sen inser han att de har stannat och alla väntar på att han ska gå ut ur bilen, de vill antagligen bara bli av med honom. Han fumlar med dörrhandtaget, lyckas få upp dörren och snubblar ut i natten.
De andra i bilen sticker. Nu står han där och ser sig omkring utan att fatta. När ögonen vant sig vid mörkret inser han att vad fan, det är ju mitt hus där framme!
Så han tar sig framåt, men benen bär knappt. De vinglar och knäna viker sig hela tiden. Han fattar ingenting. Huvudet känns helt tomt. Det är nästan lite komiskt, och han skrattar till.
Framme på gräsmattan. Han rör sig mot dörren. Men nu orkar benen inte röra sig mer. Fötterna snubblar över varandra och han faller och blir liggande.
Det är så mjukt och skönt att ligga ner… bara få vila huvudet lite…
Sen somnar han där.
Samtidigt cyklar Johan hem från en fest en bit bort. Han ska bara passera tre hus till, sen är han hemma. Det är kallt och mörkt och han är trött i benen. Han vill bara hem till sig, få lägga sig ner i sin varma sköna säng och bara sova. Men bara i några timmar, för det är ju skola i morgon.
Han cyklar åtminstone rakt. Han har inte druckit ikväll.
Han hör ett skratt. Ett sluddrande fylleskratt. Därefter hörs en duns och ett svagt stön. Johan stannar. Någon har däckat på gräsmattan i hans grannes trädgård. Där bor en tjej som går på hans skola. Vad hon nu heter. Den där korta tysta som är tillsammans med Thomas. Johan och hon – som – han – glömt – namnet – på har aldrig växlat ett ord med varandra, trots att de gått på samma skola sen Johan flyttade hit i sjuan.
Plötsligt känner han sig klarvaken. Han måste bara se hur det gick. Den som ramlade kan ju frysa ihjäl.
Han lutar cykeln mot husväggen och skyndar sig fram mot gubben som ligger ner på gräsmattan. Han ligger på mage, med ansiktet vänt på sidan. Munnen är öppen och han andas ansträngt. Är det hennes pappa?
- Ey, säger Johan och rör honom lätt vid armen.
Gubben rycker till. Han rullar över på rygg och försöker fokusera blicken på Johan, som inte kan låta bli att rysa. Det är alltid lika obehagligt att få en sån blick. Johan lovar åter sig själv att aldrig dricka.
- Du, hur är det med dig? Frågade Johan.
Gubben svarar inte. Johan tar tag i hans arm och hjälper honom att resa sig. Han lägger hela sin tyngd på Johan, som nästan bär honom bort till dörren och knackar på.
Elina hör ett ljud. Men inte det ljud hon har väntat sig. Någon som knackar på dörren. Den är olåst och pappa knackar aldrig, han bara går in. Elina kommer snabbt upp på fötterna och springer ut i hallen för att öppna. För ett ögonblick är hon helt säker på att det är en polis som säger något i stil med Det har skett en liten trafikolycka med en person vid namn Göran Andersson inblandad är han någon du känner? Paniken växer och hon skyndar sig att öppna. När hon gör det ser hon sin pappa, som lutar sig helt mot en kille som hon känner igen.
Fan. Det är ju Johan. Grannen. Han går på hennes skola, hon vet vem han är och han vet vem hon är.
Fan!
- Hej, säger han andlöst.
Elina vill säga hej hon också, men hon får inte fram ett ljud. Johan ser lite obekväm ut, vet inte riktigt vad han ska säga. Hon tycker synd om honom.
- Han låg där ute, säger Johan och pekar meningslöst bakom sig i mörkret. På gräsmattan.
- Jaha, säger Elina som äntligen kan tala igen.
Hon slipper säga mer, för nu verkar Göran liksom vakna till, och släpper taget om Johan. Sen snubblar han hostande in i badrummet med handen för munnen.
Elina kan knappt möta Johans blick. Hon vet inte vad hon ska göra. Be honom komma in, be pappa dra åt helvete?
- Vänta lite, säger hon.
Sen går hon in i badrummet där pappa står och hänger på handfatet. Hans rödkantade, fulla ögon stirrar på sin spegelbild. Han ser Elina genom spegeln och skrattar till.
- Är du uppe än? Sluddrar han. Det är ju skitsent ju…
Sen hinner han inte säga mer. Han faller ner framför toaletten på alla fyra och spyr. Elina håller en handduk i handen, för hon vet att han snart kommer be om en.
Efter en lång stund verkar han vara färdig. Han spottar några gånger och famlar med handen i luften.
- En handduk, mumlar han och Elina pressar den i handen på honom.
Han torkar sig i ansiktet med den och låter den sen falla ner på golvet. Han sitter helt stilla och andas tungt och flåsande. Dörren ut till hallen är öppen och Johan står där. Elina kan se hans ansikte genom spegeln, och han har blicken fäst på sina skor. Snygga skor. De var säkert dyra.
Johan har dyra skor och Elina har en full pappa.
Och hon skäms över den där mannen på golvet framför henne, är ledsen för Johans skull som behöver se honom. Johan får inte berätta det för någon! Tänk om det kommer ut i plugget?
- Aldrig mer, sluddrar Göran otydligt och tar sig själv för pannan. Aldrig mer…
Utan ett ord griper Elina tag om hans arm för att få honom att resa sig. Det lyckas, men han lägger nästan hela sin tyngd på Elinas kropp.
- Gå upp och lägg dig, säger hon och känner Johans blick på sig.
Göran snubblar upp för trapporna.
Elina vänder sig mot Johan. Han flackar med blicken, ser inte längre än ett par sekunder på henne innan han hastigt tittar bort.
- Kom in ett tag.
Hon säger det så bestämt att han inte kan våga annat än att säga ja. Han ser faktiskt nästan lite rädd ut då ha nickar.
- Mm, visst, svarar han och trampar ur skorna.
Så de sätter sig mittemot varandra vid köksbordet. Innan någon av dem hinner säga något hörs det snabba, lätta steg och Johanna kommer in i rummet i nattlinne och rufsigt blont hår.
- Är han full? Frågar hon rakt ut.
- Nej, säger Elina. Gå och lägg dig.
Elina är inte dum. Och Johanna är inte heller dum. Elina vet att Johanna fattar hur det är, men hon ljuger ändå. Vill liksom skydda Johanna från sanningen när den gör ont. Elina ser att Johan tittar ner i bordet, som om det är hans fel att situationen är så obehaglig.
Johanna ger sig inte.
- Är det säkert? Frågar hon.
- Ja. Helt säkert.
- Lovar du?
- Ja. Gå och lägg dig nu.
Elina ser att Johanna inte tror henne, men hon ger sig och försvinner därifrån. Nu blir det tyst igen.
- Tack för att du hjälpte honom in, säger Elina.
- Han kunde ju inte bara ligga där, svarar Johan.
- Nej, säger hon. Men du…
- Ja?
- Du säger väl inget till nån?
Han skakar på huvudet.
- Nej, jag ska inte, lovar han.
Hoppas bara han håller det löftet.
- Han har inte alltid varit sån, säger Elina, lite ursäktande. Bara ett tag.
- Var är din mamma? Frågar Johan.
Det är ganska modigt av honom att fråga. De flesta är rädda för att säga något fel, träffa en öm punkt och då håller de hellre tyst. Men man vet ju att de tänker. Och det är nästan ännu värre. Så det är bra att han frågar.
- Hon finns inte mer, svarar Elina.
Johan tvekar en sekund, sen bestämmer han sig för att fråga vidare.
- Har hon dött?
- Nej. Men hon finns inte mer. Det var när hon försvann som pappa började dricka.
Johan nickar.
- Pappa har också stuckit. Han bor i London och jag åker dit och träffar honom ibland på loven och sådär. Det är fint i London.
- Jag har aldrig varit i London, säger Elina. Jag har aldrig varit utomlands överhuvudtaget.
- Det är fint där, säger Johan igen.
Tiden går. Och går. Och efter nästan två timmar är klockan fyra. Ingen av dem har tänkt på vad klockan är, i alla fall så har Elina inte ägnat det en tanke. Hon har bara varit engagerad i samtalet. De har kommit fram till att de båda tycker att politik är meningslöst och att Johan ska ta med Elina till London någon gång (det är såklart bara som de pratar, inget de verkligen kommer att utföra).
Men nu vänder sig Johan i köksstolen för att titta på klockan snett bakom honom.
- Jag borde kanske gå hem, säger han efter en stund.
- Ja, svarar Elina.
- Det är ju skola i morgon.
- Ja.
De reser sig upp och Elina följer honom till dörren. De byter mobilnummer och sen säger de hejdå och så går han.
Hade egentligen tänkt vänta längre med att lägga ut denna, men som man säger: bäst att smida medan järnet är varmt:P tyckte ni om denna delen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Veeraa - 25 nov 07 - 23:13- Betyg:  | | håller med tjoh BLI FÖRFATTARE;D;D | | tjoh - 17 nov 07 - 14:25- Betyg: | | seriöst, BLI FÖRFATTARE ! :D | | tjoh - 17 nov 07 - 14:24- Betyg: | | jag älskade den :D | | wearingblack - 2 sep 07 - 17:59 | tack för kommentarerna, blir jätteglad!!
Lora, fan vad gullig du e, haha! XD | | Lora - 2 sep 07 - 11:39 | | johan har dyra skor och elina har en full pappa.. älskar den meningen! du skriver så underbart!! ska läsa nästa del NUUUU!! för det finns väl en nästa del som väntar på mig?*blänger misstänksamt på dig* | | FjOLaa__ - 15 aug 07 - 08:58- Betyg: | Japp jag gillar delen :)
& jag e säker på att jag kommer gilla nästa också ;)
Du skriver jätte bra, fortätt! <3 | | chulia - 14 aug 07 - 21:56- Betyg: | | Du skriver underbart, man liksom rycks med... Jo, jag tyckte mkt om det här och vill gäärna ha en fortsättning ;) hade bra. <3 | | Friidus - 14 aug 07 - 21:54 | | Riktigt bra! | | ellan_7 - 14 aug 07 - 21:45- Betyg: | | ja jag tycker om denna del och förra också! bra att du skrev den ikväll:D! | | vadsynd - 14 aug 07 - 21:38 | | fortfarande tres bien=) fortsätt genast! | | empalove - 14 aug 07 - 21:36- Betyg: | | skit bra!! MERA! |
|
|
|
