Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Du var min bästa vän

Jag saknar dej, jag kommer alltid att sakna dej, du var min bästa vän, du fanns alltid där för mej när jag behövde dej. Jag försökte alltid att göra samma sak för dej, men tydligen så lyckades jag inte. För jag fanns inte där då du behövde mej som mest.
Jag minns den hemska dagen då polisen knackade på dörren och gav mej ditt brev, jag frågade dom vad det var om men dom svarade inte utan nickade bara mot brevet så jag tog det, då såg jag mitt namn skrivet med din handstil på kuveret. Jag blev fundersam och orolig eftersom polisen hade kommit med brevet, jag blev rädd att det hade hänt dej något - och det hade det.
Du hade tagit självmord, du hade tagit livet av dej, jag kunde inte fatta att det var sant när jag läste brevet. Det stog en massa om hur du nu äntligen skulle slippa all den smärta du hade stått ut med i alla dessa år. Varför ?! tänkte jag, varför pratade du inte med mej om det, jag hade kunnat hjälpa dej, jag skulle ha stöttat dej och gjort allt jag kunde för att hjäpla dej igenom det. Jag visste att du hade vart deprimerad, varför ? tänkte jag igen, varför hade jag inte frågat dej om det, varför hade jag inte pratat med dej och frågat vad som var fel, och frågat om du ville ha min hjälp. Om jag hade gjort det, hade du kanske fortfarande funnits här hos mej. Du min allra bästa vän, jag kommer aldrig att glömma dej, aldrig. Det var ju bara dej jag hade, det hade alltid varit du. Dagar, ja veckor efter den hemska dagen så brukade jag fortfarande tänka på dej och fråga mej alla dom där frågorna. Jag ville verkligen att du skulle komma tillbaka. Jag hade gråtit tills jag trodde att det inte fanns några tårar kvar. Sen så gick jag runt hemma som i dvala, det gick knappt att få kontakt med mej. Mamma försökte få mej att förstå att det inte var mitt fel att du inte fanns kvar, men jag inbillade mej det ändå, jag tyckte att det var mitt fel, jag vet inte varför men jag tyckte det. tillslut lyckades mamma komma fram till mej och då ruskade hon om mej rejält och lyckades öppna ögonen på mej igen. Äntligen förstod jag att det inte hade vart mitt fel, jag förstod att även om jag hade frågat dej hur det var och om jag kunde hjälpa dej med något så kunde det ha blivit så här. Men jag kommer nog aldrig någonsin få en så bra vän som du igen, du var verkligen min allra bästa vän, i vått och torrt fanns du där för mej.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
fridolina - 10 jan 06 - 23:21- Betyg:
bra, verkligen, det skulle vara hämskt att mista sin bästa vän!1
wippys - 6 jan 06 - 07:20- Betyg:
du skriver verkligen bra .. var tvungen att säga det. :)

Skriven av
Silent_Angel
4 jan 06 - 11:04
(Har blivit läst 248 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord