beat |
Vi kastar oss huvudstupa ner på stan
för tiden är inte så viktig
Sen möter vi mannen som inte är en mördare
Ändå hugger han sig in i vår närhetscirkel
Med vaniljsmakande piller
rinnande och dansande ur fickorna
De lila som drar oss till botten
av stengolv och sjöar
En Willy Wonka-figur med lockelser
Om inte för barnen så med samma effekt
"De där stenarna", utbrister du
och pekar mot gågatans rutnät
"Om de där stenarna var de tre vise männen
skulle vi i Norrköping anse oss vara ett bättre folk?"
Jag rycker på axlarna och skrattar avväpnande
Inte för att det låter dumt, utan för att jag blir förvånad
Vinglinga ben för oss genom öknen
och ner i självmordslokaler
Jag suckar lite över bristen på sammanhang
Samtidigt som det är just det som är charmen
Självlysande pulver faller från mitt hår
och skrivmaskinen skrattar från sitt hörn
|
|
|
|
