Början av slutet |
Jag satt återigen i mitt rum, som varje kväll satt jag och stirrade in i väggen med kniven i handen. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Inatt, tänkte jag, inatt kommer jag slippa allt lidande. Jag ska äntligen slippa allt.
Jag la som många andra gånger innan kniven mot handleden, först drog jag försiktigt, inte så hårt. Jag kände knappt smärtan, jag såg bara hur blodet började sippra fram ur det lilla såret. Jag la återigen kniven mot samma ställe och drog en gång till, lite hårdare. Fortfarande kände jag ingen smärta från såret, all smärta fanns inuti mej, i mitt hjärta, det var där det gjorde ont, det var det som var mest skadat, och det skulle aldrig gå att laga.
Jag tittade på brevet jag hade skrivit till mina föräldrar och min bästa kompis, jag visste att ingen skulle förstå, smärtan inom mej kunde ingen annan än jag själv förstå.
Jag satte kniven mot handleden igen och skar, hårdare, den här gången kände jag lite smärta mej jag brydde mej inte om det, det var ingenting mot det jag hade inom mej, så jag la kniven mot andra handleden också och skar hårt så att blodet bara rann, sen satt jag där och kollade på mina händer och armar som nu var täckta med blod.
När jag en sista gång drog kniven över handlederna kände jag hur livet började lämna mej, en sista gång tänkte jag innan allt blev svart.
I brevet till mina föräldrar och min bästa vän stod det;
”Jag vet att ni aldrig kommer att första all den smärta jag har stått ut med i alla dessa år, nu kommer jag äntligen slippa den. Det är nog bara ni som kommer att sakna mej, det är därför jag skriver detta brev till er. Ni var som ett ljus i mörkret för mej med eran kärlek och omtanke, men det räckte inte, tyvärr, jag önskar att det hade gjort det men smärtan inom mej är alldeles för stor, jag klarar det bara inte längre. Det är som om jag inte kan känna något annat än den. Men nu när ni läser det här kan ni trösta er med att jag är fri nu, nu behöver jag aldrig mer känna att jag inte är älskad, jag behöver aldrig mer känna smärtan, den är nu borta, jag är nu borta. Men även fast jag inte finns på jorden längre så vakar jag alltid över er och jag kommer alltid att älska er.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | fridolina - 10 jan 06 - 23:20- Betyg:  | | så hämskt, mn värkligen bra skrivet!! | weronica - 4 jan 06 - 13:04- Betyg:  | | så sorglig,så hemsk |
|
|
|
