Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Utan varandra så känns allt tomt

Hon hade precis vaknat när hennes mamma kom in och sa att hon hade besök. Hon undrade vem det kunde vara som kom på besök så här tidigt på morgonen så hon klädde snabbt på sej och gick ut i hallen, och där stog det en polis. Hon blev lite fundersam och undrade vad polisen gjorde där, vad ville han henne ? Han frågade om hon kände Maria Karlsson, självklart svarade hon, hon är min bästa vän. Polisen tittade ner i golvet och såg sorgsen ut, hon började bli orolig. Har det hänt henne något frågade hon oroligt och när polisen först inte svarade på hennes fråga var hon nära på att bli hysterisk, vad är det som har hänt ?!?! skrek hon. Han tittade upp på henne och sa lugnt och tyst så att hon knappt hörde det, jag vet inte hur jag ska berätta det här för dej men Maria Karlsson är död, hon tog självmord. Hon kunde inte fatta att det var sant, benen vek sej under henne och hon sjönk ner på golvet, tårarna rann nedför hennes kinder. Varför ?! Hur gick det till ?! frågade hon, polisen sa att hon hade gått ut i vägen rakt framför en långtradare som inte hade haft nån chans att stanna. Neej !! Skrek hon och sprang därifrån, in på sitt rum och satte sej på golvet i ett hörn, hon grät och grät och grät. Hon kunde bara inte sluta gråta, hon kunde inte fatta att det var sant. Hur hade hon kunnat ta livet av sej ? Varför ? Var det hennes fel, hade hon inte vart en tillräckligt bra kompis ? Hade hon inte lyssnat tillräckligt på henne ? Vad hade hon gjort för fel ? Efter en stund kom hennes mamma in och frågade hur det var med henne, det är inte alls bra, det fattar du väl skrek hon till sin mamma, jag har precis fått reda på att min bästa vän har begått självmord, kan du inte fatta att det inte är bra då !? Hon satte händerna för ansiktet och grät ännu mer. Hennes mamma kom in, satte sej brevid henne och kramade om henne. Jag förstår att det måste kännas jobbigt, att det känns tomt. men en sak vill jag att du ska förstå, det var inte ditt fel, du har inte gjort nåt fel som har fått henne att vilja ta sitt liv. Det måste du förstå. Hon nickade och tittade bort, nu ville hon bara vara ifred. Hennes mamma förstod det och gick ut därifrån och stängde dörren efter sej. Så satt hon där i mörkret helt ensam, tankarna snurrade i hennes huvud, hur ska jag klara mej utan Maria ? Hon var min allra bästa vän, varför blev det såhär ? Tillslut bestämde hon sej. Jag kan inte leva utan Maria, hon gick till sitt skrivbord, tog fram kniven hon hade i nedersta lådan och tittade på den, ska jag ? Ja, jag måste sa hon till sej själv. Sen satte hon kniven mot handleden och skar hårt, blodet rann. Hon tog kniven i andra handen och la den över andra handleden och skar igen, lika hårt där, hon såg hur blodet rann, hon såg hur det rann ner på golvet. Hon skar igen, och igen, och igen. Tills hon inte hade nån kraft kvar, då sjönk hon ner på golvet och slöt ögonen, hennes sista tanke var; Vi ses snart Maria.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
fridolina - 10 jan 06 - 23:23- Betyg:
den var bra skriven, men du borde ha lagt dit ett namn istället för "Hon" det skulle ha varit realistiskare!
weronica - 4 jan 06 - 13:21- Betyg:
*Tår*
så hemsk,så sorglig... vet hur d är att mista någon

Skriven av
Silent_Angel
4 jan 06 - 11:00
(Har blivit läst 242 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord