Kär i kärleken?[3] |
Jag förstod ju självklart att Alex inte skulle vara någon drömprins, eftersom han umgicks med Oliver. Men jag antar att jag på något sätt ändå hoppades. Men den lilla gnutta hopp som fanns i mig, försvann illa kvickt när jag plötsligt såg ett blänkande föremål i Alex hand. Oliver brukade låta kniven leka över min kropp när han hade tråkigt. Jag hatade det, och hade hoppats att jag skulle slippa det idag. Men Alex visade ingen nåd, han bara log det där farliga leendet när han lät knivens vassa egg skära in i min kropp. Jag gjorde som jag brukade och försökte slappna av och njuta av smärtan. För jag förtjänade den, det måste jag ju göra.
Jag kände hur blodet började rinna längs magen och hur smärtan på något sätt bedövade hela kroppen på fysisk smärta. När Alex märkte att jag inte stördes av hans sätt att plåga mig hårdnade hans förande av kniven. Och jag kände hur han skar allt djupare, och lät kniven färdas fram och tillbaka över min kropp. Jag rörde inte en min. Då viftade han lite lätt med kniven framför mitt ansikte, innan han lät de vassa eggen tränga in i min ena kind, för att sedan övergå till min andra. Då föll min skyddande mask, och tårarna började rinna ner för mina kinder. Tårarna sved som ättika i mina sår. Tårarna blandades med blodet från mina kinder, och jag kände hur de rann ner för min hals. Ett leende spred sig i hela ansiktet på Alex när han förstod att han nått min gräns vad det gällde smärta. Men på två sekunder förändrades de där leendet till en vansinnig grimas och hans ögon borrade sig in i mina.
”Vad fan lipar du för, dina jävla fitta?!” Skrek han, och slungade iväg ett knytnäveslag rätt i ansiktet på mig. Röda prickar började dansa framför mina ögon och rummet började snurra. Men jag var fast besluten vid att han inte skulle få knäcka mig. Han släppte mig med blicken och tittade istället åt de andra som dansade någon jävla fylledans i andra änden av rummet, och sa. ”Ni kan ta henne nu” Han reste sig och dunkade till Oliver i ryggen som kom gående åt vårt håll. Han mumlade något om ”fin liten hora du har” med skratt i rösten. Oliver log och gick fram till mig. Han la sig över mig på soffan och viskade.
”Har du varigt snäll nu gumman?”
Jag kände hur hans välbekanta händer började smeka min kropp. Smärtan varje gång han rörde vid ett sår fick mina ögon att tåras. Men det låtsades jag inte om. Jag älskade när han tog i mig. Hans försiktiga händer som jag visste kunde förändras till ett knytnäveslag på en halv sekund, det var skrämmande men jag älskade det. Oliver plockade fram en flaska som stod på golvet, vars innehåll jag inte kände igen. ”Drick” sa han. Jag tog i mot flaskan och halsade några klunkar. De vände i halsen och jag kände hur jag bara ville spy, men jag tvingade tillbaka det och svalde hårt. ”Duktig flicka, drick upp!” var hans nästa order. ”snälla ja…”
”DRICK!” Skrek han och drog till mig rätt över ansiktet. Jag kände att jag inte hade något val, och halsade botten upp. Oliver log och kysste mig. Efter en liten stund blev jag alldeles varm och allt blev som ett suddigt töcken. ”Nu kan ni ta henne” hörde jag Oliver säga, efter det hörde jag bara några enstaka ord då och då. Jag märkte hur de andra samlades runt mig och deras händer var överallt. ”Sug av mig” Hörde jag någon viska i mitt öra, och jag lydde.
”Försvinn din jävla bög!” Skrek plötsligt en av killarna till den andra, och klippte till honom i ansiktet. Den andra var inte sen med att slå tillbaka. Men måste av misstag träffat fel.
För jag hörde Oliver vråla ”vad i helvete håller du på med!?” De andra var genast med på noterna och drog till första bästa. Då såg jag mitt tillfälle att ta mig därifrån. Så försiktigt som möjligt för att de andra inte skulle märka, slingrade jag mig ur deras grepp och tog mig ut på golvet. Hela rummet snurrade och jag trodde jag skulle falla ihop. Men någonting drev mig framåt. Jag fick tag i mina kläder och drog på mig kjolen och linnet, underkläderna tog jag bara i handen. De hade inte märkt mig än så jag skyndade mot dörren. Tack och lov hade jag ställt ifrån mig min handväska och lagt min jacka vid ytterdörren. Jag greppade dem och skyndade tyst ut genom dörren. Jag snubblade till i trappan och föll. Huvudet snurrade och mitt hjärta bankade så hårt av rädsla att de kändes som att det skulle hoppa ur kroppen.
Tänk om de hade hört mig?!
Jag skyndade mig ut i friska luften och sprang.
Jag sprang som en idiot, jag måste härifrån skrek det i huvudet på mig.
Ögonen tårades av vinden, inte för att det gjorde någon skillnad för regnet öste ner.
Jag sprang tills jag fick blodsmak i munnen, men fortsatte spring lite till.
Inte förens jag föll ihop av utmattning tillät jag mig att stanna.
Jag skippade efter luft och kände hur kroppen krampade ihop sig.
När jag återfått andningsförmågan reste jag mig upp. Smärtan träffade mig som en spark i magen, och jag höll på att tappa andan men jag kämpade envist i mot de som ville fälla mig.
Jag blev gråtfärdig när tanken slog mig. Vart skulle jag ta vägen nu då?
Jag plockade upp mobilen och såg på klockan, den visade kvart över elva.
Alla bussar hade gått och det var flera mil hem.
Meningen var att jag skulle ha sovit över hos Oliver, och dit kunde jag ju inte gå tillbaka.
Jag såg mig omkring, inte visste jag riktigt var jag var heller.
Min orienteringsförmåga hade aldrig funkat.
Men jag visste att Angelica bodde inte allt för långt borta, så mycket visste jag.
Skulle jag ringa henne?
Jag slog genast tanken ur huvudet, det var uteslutet.
Jag kunde bara inte visa upp mig i det här skicket för henne.
Mycket visste hon om mig, men Oliver visste hon inget om.
Jag hade aldrig haft modet att berätta om honom, tänk om hon skulle tycka att jag var vidrig och aldrig skulle vilja se mig igen?
Det var inte det att jag inte litade på henne, för det gjorde jag.
Mer än någon annan, men jag kunde inte förmå mig att få orden över mina läppar.
Jag äcklades för mycket av mig själv, jag skämdes så otroligt över livet jag levde.
Sakta började jag gå i regnet åt de håll som kändes bäst. Efter en stund kom jag på att jag inte hade hunnit ta på mig mina underkläder. Jag drog snabbt på mig dem och kände hur de klibbade fast sig mot kroppen, de var sjöblöta av regnet.
Jag fortsatte gå, och efter en stund fick jag syn på en telefonhytt och skyndade in.
Där kunde jag ta skydd från regnet över natten, och sedan ta första bussen hem i morgon.
Förhoppningsvis skulle ingen annan i familjen vara vaken då, så jag skulle komma in obemärkt och fixa till mig. Just som jag satte mig på golvet i hytten pep mobilen till.
Jag plockade fram den och läste smset jag hade fått.
”Det här ska du få ångra, din jävla hora”
Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre, de forsade ner för mina kinder och hela jag skakade av gråt. Kylan hade hunnit ikapp mig också när jag inte längre rörde på mig, jag frös så att tänderna skallrade. Jag plockade fram rakbladet jag hade i min väska, och lät all smärta rinna iväg med blodet som rann längs mina armar. Mina ögonlock blev tunga efter ett tag. Jag ställde mobilalarmet på 06.50 för att jag skulle hinna till bussen som gick klockan sju.
Sen orkade jag inte kämpa i mot tröttheten längre, utan drog jackan hårt om kroppen slöt ögonen och somnade.
Fortsättning?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ettrosamoln - 4 aug 08 - 21:34 | | Grymt bra! | | niinnii - 12 aug 07 - 19:20 | | skit bra<3 | mattu - 12 aug 07 - 18:47- Betyg:  | | Otroligt bra! | | stinamelin - 12 aug 07 - 13:24- Betyg: | | åååå såbrau :D | | anchii - 12 aug 07 - 13:02 | | jaaaa, fortsätt! | | Sorgsen_varelse_ - 11 aug 07 - 22:13- Betyg: | Asså FY FAN! ja hatar att läsa detta. Den är underbar! du är jättebra på att skriva MEN ja hatar honom.. å det gör såå ont att läsa!!
älskar dig gumman!
<333 | | Tonks - 11 aug 07 - 22:02- Betyg: | | Fortsätt!<3 | | SoakedInLuxury_ - 11 aug 07 - 21:26- Betyg: | | Fortsätt! . <3 | | sandraaah - 11 aug 07 - 21:16- Betyg: | | ojojoj. jättebra story, verkligen. :) läängtar efter nästa del. | | SilverAndCold - 11 aug 07 - 21:12- Betyg: | Jättebra, läste alla delar nyss!
Läntar efter en fortsättning! =D
Hade bäst! <3
/M.K | | thecryingeye - 11 aug 07 - 20:49- Betyg: | Det gör ont att läsa de här.
Men Skriv mer. jag vill läsa fortästtiningen
de e fan de sorligaste jag läst.
Skriv nu! :)
ta hand om dig <33 |
|
|
|
