Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ett jobbigt år med Marodörerna... [Kap.15]

Sharon gick in i biblioteket och letade upp ett avskilt hörn där hon tog fram sin Trollkonsthistoria läxa och gick för att leta upp ett par böcker om Pixignomer-utrotningen.
När hon hade hittat en hel trave med dammiga böcker om Pixignomer så slog hon upp den första och började leta efter kända årtionden och dess dåtida lagar för och mot Pixignomer jakt.

Efter en halvtimme suckade hon och gav upp.
Hon hade bara hittat fyra stycken någorlunda svar, av tolv giltiga.
”Vart var Remus när man behövde honom?” Suckade Sharon och skövlade ned ett par av böckerna i sin väska, lade försiktigt ned bläcket och papperna och gick ut ur biblioteket på jakt efter Remus.

”SPRIIING!” Hörde hon en välbekant röst skrika innan hon såg Sirius och James runda ett hörn och springa rätt mot henne.
Hon hann precis se Malfoys ursinniga ansikte och äggröran som rann ned för hans blonda hår innan Sirius hade fått fatt i hennes arm och dragit med henne runt nästa hörn och in i ett klassrum där både Sirius och James sjönk ned på golvet av skratt, med tårarna sprutandes.

”Hahaha… Såg du… hahaha… hans… haha… hans hår?” Skrattade Sirius och James nickade frenetiskt och höll sig för magen medan han skrattade.
”Mr Potter, Mr Black och Miss Fealding, vad menar ni med att störa på våran lektion?” Hördes en sträng röst bakom Sirius och James som båda flög upp och stirrade på Professor McGonagall som stod där med ett strängt ansiktsuttryck och ögon som sköt blixtar.
Sharon kollade förvånat på den skrämda men fascinerande gruppen första års elever som stirrade på Sirius och James som flinade brett mot dom.

Sirius harklade sig och klev ett steg fram mot eleverna, som inte visste om dom skulle hoppa bakåt av rädsla eller svimma av lycka eftersom ”Den kände Marodören Sirius Black” talade till dom, men satt istället helt stilla och lyssnade ivrigt på vad han skulle säga.
”Kom ihåg, att vi Marodörer ” Han gjorde en gest mot honom och James ”gärna stör på tråkiga lektioner, så vill ni någon gång att vi ska liva upp stämningen så finner ni oss i matsalen… adjö” Sa Sirius och bugade sig djupt mot McGonagall innan han, James och Sharon skyndade sig ut ur klassrummet.

En bit ifrån klassrummet bröt Sharon ut i gapskratt.
”Haha… ni skulle ha sett era miner!” Skrattade hon och Sirius och James utbytte menande blickar innan båda flög på henne och började kittla henne.
”Låt bli… kliv av mig!” Skrek hon gällt och försökte förgäves att slingra sig ur deras grepp.
”Aldrig.” Sa Sirius och James samtidigt och båda flinade busigt ner mot henne.
Ett par Hufflepuff flickor suckade ljudligt då dom gick förbi Marodörerna och deras ögon sköt blixtar mot Sharon som fortfarande låg och skrattade på golvet medan Sirius och James kittlade henne.

”Sharon, kan jag få prata med dig?” Frågade Remus som just kommit fram till dom.
Han kollade förvånat ned på den skrattande högen men hjälpte sedan Sharon bort från sina ”plågoandar”.
”En riktig räddare i nöden.” Sa Sharon och log glatt mot Remus som flinade tillbaka.
”Ey, Remus… ge tillbaka henne, du får inte vara egoistisk och behålla hela för dig själv.” Sa Sirius och spelade sårad medan han kollade upp på Remus med hundögon.
Remus flinade. ”Jo, just idag kände jag mig för att vara väldigt egoistisk.” Sa han och skrattade.
Han och Sharon började gå ned för trappen då Sirius kom springandes efter dom.

”Neej, Remi, lämna mig inte!” Ropade Sirius och klängde sig fast på hans ena ben.
”Men Sussie, du har ju mig!” Sa James glatt och höll ut armarna mot honom.
Sirius gav upp ett glädjetjut och kastade sig i James armar.
”Ja det e tur att jag har dig Jamie-ponken!” Sa Sirius överlyckligt och flinade.
Sharon och Remus skrattade och gick ut ur slottet och satte sig under den stora eken.

När dom hade suttit tysta där ett tag och kollat ut över sjön så vände sig Remus om till Sharon.
”Du Sharr… du behöver inte göra det…” Sa Remus kort och kollade sedan ut över sjön igen.
Sharon kollade förvirrat på honom.
”Vad måste jag inte göra ?” Frågade hon förvånat och höjde på ögonbrynen.
Remus gav henne en osäker blick.
”Du måste inte gå ut med Dean för min skull…” Sa Remus och började riva upp lite gräs från gräsmattan och kasta ifrån sig.

Sharon stirrade på honom.
”Han .. han sa det…” Stammade hon med tårar i ögonen. ”Men… men han lovade, lovade ju! Utropade hon och fortsatte att stirra på Remus som stilla rev upp gräs och kastade det ifrån sig.
Remus gav henne en kort blick men fortsatte sedan med ”gräs plockningen”.
Sharon torkade bort tårarna och reste sig upp.
”Du Remus… bara för Sirius har skvallrat så tänker jag inte ändra mig, Dean får inte förstöra ditt liv!” Sa Sharon bestämt och började springa upp mot slottet.

Hon rusade upp för dom sista trapporna till sjätte våningen och nästan skrek lösenordet till den förvånade tjocka damen som släppte in henne.
Sirius stod tätt hopslingrad med Tracy i ett hörn och märkte inte den rödgråtna Sharon som stegade fram till dom.
”Du lovade, LOVADE Sirius!” Skrek hon och vände sig hastigt om då Sirius förvirrat slet sig ifrån Tracy.
”Men Sharr…” Stammade han och betraktade bedrövat Sharon som sprang upp för trapporna till tjejernas sovsalar och smällde igen dörren efter sig.

Han lämnade den förvirrade Tracy och sprang själv upp för trappen till tjejernas sovsal, men efter halva biten fälldes trappstegen ned och han åkte kana tillbaka till uppehållsrummet.
Sharon öppnade dörren igen.
”Föresten, Black, jag trodde inte att vänner gjorde så!” Skrek hon ned till honom och smällde igen dörren en andra gång.
Sirius satt fortfarande kvar på golvet och stirrade bestört upp på den stängda dörren.


_________________________________
N ämmen! :O ett nytt kapitel! Nu får ni allt vara så snälla att komentera... annars så finns det risk att denna historia upphör existera :| det vill ni välle inte? vaaa`? mohahahaha... nu e det bäst att jag får minst 7komentarer (Jag vet det kanske e lite mkt begärt, men ni kan ju alltid vara smarta och kommentera FLERA gånger ;)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mangasagan - 29 feb 08 - 15:31- Betyg:
SJUKT BÄST!!!!!<3 Hahaha xD Tror jag snart dör av skratt xD
frdrik - 23 feb 08 - 13:20
ja trodd int malfloy fanns på den tiden, men ja älskar hela dän hä novell juttun^^ ska läsa resten nu...
Maadelen3 - 30 aug 07 - 15:37- Betyg:
så jekla bra :D
sotfia - 26 aug 07 - 18:26- Betyg:
hahahah, jag skrattde så att jag kunde döö, vid äggbiten, o d med klassrummet var riktigt bra!! skrattde så att jag började gråta:P
Lora - 18 aug 07 - 15:35
jag trodde inte att jag gillade vad-det-nu-är-ni-kallar-såna-här noveller men din "tolkning" av sirius å james e underbar!!!!!!!!!!!:)xD
älskar när sirius kastar sig i famnen på james för remus nobbar honom.....xD
_ricki_ - 16 aug 07 - 19:48- Betyg:
mer(:
Lora - 16 aug 07 - 15:04
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiIIIIIIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII IIIII!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
dt slutade där!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
nej vet du vad sätt dig genast ner å skriv mera!!!!!^^
snälla?*inställsamt leende med hundögon*
Lora - 16 aug 07 - 15:03
very nice;)
jag uppreper dt kommer nya vändningar i varje kapitel å du upphör aldrig att förvåna...
jag skulle gärna skriva längre men jag måste läsa nästa så jag får veta hur dt går... för dt finns väl en till del?!??????
Wizy - 13 aug 07 - 18:39
mer :P
prickigthallon - 13 aug 07 - 13:47- Betyg:
Jättebra :)MERA!!!! :D:D:D:D
Räcker det med fyra till att börja med? :P
prickigthallon - 13 aug 07 - 13:47- Betyg:
Jättebra :)MERA!!!! :D:D:D:D
prickigthallon - 13 aug 07 - 13:46- Betyg:
Jättebra :)MERA!!!! :D:D:D:D
prickigthallon - 13 aug 07 - 13:46- Betyg:
Jättebra :)MERA!!!! :D:D:D:D

Skriven av
JennnyJ
13 aug 07 - 13:27
(Har blivit läst 164 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord