Ingen återvändo .. |
När jag vaknar är allting vitt. Ända tills jag sätter mig upp.
Jag ser att golvet är täckt av mörkröda rosor, nästan svarta.
Jag ser alla människor, som jag känner och älskar.
Men människorna ser inte mig.
Dom ser bara rätt igenom mig.
Jag hör alla dom konstiga orden.
Jag har hört det förut, men jag förstår dem inte längre.
Det känns som någon tjock smet går rätt igenom mitt huvud, men det är bara mannens ord.
Jag kan orden, jag förstår bra inte vad dom betyder.
Jag stirrar på alla människor som sitter i bänkarna.
Dom gråter.
Jag går framåt, nej, inte går. Jag svävar.
Jag ser min mamma.
Jag har aldrig sett henne så trött och ledsen förut.
Hon som alltid verkade så stark.
Hon vågade inte låta något falla, för och sedan plocka upp det igen.
Hon skulle ha allt på rätt plats.
Allt på sitt sätt.
Jag försöker trösta.
Hennes snyftande slutar plötsligt och med en förvirrad blick reser hon sig bara.
Alla vänder sig mot henne. Undrar vad hon gör.
Hon sätter sig snabbt igen när hon ser att allas blickar vilar på henne och att mannen där framme har tystnat.
- Vad är jag på för ställe? frågar jag högt.
- Vad är det som har hänt?
Det borde vara eko, men det hörs ingenting.
Förutom det viskande ljudet av min röst.
Jag inser först då vad som har hänt.
Jag har lyckats, för första gången i mitt liv.
Jag lyckades, och nu finns ingen återvändo ...
__________
Ska jag fortsätta?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lora - 14 aug 07 - 11:45- Betyg:  | den skulle passa erfekt som typ dikt som den är.. men samtidigt vill man ju veta vad som händer nu....:)
den var JÄTTE BRA nu och jag tror risken finns att den inte blir lika bra om du fortsätter... men du kan ju alltid testa...:)
den skule inte bli sämre pga dig på något vis als!! utan bara för att den är perfekt som den är....^^ | | Maadelen3 - 14 aug 07 - 09:27- Betyg: | | Jättebra :) Meramera :) |
|
|
|
