Kärleken går aldrig att glömma - Del 9 |
Elina stod på tåg perrongen. Hennes tåg skulle gå snart och Linus hade lovat att komma innan hon skulle åka. Hon såg bekymrat på klockan. Fem minuter innan hennes tåg skulle gå. Tänk om han inte skulle komma! Just när hon tänkte det såg hon honom leta sig fram. Hon vinkade åt honom för att visa var hon var. Han kom fram till henne och gav henne en kram.
”Hej.” Sade han.
”Hej.”
”Förlåt att jag var sen... Det blev lite struligt hemma.” Sade han.
”Det gör inget…” Sade hon. Hon måste säga det. Linus tog hennes hand.
”Jag är så jävla glad att allt fixade sig, med oss.” Sade han.
”Du… Jag har tänkt på en sak…” Sade Elina.
”Vad då?” Sade han. Hon tog mod till sig.
”Jo… vi borde nog låtsas som… som om ingenting har hänt.” Sade Elina besvärat.
”Vad då ’låtsas som ingenting’?” Frågade han.
”Jo, jag menar, med oss. Jag åker ju hem nu… och ja… det är en bit till Stockholm…”
”Det finns tåg vet du…” Sade Linus och log snett. Elina kunde inte le tillbaka. Hon hade tänkt länge på det här under natten. Efter att hon packat ner sina saker och gått och lagt sig hade hon funderat på hur allt skulle bli hemma. Hon skulle komma hem till ett ensamt Stockholm. Hon skulle gå ensam i skolan, och fortfarande vara tönten nummer ett. Inget skulle ha förändrats hemma. Hon skulle fortfarande vara tönten och bli ner hackad av de andra. Hon ville inte att Linus skulle få reda på det. Han skulle ändå göra slut med det samma om han fick reda på vilken tönt hon egentligen var. Hon hade bestämt sig, efter flera timmars funderande, att hon inte ville bli dumpad av honom. Det var bättre att inte låta det hända. Hon skulle dö av sorg om han lämnade henne, så det var bättre att göra något åt det med en gång, innan något hände.
”Linus, jag är seriös.” Sade Elina. Linus leende slocknade. Han slog ner blicken.
”Är det verkligen det du vill så…” Sade han och släppte hennes hand. Elina såg på honom.
”Jag… jag vill… Vi kan väl fortfarande vara kompisar?” Frågade hon. Linus nickade.
”Ja…” Sade han tyst.
”Bra…” Sade Elina. Någon ropade ut i högtalarna att tåget till Stockholm skulle gå.
”Hej då, då…” Sade Linus.
”Hejdå…” Sade Elina. Hon höjde handen och klev på tåget. Vad hade hon gjort? Det hon längtat efter i en vecka, hade hon bara spolat. Hon letade rätt på sin plats och satte sig ner. Det blev bäst så här. De skulle aldrig träffa varandra igen, så det var lika bra. Hon fick bara återgå till sitt normala liv. Det hemska livet. I övermorgon började skolan igen, och hon skulle gå lika ensam som vanligt i korridorerna. Hon halade upp mobilen ur fickan. Hon hade glömt att sätta på den när hon vaknade på morgonen. Hon slog på den och insåg att hon hade ett nytt sms. Det var från Linus, på morgonen. Innan de nyss hade träffats.
Du fattar inte hur mkt jag älskar att allt löste sig. Längtar redan efter dig, fast du inte har åkt. Gillar dej. Pussar L.
Elina sänkte mobilen. Vad i helvete hade hon gjort? Hur hade hon kunnat vara så dum? Plötsligt, utan förvarning började hon gråta.
Linus låste upp cykeln. Det fanns inget han kunde göra. Hon satt på tåget, på väg till Stockholm. Hem, till henne. Där hon säkert skulle hitta massa andra killar som kladdade på henne. Han stod inte ut med tanken på att någon jävla stockholmsbrat stod och tafsade på hans Elina. Han hoppade upp på cykeln och trampade iväg, hemåt. Det enda han kunde göra var att glömma henne. Hon hade aldrig kommit dit. Hon fanns inte. Elina, vem? Han behövde bara låta det vara som det hade vart. Sprit, cigaretter, brudar… Han var ju för fan populär i skolan. Han kunde få vem han ville. Han drog upp mobilen och slog numret till Caspar.
”Aa, hallå?” Hördes Caspars röst.
”Tjenare, det är jag.” Sade Linus.
”Linus! Tjaa!” Sade Caspar.
”Jag bara undrar om du vet någon fekke ikväll?” Sade Linus. Caspar tänkte efter.
”Tror att Manne har ikväll. Kan ringa han.” Sade Caspar.
”Ja gör det, är skit sugen på att dra ut!” Ljög Linus. Egentligen hade han ingen lust alls, men han hade en känsla av att alkohol var det enda som kunde få honom att må bättre.
”Okej, men jag ringer dig när jag har kollat det.” Sade Caspar och lade på. Linus lade ner mobilen i fickan igen och drog ena handen genom håret. När han cyklade förbi Julias hus såg han hennes syster komma ut från porten. Han stannade cykeln.
”Tja, är Julia hemma?” Frågade han. Syrran nickade.
”Hon skulle ut, så hon kommer väl snart.” Sade hon och gick sin väg. Linus väntade av någon anledning. Julia kom ut någon minut senare och såg förvånat på honom.
”Hej.” Sade hon.
”Tjena.” Sade Linus.
”Vad gör du här?” Frågade hon nyfiket.
”Njaa… hade vägarna förbi bara…” Sade Linus. Julia nickade.
”Okej…” Båda två såg på varandra.
”Såå, vart ska du då?” Sade Linus.
”Eh, typ hem till Martina.” Sade Julia. Hon var inte alls som hon brukade vara. Inte lika på och flörtig. Det var som om hon skämdes.
”Jaha…” Sade Linus. ”Ska ni med på fest ikväll eller?” Julia sken upp.
”Visst! Hos vem?” Frågade hon.
”Manne… tror vi.” Sade Linus och flinade. Julia log.
”Måste kolla med Martina först… men, hon är ju inte den som bangar direkt.” Sade Julia. Linus skakade på huvudet.
”Nej… Men då ses vi.”
”Kanske.” Rättade Julia. Linus viftade med handen i luften.
”Ni kommer.” Sade han. Julia skrattade och han började trampa iväg på cykeln. Det kanske inte var så svårt att glömma Elina i alla fall. Okej, hon hade just åkt hem och han hade redan börjat flörta med Julia igen… Nej, han flörtade inte. Den här gången skulle de bara vara kompisar. De behövde inte varandra, så varför hålla på och strula och skapa missförstånd. Nej, han och Julia skulle bara vara kompisar. Och han var säker på att Julia inte hade något emot det.
Hon såg sig omkring. Så klart att mamma inte skulle vara hemma. Det enda som fanns var en lapp på köksbordet.
Ledsen om jag inte är hemma när du kommer. Är antagligen på apoteket, men jag kommer snart hem.
Välkommen hem.
Kram Mamma.
Elina fnös. Inte ens ett ”jag har saknat dig”. Hon gick in på sitt rum och började packa upp sina saker. Det var konstigt. Hon hade just fått allt hon velat, först kvällen med Linus, sen när hon bestämt att dumpa honom hade hon också gjort det, och äntligen hade hon kommit hem. Så varför kände hon sig så… nere? Med en konstig känsla i sig gick hon ut i köket. Hon slängde mammas lapp och tog fram en flaska vodka. Det var lite konstigt. Innan hon åkte till norrland, hade hon nästan aldrig druckit eller rökt. Nu kunde hon halsa vodka utan problem. Och rökningen… Hon kände till och med ett röksug. Hon visste att mamma hade gömt ett paket cigaretter, som hon hade med sig när hon var på fest. De låg säkert under kudden. Elina gick ut i mammas sovrum och grävde fram ett mosat paket Marlboro under kudden. Hon drog upp en cigg och lade tillbaka paketet. Hon gick ut och ställde sig på balkongen. Hon tog upp en tändare hon snott med sig från Julia och tände cigaretten. Hon andades in och blåste ut. Nu smakade det inte äckligt längre. Det smakade till och med bra. Hon rökte upp hela cigaretten och släppte ner fimpen på gården. Hon gick in i köket igen och satte sig på en av köksstolarna. Hon kände sig… tom. Som om ingenting fanns i henne. Hon öppnade flaskan och tog en klunk. Det smakade ingenting. Varför var det som om ingenting fanns? Hon drack igen. Nej, hon kände faktiskt ingen smak. Hon insåg plötsligt att ingenting i hennes liv hade någon mening. Det spelade ingen roll vad som hände. Innan hade hon haft något att kämpa för. Och längta efter. Nu var allt över. Hennes liv var meningslöst. Hon ville gråta, men hade inga tårar, så hon tog en klunk till istället.
Linus drog handen genom håret och såg sig en sista gång i spegeln. Det ringde på dörren och han gick för att öppna.
”Nämen tjeena!” Hörde han Lukas röst utifrån hallen. Han gick fram till honom och såg Benjamin och Caspar stå utanför dörren.
”Tja.” Sade Linus. Killarna hälsade och Linus drog på sig en tunn jacka.
”Jaha, ut och ragga brudar nu killar.” Skojade Lukas.
”Vem ska ragga på brudar?” frågade Nanna som just kom ut från sitt rum.
”Min lille brorsa.” Sade Lukas stolt och lade armen om Linus, som himlade med ögonen.
”Akta dig för Julia bara, jag pallar inte henne.” Sade Nanna och gick vidare in i vardagsrummet. Lukas släppte Linus.
”Jag är nog hänger nog här med några polare ikväll.” Sade Lukas. Linus nickade.
”Okej, då ses vi ikväll.” Sade Linus. De gick ut och stängde dörren efter sig.
”Jaha… Var har du din brud då, Caspar?” Frågade Linus.
”Äh, det blev inte så mycket av det där. Du vet ju hur de är, men ikväll ska jag ragga som fan alltså.” Sade Caspar. Linus och Benjamin skrattade.
”Lycka till.” Sade Linus ironiskt. Caspar ignorerade hans kommentar.
”Så kommer hon lilla tjejen eller?” Frågade han istället. Linus såg förvånat på honom.
”Vem då?” Frågade han.
”Ja, men hon lilla. Julias kusin.” Sade Caspar. Linus glada humör slocknade.
”Jaha… hon. Nej, hon har… åkt hem.” Sade han. Tills hans förtretelse började både Benjamin och Caspar garva.
”Stackars liten då.” Sade Benjamin med tillgjord röst och skrattade igen.
”Vad är det jag har missa?” Frågade Linus surt.
”Du var tänd på henne, eller hur?” Skrattade Caspar. Linus hjärta slog ett extra slag. Han fnös till.
”Sällan.” Ljög han.
”Joo, du hängde ju med henne hela tiden!” Retades Caspar.
”Och när du badade med henne fast det regnade!” Garvade Benjamin.
”Men håll käften!” Sade Linus. ”Hon är ju fan… en jävla… Jävla barnunge. Och ful som stryk.” Sade Linus stöddigt. Killarna slutade skratta.
”Jaa… jag tyckte hon va rätt söt jag.” Sade Caspar och puttade till Linus i sidan.
”Lägg av.” Sade Linus, och som vanligt, eftersom Linus hade sån effekt, slutade killarna.
”Ska Axel med?” Frågade Linus efter ett tag.
”Jag antar det.” Svarade Caspar och ryckte på axlarna.
”Fan, alltså jag orkar inte honom. Särskilt inte ikväll.” Sade Linus. De andra höll med. Caspar lade armen om honom och boxade honom på armen.
”Äh, skit i honom och ägna sig åt brudarna istället! De är ju som galna i dig!” Sade Caspar. Linus skrattade och höll med honom. Han hade faktiskt rätt.
// Vill jätte gärna att ni kommenterar! Skulle bli sjukt glad :) Skriv också vad som kan bli bättre, eller vad som är bra! Kramar! <3 // Chulia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 19 jul 10 - 13:28- Betyg:  | | Åhhh sån hjärtesorg och frustration i hela mig | | sandruskapuska - 30 nov 08 - 20:20- Betyg: | | han tkr ju om henne<3 | | sandruskapuska - 14 jun 08 - 22:30- Betyg: | | Jättebra. !! <3 | | sambatjejen - 29 dec 07 - 18:43- Betyg: | | skitbra | | Emma_Mattias - 1 sep 07 - 18:16- Betyg: | | ååh :( <3 | | jenny_t94 - 16 aug 07 - 15:37- Betyg: | | älskar denna | | niinnii - 12 aug 07 - 20:44 | | fan va ja älskarden | | ashortstory - 10 aug 07 - 20:56- Betyg: | | fan vad bra :) <3 | | Sannye - 10 aug 07 - 14:15- Betyg: | Har läst alla dom här delarna fast från en annas dikta nu men den är så jävla bra!
Skulle du kunna säga till när det kmr en ny ? Puss // sanny | | fanny_94 - 10 aug 07 - 09:15- Betyg: | | Asbra!:D Vill läsa fortsättningen nu! Hoppas bara att den inte slutar snart:) | | prickigthallon - 9 aug 07 - 17:49- Betyg: | Sjuuuuuuukt bra som vanligt!!!!!!!
Fortsättning så snart du kan? *blink,blink* | | loppan24 - 9 aug 07 - 12:31- Betyg: | | Har suttit och läst igenom alla delarna nu,, och vill bara läsa meeeer... Snälla skriv mer snart! Längtar jättemycket =) | | ammi_ - 9 aug 07 - 10:23- Betyg: | | det finns inget att förbättra du är grymt bra!! | | _m4ng0_ - 8 aug 07 - 22:20- Betyg: | finns inget annat att säga än att du är grym!
fortsättning tack :D | | thecryingeye - 8 aug 07 - 21:57- Betyg: | De kan inte bli bättre. Det kan bara inte de.
SKRIV MER! det är underbart bra.
O jag kan inte sluta läsa.
Aja jag skriver som jag gjort förut,
This is my drog. :)
Ta hand om dig o srkiv mer! | | empalove - 8 aug 07 - 21:45- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!:D | | ellan_7 - 8 aug 07 - 21:32- Betyg: | | det fins inget att förbettra med denna novell den är så sjukt bra:D:D<33 |
|
|
|
