Smärtan |
- Mickan vänta!
Mickan var på väg hem från stan en kall vinterdag, när någon
roppade på henne. Hon vände sig om, och såg skolans största
idiot.
- Vad vill du Sebbe? Nästan skrek hon åt honom, hon var arg
på honom för att han och hans två kompisar hade förudmjukat
henne in för hela klassen igår.
- Vill bara säga, att du är stans största hora, kom låt oss
få ta dig hårt.
Mickan tänkte undrande vad han menade med vi, när hon såg hans
polare komma mot dom.
- Låt mig vara Sebbe.
- Men du som är en sådan fin liten hora, kom nu så ska vi ha
skönt tillsammans.
Hon försökte sträva imot, men killarna drog henne hem till Sebbe.
Tårarna föl, när killarna drog av henne kläderna.
Hon skrek efter hjälp, när killarna började, men ingen hade
hjärta att hjälpa henne.
Plötsligt svartnade allt för henne, och hon var borta.
Fem timmar senare vaknade hon upp, på sjukhuset.
En läkare kom in och sa, att en kvina hade hitat henne ner kyld
i en snödriva. Och att hon skulle få komma hem i morgon.
Mickan grätt sig till sömns den natten, när hon tänkte på vad
Sebbe och dom hade gjort mot henne.
Hon ville dö från det här helvetet, hon orkade inte mer.
Hon gick fram till fönstret, och såg att hon låg högt upp.
Tårarna föll när hon öppnade fönstret, och kände en kall vinter vind
komma in.
Hon satte sig i fönstret, och tårarna forsade ner, Sebbe skulle
aldrig skada henne igen.
Hon hörde att dörren öppnades och 2 läkare kom in, men hon
hoppade mot sin död innan någon hann fram för att rädda
hennes liv.
Slut.
|
|
|
|
